Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Fredagen den 4 oktober 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
pekande på den grönskimrande gestalten, som
klängde sig fast vid klippväggen, skrattande
så de hvita tänderna lyste, medan stormen
tjöt och hafvet med vildt raseri vältrade sig
fram allt mer och mer hotande.
»Jag är inte hennes vän!» — orden ljödo
som ett gällt skri, och flickan tryckte sig ned
mot marken med händerna för ansigtet.
De två qvinnorna hade sökt lä bakom ett
klipputsprång der uppe, men Halversen gjorde
sig färdig att gå ned och tala förnuft med
Steinerz. Då såg haü, hur Klara med
otrolig vighet klängde öfver klippblocken, tog en
liten sväng, som om hon från ena sidan ville
bana sig väg till grottorna, men hastigt vände
och var med några raska språng bredvid
Steinerz uppe på rullstensbältets öfre kant,
följd i hälarne af ett fräsande vågskum.
Han grep hennes arm och förde henne upp
på trapp vägen. Hennes gröna drägt var
fuktig, skumperlor blänkte i det rödbruna håret,
och hon hängde flämtande, tungt på hans
arm.
Men ögonen lyste med underlig glans,
läpparne kröktes som till löje; der var något
af en förtviflad bankruttör i hela företeelsen.
Hon hade fått visshet, på hvad hon länge
anat, att Steinerz vaknat upp ur ruset och
nu i henne ej såg annat än en hustru, en
qvinna, äldre än han, som medlidandet bjöd
honom att ej öfvergifva.
»Lätt nedåt, tungt upp igen», anmärkte
Halverson, då han visade paret bort till den
fullständigt lugna plats, der hans hustru och
Anna väntade med kaffet.
Steinerz smålog bittert vid anmärkningen,
och Klara fick något skamfullt i blicken.
»Hvad gör Anna?» frågade hon tonlöst.
»Frun skulle inte pröfva flickan så hårdt,
hvar och en är rädd om sin tillhörighet»,
sade fiskaren med en underligt menande blick
på den unge mannen.
»Halverson» — började Steinerz, men
afbröt sig. Hvad skulle han väl också kunna
säga?
»Lugnet är gudomligt efter stormen, och
kaffet skall smaka som nektar och
ambrosia!» ropade Klara, då de alla kommit i lä
och hon såg sig omgifven af klippor, bevuxna
med täta buskar samt låga träd, en
tillflyktsort, välbekant för Halverson och hans
hustru.
Klaras feberaktiga ysterhet hade vikit för
något vekt, som närmast liknade en vemodig,
ödmjuk ömhet. Hon smekte Annas händer
och lade sig tätt intill henne på gräsmattan.
Halverson kände sig rörd; detta drag hade
han aldrig förr sett hos henne, och han
nästan harmades på Steinerz, som ännu visade
misshumör.
Helena sysslade vid den väl ombonade
kaffeflaskan och såg förargad ut, då Klara,
likt en sömnig kattunge, kröp i hop vid
Annas sida och såg afbedjande på dem alla.
»Frun bär sig rätt åt som en gudlös
menniska!» sade Helena, när hon räckte Klara
kaffekoppen.
Detta utbrott verkade som ett sporrhugg;
den ångrande Magdalena var i blinken
for-bytt till den yra, lefnadsglada verldsdamen.
»Ja, jag såg väl i edra ögon ut som sjelfva
hafsfrun, der jag stod nere vid stranden?»
skrattade hon. »Ser madam, jag hade för
afsigt att förvilla er allesamman; Halverson
var ju på vippen att låta locka sig ned, och
herr Steinerz —»
»Ja, Anna du kan ej tro hur modigt han
stred mot mina lockelser; men han visste ju
också, hvem som bad för hans unga lif här
uppe på berget.»
Steinerz gick hastigt fram och tog plats
bredvid henne. »Klara!» hviskade han, »var
då i Guds namn en smula försigtig!»
Halverson uppfattade ej orden, men han
förstod så mycket bättre vinken och kände
åter harmen koka i sinnet.
»Hafsfrun nöjer sig ju, när hon bara får
en vante, hörde frun häromdagen», svarade
Halverson.
Steinerz tryckte varnande Klaras hand
under den sjalflik, som hon slängt öfver armen
åt hans sida, men hon kunde ej mera
hejdas. Hon hade ju lemnat Arildsläge för
några dagar i hopp, att saknaden skulle blåsa
nytt lif i en låga, som började bli matt i
Steinerz’ hjerta. Återkommen hängaf hon sig
besinningslöst åt sin längtan att få vara
ostörd med honom, men fann ingen bättre
utväg än denna utflygt till bergsgrottorna,
och i sitt uppjagade sinnestillstånd betraktade
hon sina tre andra följeslagare som rent
betydelselösa bipersoner.
Klara hade önskat ett samtal med
Steinerz för att få slut på den pinande känslan,
af att han glidit ifrån henne, och att hon
stod ensam på det sluttande plan, hon
beträdt, när hon, trött af det enformiga
sitt husliga lif, lockade till sig den unge
skånske bruksegaren, som under en del af
vintern uppehållit sig i hufvudstaden. Sjelf
hade hon under denna frivola lek med elden
gripits af denna våldsamma lidelse, som
mogna qvinnor stundom fatta för yngre män,
och hela hennes varelse greps af ett
vanvettigt begär att blifva skild från sin man för
att kunna tillhöra Steinerz.
Hur hade icke både hon och han i deras
blinda rus längtat efter sommaren for att
obemärkt kunna sammanträffa i denna aflägsna
undangömda vrå, der ingen själ kände dem
eller gissade deras hemlighet! Och nu, innan
rosorna vissnat i fiskelägets små trädgårdar,
hade lidelsens rosor röda börjat visa det skarpa
törne, på hvilket de utvecklat sina giftiga
kalkar — — —
(Slut i nästa n:r.)
Bostaden.
Väggohyra försvinner, om man
stryker renad karbolsyra här och der i
rummet samt låter det stå tilltäpt 1
dygn. Emmy.
Tvätten.
Att borttaga vin- och saftfläckar af
duktyg och linne har jag många
gånger utfört på följande sätt; Man
sätter en kastrull med vatten på elden
och bringar den i stark kokning. Häri
doppas fläcken upp och ner, tills den
är borta; ju jemnare man kan hålla
vattnet i kokning, ju förr går den bort.
Fläcken går lättare bort, om tyget ej
förut varit i kallt vatten. Kan ock
användas för kulörta tyger, då det ej
är ömtåliga färger. G.
Hvarje husmoder är ju rädd om
sitt vackra linneförråd och vill hafva
tvätten skött på bästa och billigaste
sätt. Se här ett sådant, som jag
pröfvat och funnit utmärkt. Kläderna
bestrykas torra med grön såpa, tjockt
på alla fläckar. Härtill använder
man en liten tunn träspade för att
akta händerna. Man lägger kläderna,
hvart efter man såpar, på vanligt sätt
på bykkaret med en säck ren
björkaska på botten. Derefter påhälles så
mycket mjukt, kallt vatten, att det
står väl öfver. Efter 3 dygn tappas
luten af, och man »byker på» eller
»lakar» som vid vanlig byk. Sist
hälles rent, kokande vatten öfver
tvätten, och den är färdig att »klappa».
Om sommaren behöfver man ej vrida
kläderna, utan blott draga upp dem
öfver ett smalt bräde och låta dem
rinna af, hvarefter de hängas upp att |
torka. Gröfre och hårdare smutsade
kläder läggas först i en lösning af: för
10 öre borax, 3 matskedar ammoniak,
3 dito terpentin till 50 liter vatten. I
denna lösning få de stå 1 dygn; sedan
behandlas de som föregående. Vid
klappningen händer, att såpan sitter
qvar, der den varit tjockt påstruken,
den är blott blå i st. f. grön. Häraf
får man ej fatta den tanken, att det
är slöseri med såpa, ty det går ej åt
mer än på det vanliga sättet, endast
skölja väl. Emmy.
Skafferiet.
Fläder- eller hyllesaft. Få af våra
husmödrar och kokerskor ha sig
bekant hur nyttig, billig och vacker denna
saft är, t. ex. att färga cremer och
soppor med, då dertill förut tagits sur
saft. Bären tagas vid denna tiden,
eller då de fått frost, repas och läggas
i kokande vatten att koka ’/♦ timma,
silas och hälles i flaskor med smält
talg i halsarne. Denna saft kan man |
utan svårighet förvara i många år. i
M. A.
Matlagning".
Saftsoppa med »kyssar». Vatten jemte
saft uppkokas. Två matskedar
potatismjöl upplösas i kallt vatten och ivispas
i den kokande soppan. Mandel,
skuren i strimlor, och socker efter smak
tillsättes, hvarefter soppan slås i
soppskålen. Nu rör man två äggulor med
5 matskedar fint socker och flnsiktade
stötta skorpor, att det blir en så fast
massa, att man häraf kan forma små
bullar, hvilka sedan rullas i stötta
skorpor och derefter läggas i den något
afsvalnade soppan. It.
Kalfkycklingar. På en stor kalfstek
skäres ur tjocka låret skifvor, knapt
en half tum tjocka och så stora som
till biflstek. Dessa klappas helt litet
med en klubba, men de få ej gå sönder;
färsk grön persilja plockas fri från
stjelkar oeh blandas med smör lika
som till kyckling, och deraf lägges litet
på hvarje bultad köttskifva, hvarefter
den rullas ihop omkring persiljan, och
hvarje rulle sammanfästes med en fin
korfsticka. Då alla kalfkycklingarna
äro färdiga, fräses tillräckligt med smör
i en stekgryta, deri läggas de att brynas
väl rundt omkring, och sedan slås derpå
litet kalfbuljong, hvarmed de få koka,
tills köttet kännes mört. Då läggas de
på fat, och korfstickorna urtagas, sås ?n
afredes med helt litet mjöl och något
grädde samt, om den är för ljus, äfven
litet soja och serveras till
kalfkycklingarna eller hälles under dem på fatet.
Fanny —g.
Soppa. | stop söt grädde, 1 stop
söt mjölk, | qvarter dricka eller öl, som
ej är för bäskt, samt 4 äggulor; detta
vispas kallt, att det blir som skum,
samt uppkokas under idel vispning.
Serveras genast. Fanny —g.
Efterrätter.
Skumpudding. Till ett § stop mjölk
tagas 9 ägg, 9 lod h vetemjöl, 9 lod
smör, 9 stycken kardemummor, 9
bittermandlar, 9 sötmandlar samt 9 lod
socker. Smöret smältes först, då
deruti vispas mjölet, sedan iröres mjölken
och sockret; alltsammans kokas en
liten stund, slås upp att svalna. Sedan
iröras äggulorna och kryddorna;
hvi-torna, som slås till hårdt skum, iröras
sist. Den kokas halfannan timme.
Fanny —g.
Inläggning.
Paradisäpplen rensas, d. v. s.
stjel-karna skrapas och blomknoppen
borttages ; sockerlag kokas (1 skålp. socker
mot lika bär), hvari lägges litet kanel
och nejlikor samt 1 jumfru konjak till
hvarje skålp. socker; bären iläggas till
kokning, men upptagas efter hvarandra
när de synas börja spricka. Sist
upp-hälles lagen öfver dem. Utmärkt sallat.
Carola.
Handarbeten.
Billig matta. Svarta doffel- eller
klädeslappar klippas i rutor. Man
köper litet creton, klipper ur blommor
och blad samt languetterar dem fast på
rutan. Det tar sig mycket bra ut.
Elisabet)i.
Bakning-.
Mången sätter värde på att få färskt
bröd till sitt morgonkaffe. Den, som
skall baka detta, får stiga upp tidigt
för att hinna få det jäst; men kan
längre få njuta sin sköna morgonblund,
om degen göres qvällen förut, men då
med kalla materialier. Man ställer
degen i lagom rumsvärme, och den är
på morgonen väl jäst. Då tillsättas
kryddorna och degen bakas ut.
Emmy.
Goda pomeransskorpor. 1 kanna
mjölk, 1 skålp. socker, 1 skålp. smör,
1 skålp. sirap, 12 skålp. mjöl, 12
fin-rullade pomeransskal samt ett halft
skålp. jäst. Elisabeth.
Hvarjehanda.
Lavemang af enbart vatten gör
samma nytta som hafresoppa med salt.
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
