Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. Fredagen den 22 november 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
sin matsal för att äta middag, fann han
bordet dukadt för endast en person.
»Hvar är frun?» frågade han betjenten,
som sysslade med smörgåsbordet.
»Hon är sjuk och vill inte ha någon mat,»
svarade denne.
Viktor gick mekaniskt fram till bordet,
men kom dervid att tänka på, att han
kanske borde personligen höra efter, hur det stod
till. Han närmade sig derför dörren, som
förde till fruns våning, men hejdades
vördnadsfullt af betjenten, som sade: »Frun bad,
att grosshandlaren inte skulle göra sig
besvär att gå in till henne. Hon har mycket
svår hufvudvärk och ville helst vara ostörd.»
»Ostörd,» mumlade den ensamme mannen
bittert. Han mindes en tid, den var icke
långt aflägsen, då hon under dylika
omständigheter ej kunde tänka sig något bättre än
att få hvila sitt hufvud mot hans bröst och
känna hans hand på den heta pannan. Han
satte sig till bords, men smakade knapt på
rätterna. Han hade hela förmiddagen
längtat till denna stund för att få träffa sin
hustru och säga, huru ledsen han var öfver
sin häftighet på morgonen. Det var, som om
på senare tiden en ond ande farit i
honom-Han, som förr lika gerna kunnat begå in,
brottsstöld som vara ovänlig mot en qvinna,
han brusade nu upp vid minsta anledning
och fälde då uttryck, för hvilka han vid
lugnare eftertanke på det djupaste blygdes.
Men lilla Nina kunde också vara bra retsam,
och kära svärmor hade just intet godt
inflytande. Ah... en tanke! »Hör på, Larson,»
yttrade, han högt till betjenten. »Har fru
Rosengren varit här i dag?»
Ja, Larson trodde att fru revisorskan hade
varit hos frun hela förmiddagen, »om hon
inte var qvar än,» tillfogade han, kanske i
förhoppning att få bevitna ännu ett uppträde.
Vi kunna nämligen aldrig göra våra tjenare
större nöje, än då vi låta dem blicka in i
våra husliga tvister och misshälligheter. Det
är ett trefligt afbrott i den hvardagliga
enformigheten och kommer dem att finna vår
öfverlägsenhet mindre tryckande. Men han
missräknade sig denna gång. Visserligen såg
husbonden ut som ett åskmoln och draek
måhända mera vin än nödigt, men han
slutade sin måltid i lugn och aflägsnade sig,
sedan han helt kort underrättat om, att han
ej skulle komma hem till qvällen.
Men då han kommit in i sina enskilda
rum, föll den lugna masken. Han gick
häftigt fram och åter, mumlande för sig sjelf.
Han förstod nu fullkomligt, huru det var.
Naturligtvis hade hustrun blifvit ledsen och
sårad af hans häftighet, men hon hade ju
sjelf bringat honom dertill. Hvad var väl
den lilla förargelsen öfver en misslyckad
klädning, att hon derföre skulle bemöta alla hans
vänliga ord med en isande, föraktfull
tystnad? Han visste med sig sjelf, att han
aldrig förr än i dag gjort ens en hänsyftning
på de enorma räkningar, han för hennes och
moderns skull fick betala. Och så framhöll
hon åter sitt förakt för hans ställning som
handlande. Det var ej fint nog för en
statens tjenstemans dotter. Nå, alltför gerna!
Låt henne återgå till sin fina mor och den
der stackars kujonerade fadern, som aldrig
vågade säga ett ord utan lof. Han hade
hittills gjort allt för att bereda sin lilla
hustru ett angenämt lif, men föredrog hon att
endast sällskapa med sin mor, behöfde han
väl icke derför gå ensam. Hans gamla
vänner hade ofta förebrått honom, att han
dragit sig ifrån dem. Välan, han skulle nu
återtaga sitt forna ungkarlslif och roa sig så
godt han kunde. All den vekare stämning,
som vid första underrättelsen om Ninas
sjukdom kommit öfver honom, hade blåst bort
af misstankar, att hon nu stod under moderns
ledning. Hända hvad som helst, skulle
han dock aldrig blifva en ny upplaga af
den stackars svärfadern. Allså ut till
vännerna! De befunno sig nu säkerligen på det
vanliga stället, och han hörde redan det
jubel, hvarmed hans ankomst skulle helsas.
Att han likväl sjelf icke kände sig »upplagd»
eller kunde fullkomligt bannlysa tanken på
den sjuka hustrun, om hon var sjuk, var
visserligen förargligt, men skulle nog bli
bättre, när han väl kom i gång. Bort med
bekymmerna oeh lefve glädjen!
En vecka hade förflutit. Frun var
fortfarande opasslig, ej så mycket att doktorn
behöfde tillkallas, men dock så, att hon ej
kunde lemna sina rnm eller taga mot
mannen. Hon var dock ej alldeles ensam, ty
modern tillbragte en stor del af dagen hos
henne, uppmuntrande och gifvande goda råd.
Viktor intog frukosten i enslig ensamhet och
frågade då pliktskyldigast, huru frun mådde,
samt erhöll alltid samma svar. Han hade
tagit för vana att låta barnen komma in en
stund, innan han gick till sitt arbete, och
han förvånades verkligen öfver, huru söta och
snälla de kunde vara. Den lilla tre års
flickan hade fattat stor förtjusning för hans
papperskorg, der hon kunde stå hur länge som
helst, plockande och småpratande för sig sjelf.
Och hvad gossen beträffar,,, var han en märk-
värdigt förståndig pys, ett riktigt litet
sällskap. Men efter att sålunda hafva egnat
morgonen åt familjelifvet blef han åter den
glada ungkarlen, mottog bjudningar till
middagar, supéer, spelpartier och roade sig
väldeliga. Hade han roligt? Att säga
sanningen hade han det icke. Äfven i det mest
uppsluppna lag, då punschen eller kanske
champagnen flödade oeh qvickheterna
gnistrade i kapp med det fräsande vinet, hade
han en viss förnimmelse af, att han ej hörde
dit. Det förflutna var förgånget, och det lätta,
sorglösa sinnet, som erfordras för att förmå
rätt njuta af dylika tillställningar, var dödt
och kunde icke uppväckas ur sin graf. Men
han höll i. Ingenting kunde förmå honom
att gifva svärmodern triumfen af en
underkastelse. De sista dagarne hade han till och
med funderat på att sjelf företaga en utrikes
resa, som skulle göras i och för affärer.
Kanske skulle Nina vilja följa med, om han
föreslog det, och allt åter blifva godt och väl,
när de finge vara på tu man hand.
Men midt under dessa funderingar fick han
ett bref från sin syster Gunilla, som i flere
år varit gift med sin »stele baron» och
bosatt på hans egendom nere i Östergötland.
Hon underrättade honom, att hon ämnade sig
till Stockholm, och frågade, om hennes forna
flickrum som vanligt stode till hennes
disposition.
Nu voro goda råd dyra. Att afböja
besöket kunde ej komma i fråga. Men hur
skulle det gå, om Nina fortfarande
envisades att stänga sig inne? För främlingar
var ju hennes opasslighet ett tillräckligt skäl,
men om Gunilla bodde hos dem, skulle hon
naturligtvis genast ana sanningen. Det ville
han icke. Gunilla och Nina hade varit de
bästa vänner fordom, och det vore mer än
ledsamt, om systern skulle få reda på, att det
till ej ringa del af henne anstiftade partiet,
slagit så illa ut. Det hade alltid rådt stor
stor ömhet mellan de båda, tidigt
föräldralösa syskonen, och Viktor satte det högsta
värde på Gunillas fasta oeh redbara
karaktär. Ej underligt då, om han icke ville
inviga henne i de ömkligheter, det trassel, som
rådde inom hans husliga lif. Det fans ej
mer än ett sätt: Nina måste taga reson! Han
skulle i morgon tilltvinga sig ett samtal,
underrätta om Gunillas ankomst och bedja
henne bära sig förnuftigt åt, åtminstone
under de dagar systerns besök varade.
(Forts.)
Våra barn.
Hfcka förekommer ofta hos dibarn
oeh har den olägenheten med sig, att
de dervid uppkasta allt hvad de
förtära. Den uppkommer ofta af kall mat
eller förkylning. Undersöker man ett
sådant barn, så finner man vanligen,
att det antingen ligger vått och blifvit
kallt, eller att man gifvit det kall dryck.
Undvikas dessa fel, så uteblifver hickan.
Den hjelpes annars vanligen inom kort,
om man lindar barnet varmt och
lägger det till bröstet. Äfven hos äldre
barn uppkommer hickan efter kall dryck,
isynnerhet om den fortares hastigt.
Den häfves vanligen genom maggropens
fröt-tering med varmt ylle.
Matlagning-.
Lingonsoppa. Perlgryn och vatten
kokas, tills det blir tjockt; afredes
sedan med mjölk och hvetemjöl. I
soppskålen läggas sura eller söta, inkokta
lingon (ej för litet). Soppan slås derpå
i, omröres och göres lagom söt.
Serveras med grädde vid bordet.
Amelie.
Sylta till smörgåsbordet. Vid oxslagt
tages hufvudet och kokas tills köttet
släpper benen. Allt rent kött afskiljes
och bultas och hackas mycket fint.
Fläsktärningar, hälften mot köttet
iknå-das mycket väl. Allt sammans stoppas
i ett af de störste och starkaste fjelstren
(»bottens) fast och hårdt. Derefter
kokas den som sylta och pressas hårdt
samt lägges i lake.
Saltlake. 4 lod salpeter, 1 | skålp.
socker, 4 skålp. salt kokas i 3 \
kannor vatten öfver sakta eld i sju
minuter. Då laken blifvit kall, hälles den
öfver köttet. Till sylta uteslutes
salpetern.
God senap. Till 3 skålp. finmalen
brun senap tages \ stop soja, 1 qvarter
lökättika, 2 teskedar flädersirap (fås på
apotek) och så mycket vinättika, som
behöfs för att göra den lagom lös.
1 „
Konservering-.
Man rensar väl halfstora
cbampigno-ner, dessa läggas i en burk J stop
vatten och 3 matskedar ättiksprit kokas
tillsammans med litet muskotblomma,
starkpeppar och ingefära. Då detta
är kokhett, hälles det öfver svamparne,
och burken öfvertäckes. Före
användandet läggas de i vatten öfver en
natt.
Dill bevaras bäst på följande sätt:
ej tvättad eller våt färsk dill nedlägges
hvarftals med smörsalt med press öfver.
Saltet afsköljes fore användandet, och
dillen är som färsk.
Bakning.
Kokta kringlor. 4 hela ägg, 6 lod
socker, 3 matskedar söt grädde, 1 skålp.
hvetemjöl och \ tesked hjorthornsalt.
Äggen och sockret vispas en stund,
hvarefter det öfriga iröres. Då
kringlorna äro utbakade, läggas de genast
i kokande vatten; när de flyta,
uppta-tagas de och sättas på plåtar. Gräddas
i temligen varm ugn.
Fint knäckebröd. 8 lod urtvättad t
smör, 4 jumfrur godt maltdricka,
kardemumma och socker efter smak samt
mjöl, så att det kan kaflas mycket
tunt. Bakas i ganska varm ugn.
Syltkakor. J skålp. smör, | lod
socker, 3 hela ägg, litet hjorthornsalt, 1
skålp. hvetemjöl. Uttagas i runda
kakor, ungeför så stora, som ett
dricksglas i omkrets. A ena halfvan lägges
sylt och den andra (halfvan) vikes
öfver densamma. Signe.
Mandelmusslor. | skålp. smör, 1 ägg,
•| skålp. socker, 10 lod sötmandel, 2
lod bittermandel, 16 lod hvetemjöl.
Signe.
Biscuits. J skålp. socker, 8 lod
sötmandel, 4 lod bittermandel, 4
ägghvi-tor, af hvilka 2 vispas till hårdt skum,
1 skedblad hvetemjöl, litet
hjorthornsalt. Signe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
