Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Fredagen den 15 november 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
till konkurs. Kau du till dess skaffa plats
åt mina tre döttrar, så blir jag dig särdeles
tacksam, ty jag förmodar, att de få bidraga
till vårt underhåll.»
»Jag skall göra, hvad jag kan. Det blir
väl alltid några nya försäkringsbolag att
vända sig till. Men en af flickorna skall väl
alltid bli hemma och sköta ditt hus, annars
får ju du, som är enkling, intet hem?»
»Nej, ingen vill stanna i hemmet, det vet
jag bestämdt. Jag får nog gå ensam och
sköta mitt hushåll sjelf, liksom du.»
»Nu stannar tåget. Farväl och tack for
denna gång! Var hygglig och räck mig
matkorgen, som står der under sätet...»
—m.
Koka — lagom!
,*»yr det i många fall köket, som med sin
prak-CcJ^ tik vägledt vetenskapen, så är det i andra
fall vetenskapen, som lärt köket mångt och
mycket, särskildt i fråga om sättet att koka mat. Låt
oss tänka på vår köttsoppa, i ett helt hvardagligt
hushåll. Köttet jemte de nödvändiga
ingredienserna sättes öfver elden med kallt vatten, ett lätt
lock lägges på, och alltsamman bringas långsamt
i kokning. Det tager emellertid sin tid, innan
köttet blir uppmjukadt, och i den falska
föreställningen att man kan påskynda denna tidpunkt
genom att elda duktigt under grytan, ödslas det
bränsle och åter bränsle. Man får också ett bål,
som om det gälde att smälta metaller. Men
vatten uppnår, också om det utsättes för den
starkaste glödhetta, i öppet — det vill säga: icke
lufttätt slutet — kärl aldrig en högre temperatur än
80 grader. Endast ångbildningen blir lifligare, ty
ju större värme, dess raskare öfvergår en vätska
i ångform.
Denna ånga sprider sig då i väldiga strömmar
ut i köket och genom skorsten och fönster ut i
det fria, men på samma gång med denna ånga
blir en stor del af aromen och näringsämnena
förda upp i luften, hvarpå man har ett säkert
tecken i det så kallade »matoset». Går man
middagstiden genom någon trängre stadsgata, så är
det icke långt ifrån, att man — såsom det hände
prinsessan i Andersens sagor — kan lukta sig till,
både hvad kommerserådets i första våningen och
skomakarens i källarvåningen ha till middag. Men
genom denna afdunstning blir det beständigt allt
mindre vatten i grytan, man förledes derför att
fylla vatten på igen, och håller man tillika
eldningen alltjemt vid samma höjd, så fortgår också
afdunstningen oförminskad. På det sättet blir
emellertid soppan i grytan allt mera tunn och
vattenhaltig, liksom köttet beröfvas sin saft, i det
ägghviteämnena koagulera för tidigt och krafterna
sålunda »skummas af»; resultatet blir, att man
efter flere timmars kokning får sätta på bordet en
svag, gulfärgad soppa, som smakar ohyggligt starkt
af vatten, jemte några saftlösa, sega köttågor,
hvilkas samlade näringsvärde är högst
problematiskt. Men hvem får skulden? Naturligtvis
slag-taren, ehuru kokerskan är den, som har
hufvud-felet.
Och på samma sätt förhåller det sig med
tillredningen af grönsaker och många andra saker.
Låt vara, att ett stort antal köksor genom många
års öfning lärt sig att frångå denna högst
oekonomiska metod och att tillreda maten så, att den
smakar af det, som den skall smaka, så är denna
lärdom merendels köpt allt för dyrt, så dyrt, alt
den icke står i något slags rimlig förhållande till
det föregående enorma slöseriet med bränsle och
den stora förlusten af näringsämnen genom
för-dunstningen.
»Kokfrun».
Wt
Den första utstyrseln.
(Svar på »Georginas» fråga i n:r 43.)
§om jag sjelf under 74 års äktenskap sex gånger
fått vara beredd på en sådan liten utstyrsel,
kan jag kanske vara eder behjelplig med några
enkla råd, hvilka dock ej kunna gälla för någon
regel, att just så skall det vara, utan endast att jag
haft det så.
Vid barnets födelse har jag haft i beredskap
följande saker:
18 st. skjortor,
12 » mössor med flere rader spetsar o. dragband,
6 » enkla mössor till natten,
6 » tröjor,
6 » bindlar,
(i » mantlar,
3 dussin blöjor,
3 » smålappar,
6 st. nafvelbindlar samt rätt många små
linnelappar, ungefar 2 tum i fyrkant, till förbindningen
af nafveln,
8 par lakan,
8 st. dvnvar,
1 st. jbadkåpa»,
1 st. dyna, fyld med bast, att lägga i badbunken
under barnet,
3 st. badlakan samt någon schal eller tynre
filt att lägga ytterst om badlakanet,
1 längre dyna af fjäder till bolster,
1 st. hufvudkudde, likaledes af fjäder,
1 » filt till täcke,
1 » täcke att svepa omkring barnet, då det är
uppe, t. ex. under ammandet, omklädandet o. s. v.
De små skjortorna har jag lagat af gamla lakan
och dito skjortor af hellinne. De sys så, att de bli
öppna baktill samt med enkla sömmar och en remsa
eller ett broderi omkring halsen. Längden är knappa
2J qvarter samt bröstvidden (nedom armarne) knappa
2 qvarter; den måste nämligen läggas dubbel
baktill, då de lindas. Inga knappar få finnas annat än
en vid nacken. Bland mössorna är en del försedd
med fem rader spetsar och dragband, andra äro
alldeles släta med endast en spest kring kanten; båda
slagen äro gjorda af battist.
Tröjorna äro gjorda af ljusröd flanell och liksom
skjortorna öppna bab; tröjorna måste dock ha 3
eller 4 knappar, en längd på 8 tum samt vara litet
smalare än skjortan.
Bindlarne göras äfven af ljusröd flanell, 3h alnar
långa (ena ändan litet rundare) samt drygt 1 qvarter
breda, kantas med någon körsbärsröd kaschmir
eller dito kantband samt förses med två halfalnslånga
knytband, fästade på samma ställe i den runda
ändan af bandet.
Mantlarne af samma tyg, ungefär 5 qvarter å
ena och qvarter å andra leden, fallas endast.
Blöjorna af hvit bomullslärft, lika stora som
mantlarne, fållas.
Smålapparne af gammalt linne fållas ej, endast
öfverkastas. Jag gör det med röd tråd, för att man
då bättre kan hålla reda på dem.
Nafvelbindlarne göras 3 tum breda och ungefär 1
aln långa, af flanell eller linne med knytband i ena
ändan liksom bindlarne. Det söndrigaste eller mest
slitna af såväl lakanen som det andra, af hvilka jag
syr skjortor och »lappar», tager jag sedan till de
omtalade nafvellapparne, af hvilka det bör finnas
åtminstone 25—30, då de ofta måste bytas om.
Lakanen at" vanlig sherting äro 7 qvarter långa.
Dyn våren, 3 qvarter långa och 2J qvarter breda,
äro af samma sorts tyg som lakanen.
»Badkåpan» af grå flanell är omkring 5 qvarter
lång, i form af en cirkelkappa med mössa af samma
tyg, fastsydd vid halshålet.
Dyna af lärft, fyld med spritad bast, bör vara
nästan så lång som badbunken.
Badlakanen har jag gjort af gamla, mjuka
fyrskaft-lakan, så att jag afklipt lakanet på midten och
sedan fållat ändan.
Dynan till bolster åt den lilla måste vara så lång
som vaggan och hufvudkudden lika med dynvaret.
Af 3 qvarter ljus gummiduk får man 2 passande
täcklappar till att lägga i vaggan närmast på lakanet.
Derpå lägger man litet dubbel flanell, gammal eller
ny är det samma; den placeras just på gummiduken,
för att denna ej skall kyla igenom. Man måste
äfven ha flere flanellstycken i beredskap, så att man
kan byta om, då de bli våta.
Täcket, att hålla omkring barnet, då det är uppe,
kan vara stickadt eller virkadt eller också endast en
treflig filt.
Till vaggtäeke föredrar jag filt framför ett
stop-padt täcke.
Ihågkommas måste, att man ej får laga onödigt
många och hårda sömmar, ty de besvära mycket den
lilla barnkroppen, utan allt så mjukt som möjligt.
På det varmaste tillråder jag alla unga fruar att
köpa »Makan* af prof. JET. Kleneke samt noga
studera sidorna 172—216 samt Modern» af samme
förf. samt att deri genast väl sätta sig in i de fyra
första kapitlen.
Huru man skall bära sig åt vid badandet och
lindandet behöfver ej här sägas, då ju »frun» alltid
först gör det och den unga modern derför af henne
kan lära sig de första handgreppen. Finskan H.
Smånotiser från qvinnoverlden.
En svenska praktiserande läkare i
Ame-riJca. Doktor Benedicta Carlsson, som för en
tid sedan erhöll officiell tillåtelse att praktisera
såsom läkare i Minnesota, är i Minneapolis
Tri-bune föremål för en biografisk skizz, åtföljd af
hennes porträtt.
Fru Carlsson, som är född i Stockholm, är nu
omkring 40 år gammal. Hon studerade medicin
i Stockholm och Upsala, hvarefter hon slutligen
erhöll inträde i diakonissornas institut i
Stockholm. Der ingick hon äktenskap med pastor
Lager, och strax efter äktenskapet 1875 reste det
unga paret jemte tre damer såsom missionärer
till Abessinien. Deras arbete var bland
hedningarne i det inre af landet, som voro högst
förbittrade på allt, hvad missionärer hette. Ett
upplopp inträffade, under hvilket pastor Lager
mördades i sin hustrus och hennes väninnors åsyn.
Fru Lager blef sjelf gripen och hölls fången i flere
månader hos Amharistammen. Efter sitt
frigif-vande reste hon till baka till Sverige.
Ar 1881 reste fru Lager till Chicago, der hon
genomgick en kurs i homöopati i Hahneman
Me-dical College, der hon graduerade såsom läkare
1885. Sedan fru Lager praktiserat medicin i
Chicago och Rockford, 111., reste hon till S:t Louis,
der hon blef bekant och ingick äktenskap med
pastor M. E. Carlsson, som då var metodistprest
men snart öfvergick till lutherska kyrkan. Han
är för närvarande lärare i musik vid Gustavus
Adolphus College i S:t Peter. Kärlek till
läkarekallet förmådde fru Carlsson att komma till
Minneapolis, der hon genomgick en kurs i Minnesota
Medical College, från hvilken hon graduerade i
våras.
D:r Carlsson är den första svenska dam som
utexaminerats vid denna lärdomsanstalt och äfven
den första svenska som haft rättighet att utöfva
läkareyrket i Minnesota. Hon kommer för
framtiden att bosätta sig i Minneapolis, Minn.
Kristina Nilssons yngsta systerdotter,
16-åriga Charlotta Johansson från Skatelöf, har på
föranstaltande af en norsk jernvägstjensteman,
hvilken åtskilliga gånger under de senare åren
gjort besök hos Kristina Nilssons slägtingar i
Småland, i dagarne afrest till Kristiania, hvarest
det är meningen att hon bland andra studier
äfven skall försöka sig på sångkonsten, för
hvilken hon, åtminstone hvad röstorgan beträffar, lär
ega de allra bästa förutsättningar.
Kärleken är en sjukdom. Men den, som
botats från den samma, befinner sig i ett
tröstlöst tillstånd.
Hvems var felet?
Äktenskapsstudie af Ottar.
Belönad med första pris vid Iduns följetongstäfling.
II.
Sex år efteråt.
llpFrun hade hufvudvärk. Fönsterluckorna
el®-, i hennes med smakfull lyx inredda boudoir
voro i det närmaste tillslutna, och i det
deraf uppkomna halfmörkret kunde man
knappast upptäcka henne, der hon låg, hopkurrad
som en kattunge, i hörnet af en hvilsoffa.
Den fina gestalten var insvept i en mjuk,
vadderad morgonrock af blått siden, kantad
med svandun, och den lilla foten, som
fram-tittade vid klädningskanten, var instucken i
en toffel af samma delikata materialier.
Öfver håret låg en näsduk lätt kastad, ännu
våt af eau de cologne, hvilken spridde en
frisk doft i rummet. I sin slapt
nedhängande högra hand höll den unga damen en
annan näsduk, också våt, men af tårar.
Sedan det förskräckliga uppträdet vid frukosten
hade hon legat der orörlig, ett rof för
omvexlande smärta och förbittring.
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
