- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1889 /
429

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. Fredagen den 29 november 1889 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 48. (102)

Fredagen den 29 november 1889.

2:dra årg.

B yrà:

Drottninggatan 48, en tr.
Annonspris:

25 öre pr petitrad (=10 stafvelser).
Utländska annonser 50 öre raden.

Tidningen kostar

endast 1 Krona för qvartalet

postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.

Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.

Träffas ^ byrån kl. 10—11.
Allm. Telef. 61 47.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller
nästfölj. söckendag.

Prenumeration sker

I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, i
boklådorna samt & tidningskontoren.

Qvinnans styrka är att känna sig som ett barn
och stå sitt prof som en man.

Amadeus Müllner.

Vår
söndagseftermiddagsklubb.

Ett finskt inlägg i »barnfrökenfrågan».

»|fp|jenarinna, Mathilda! Är kaffet färdigt?

Jag kommer för en qvart sedan från
middagsbordet och är hungrig som en varg.
Gud vare lof for aptiten.»

»Ja då! Sofi har lagat allt i ordning,
innan hon gick ut; men jag tänker vi vänta
på Gerda, om du bara kan härda ut så
länge.»

»Usch, jag är helt trött på den här
läsningen. Kan man verkligen tycka, att
tvänne hyggliga kaffetanter skola vänta kanske
en timme på kaffe, blott för att Gerda
studerar slavonska.»

»Se så, gräla nu inte längre, utan kom
in i stora rummet och se på mina nya
målningar, jag har målat 30 kort, sedan du
senast var här.»

»Der ser man, huru sällan jag kommer.
Ja, ja, du slår dig än på den ena förtjensten,
än på den andra, än lagar du
julgransblommor, och än målar du sotmålningar, så nog
blir du kapitalist med tiden.»

Sedan de nätta sotmålningarnaV underkastats
en sträng kritik — utaf mig, som ej forstår
mig ett grand på målning, begifva vi oss
åter till framrummet. Detta borde egentligen
heta mottagningsrummet, men som denna
benämning ansetts allt för storståtlig, har det
fått stanna vid den förra, såsom mera i stil
med allt annat.

Ja, Mathildas hem är verkligen den
nättaste och prydligaste miniatyrvåning man kan
tänka sig, från mottagningsrummet med sin
ståtliga makartsbukett i kakelugnsnischen, sina
vackra sotmålningar och präktiga mattor (allt
hemgjordt) till sofrummet i ljusblått med
luftiga, hvita draperier kring toaletten, blå am-

pel och inventionssoffor. I matrummet kunna
vi nu ej titta in, ty då är jag rädd, att den
blanka kaffepannan och de fina kopparne
blefvo öfvermägtiga, och vi få nog ännu vänta
en god stund på Gerda.

I stället begifva vi oss ut på verandan
och taga en öfverblick öfver trädgården, der
hösten ännu ej hunnit göra storstädning och
sopat bort alla blad och blommor.
Blomsterodlingen är nu ett täflingsfält för Mathilda
och Gerda, och de ha verkligen hunnit så
långt, att mången trädgårdsmästare skulle med
afund betrakta deras teppichanläggningar i
form af stjärnor, palmetrar, elipser o. s. v.,
deras stamrosor och härliga nejlikor. Jag,
som, mera praktiskt, föredrager hennes äppleD,
klara som drufvor, hennes bär, morötter och
rödbetor och framför allt den trefliga
rönn-bersåen, der kaffet smakar så ypperligt.

Men nu synes Gerda på vägen, och då
måste jag skynda att presentera oss, ty
komma vi engång till kaffebordet, blir det ej tid
med något sådant.

Så hafva vi då först Mathilda, välbestäld
gårdsegarinna, litet in på trettiotalet och ogift;
Gerda, litet emanciperad och — under öfver
alla under! — likväl mycket praktisk, snart
trettio och förlofvad; slutligen, min egen
värda person, mamma för sex barn. Alla hafva
vi en gemensam sysselsättning som lärarinnor,
r »Åh! ni latmaskar! Är det så ni arbeta
för de fattiga? Fattas blott, att ni redan
druckit upp allt kaffet.»

»Tvärtom hafva vi varit nog uppofrande
att vänta på dig. Men ingen kan väl
begära, att man skall arbeta, innan man äter?»

»Men nu, fort till kaffebordet och så fram
med stickstrumporna!»

»Hör du, Mathilda, jag tycker det här
kaffet har en så märkvärdig smak; jag
börjar tro, ^tt Elin hade rätt.»

Elin är tjenarinnans lilla femåriga flicka;
och då hon senaste söndag berättade, det hou

hjelpt sin mamma med vårt kaffe, frågade
Gerda:

»Nå! hvad satte du dit?»

»Cikoria!»

Tablå! Sanningen talar ur barnets mun.

Hittills hade vi aldrig haft något att
anmärka mol Mathildas kaffe.

»Akta resårerna!» varnar Mathilda, då jag
efter kaffet slår mig ned i inventionssoffan i
sängkammaren.

»Ja, nu varnar du nog Elma; men Truls
och Trolle få tumla om der, så mycket
de vilja. Nå! jag säger ingenting, då du är
så hygglig att köra ut dem, då vi komma,
så att vi ej behöfva falla i förtjusning öfver
dem, såsom öfver mammornas yngsta
småttingar.»

»Se så, sluta nu att gyckla och säg hellre,
hvad du tycker om fru Haraldsons
barnfröknar, Elma?»

»Ja, jag tror just ej, att förslaget låter
genomfora sig i praktiken, om man i Sverige
lefver ungefär som vi här i Finland. I de
flesta mindre förmögna hem inträffar det ofta,
att modern sjelf får se till sina små, medan
barnjungfrun får hjelpa till än här en der i
köket eller gå ärenden, och dertill torde knapt
nog en barnfröken vilja besluta sig.»

»Ja men, kära Elma, ärendena kunde du
då godt uträtta sjelf, ty motion behöfver du.»

»Ja så! du tycker det skulle taga sig
trefligt ut att se mig vandra åstad med en så
till tunnbindaren eller en kittel och ett par
kastruller till kopparslagaren. Detta är allt
saker, som min barnjungfru får uträtta, dels
emedan köksan ej hinner, dels emedan
barnjungfrun annars finge sitta för mycket inne,
under den årstid, då barnen ej kunna gå så
mycket ut. För öfrigt måste hon skura
barnkammaren och hjelpa till att skura sälen.
Tror du en barnfrökeu vore med om den
saken, och, om så vore, tror du hon har
tillräckliga krafter dertill?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free