Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 16 januari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
1891
I DU N
Varen först och främst goda,
segern eller lönen före arbetet.
och sedan skolen I varda lyckliga; begären icke priset före
Jj. DE j/AUVENARGUES.
äfven introducerade henne i de förnämsta mu-
sikaliska kretsar och sammanförde henne med
Paris’ mest framstående kompositörer, såsom
Gounod (för hvilken fröken Ö. hade förmå-
nen att få instudera Margaretas parti), Mas-
senet, Vidor, m. fl.
Det var emellertid icke endast de i lek-
tionsrummet utförda studierna, som gjorde frö-
ken Öhrström till den sångerska hon nu är.
I Paris, där hon kvarstannade i fyra år, och
där hon flerfaldiga gånger uppträdde med
stor succés såväl i privata salonger som på
konserter, hade hon rikt tillfälle att höra
olika slags musik, att jämföra olika skolor
och metoder, med ett ord att skaffa sig egen
erfarenhet i konstnärslifvet, och dessa tillfäl-
len begagnade hon med ett vaket och intel-
ligent sinnes påpasslighet. Hon var därför
också, då hon lemnade Paris för att anträda
en längre amerikansk tournée, en utpräglad
personlighet, en individuell konstnär, icke
blott en sångerska med vacker röst och god
metod.
En fransk tidning yttrade efter en af frö-
ken Öhrströms konserter i Paris: »M:lle öhr-
ströms namn är för oss fransmän svårt att
uttala, men låtom oss likväl minnas det, ty
den som bär det skall en gång blifva en af
de första stjärnorna på konstens himmel.»
Denna klingande profetia var icke blott tom-
ma ord, ty fröken Öhrström har under sin
vistelse i Amerika skapat sig ett rykte som
världsbekant sångerska.
Den amerikanska tournéen, som varade i
fem månader, och under hvilken fröken Öhr-
ström uppträdde icke mindre än 126 gånger,
sträckte sig ända från Kanada till Mexikan-
ska viken och omfattade Förenta staternas
förnämsta städer, såsom Boston, Filadelfia,
Quebec, Montreal, New-Orleans, Washington,
m. fl. Öfverallt, där fröken Öhrström upp-
trädde, emottogs hon med entusiastiskt bifall
af såväl publiken som af pressen. En tid-
ning kallar henne den tredje svenska näkter-
galen, en annan jämför henne med m:me Al-
bani o. s. v. De talrika utdrag ur omdömen
öfver fröken Öhrströms uppträdande i Ame-
rika, vi ha varit i tillfälle att läsa, ha alla
enstämmigt kallat henne en sångerska af för-
sta rang.
I Newyork, där fröken Öhrström vistats
någon tid före och efter sin tournée, har hon
äfven uppträdt med stort bifall, såväl i kyr-
kor som i privata salonger och på konserter.
Bland annat har hon låtit höra sig hos mrs
Frank Lessley, Newyorks m:me Adam, hvars
salong är en brännpunkt för Newyorks lite-
rära och musikaliska lif.
Vistelsen i Amerika hade emellertid varit
något ansträngande, hvarför fröken Öhrström
beslöt att under ett år hvila ut i sitt fäder-
land. Denna hvila har dock endast varit
relativ, ty hon har därunder företagit en
längre tournée i mellersta och södra Sverige
och står nu i begrepp att tillsammans med
fröken Carlheim-Gyllenskiöld företaga en
ännu mera omfattande. Dessutom ligger hon
i underhandling med en amerikansk impres-
sario om en tournée för nästa vinter.
Hvad som hos fröken Öhrström mest hän-
för åhöraren är icke det rent materiella i
röstens klang eller styrka. I likhet med den
af sina landsmaninnor, om hvilken hon en-
ligt fleres omdöme i mycket lär påminna, vi
mena Jenny Lind, har hennes röst, ehuru
både vacker och voluminös, icke något sär-
skildt bedårande välljud. Hennes förmåga
att hänföra ligger i den djupt intelligenta
fraseringen och i uttryckets omedelbara in-
nerlighet, som gör, att de sånger hon fram-
för — vare sig det är en enkel visa eller
ett dramatiskt parti — träffa åhöraren som
något nytt, något för första gången hördt,
hvars skönhet icke förflyktigar för stunden,
utan outplånligt kvardröjer i minnet.
Slädparti.
ut Rätftgft att en. uacRe-t utntetja^
> i. tg-Ata öRogeu (tota PgaPPtot RPi-nga,
att unJefc ovlRaSt nat Ae- ttaj^catn
.vpttnaa,
nat BPott i öPaJart Attta du ocR ja^,
©CR Aa j;tån uintetn pPotöfigt tta3a i/n
i. uppPgAt AaP, 3äfc BpitflceDéBtaSot ßtinna,
ocR jvnna ßotDet JeAtPigt 3uRa31, |\ nna,
att pPatAen na:niaAt in ti-PP mm at 3m.
,J cpiiittanSe cRampague en ôRaP j;ët not-
3eu!
3 AoSein. Pfomnia toAct, at Set nat ––
Rat, mi3t i Anon, 3n PijnetA J(uPPRet nat,
paat 3en ät Ratg, 3en Rata, Auen»Raj-ot3en!
ofupén. ät Apat. oSpeP upp, ApeP upp ttPP
3anA,
att gofjWtô ti.Pj.ot gunga PlRöom någfot!
2)ät ute RnäPPen ôtât i nottARenAgPanA––
Rat inne Rm3 t gPo3 oeR ßPicR. t Pagot.
©eft nät 3en ôiôta naPAen ät jotßi,
3e tun3a a.xEat 3u t pePöuetR RoPjet,
3e j/ina ntiAtet v ßottmet 3oEj.et
ocR RgAAet Renne AgaPj; 3u Patet REt!
Du Påtet REt, tiPPô ac33 aj; intet öga,
nun3et gtanat, Aom Aitt gPtttet Anöga,
u Rtiag 3in |PicRa Amgget mjuRt 3
atm
cR RgAAet j/tuAna Rm3en tö3 ocR na
in
tm.
©eR RaRpå öPä3en AguA t RnäPPen 3a
gu3 ©Cmot Aj-aPj/ me3 pt-P ocR ßage Ata,
Daniel Fallström.
Oförgätliga ord.
Ett minne,
upptecknadt af Mathilda Roos.
«
ar ni aldrig erfarit, att det i ert förflutna
lif funnits ord och tilldragelser, som al-
drig kunna glömmas, aldrig utplånas?
Hela brottsjöar af yttre oro, af jäktande i
kampen för tillvaron kunna gå öfver dem,
och de tryckas ned i djupet af vårt hjärta,
och vi ha så helt och hållit förgätit dem,
att vi icke ens tänka på, om de äro döda
eller icke. Men plötsligen, utan att vi veta
hvarför, kanske ofta midt under en dem all-
deles motsatt stämning komma de liksom
framstormande ur minnets djupaste schakt
och ställa sig framför oss så lefvande, som
om de härstammade från gårdagen, och då
förstå vi, att de aldrig skola dö, att glömskan
förgäfves skall söka begrafva dem, att minne
efter minne skall slockna i en hjärna, som
lifvet tröttat ut, men minnet af dessa ord, af
denna tilldragelse skall flämta för oss ända
in i det sista.
Det är i allmänhet inga märkvärdiga ord,
inga stora tilldragelser vi på detta sätt —
ofta mot vår vilja — rycka undan glömskans
roflystnad. De stora händelserna, i vårt lif,
de förfölja oss icke så där i gengångarege-
stalt; dem ha vi lidit eller fröjdat oss fria
ifrån i den brinnande lifsstridens middags-
hetta. Nej, det är de små händelserna, som
ingen bevittnade, om hvilka ingen larmade,
det är de obetydliga orden, som tyst och ve-
modigt, likt ett höstlöfsfall i oktoberskym–
ningen, berörde vårt hjärta, utan att någon
annan än vi själfva kände och förstodo dem,
det är dessa vi ej kunna glömma. Ty de
pejlade en gång de osedda djupen i vår själ,
de blottade, om också blott för en sekund,
någon af dessa hemliga afgrunder, som göm-
mas i hvarje människas inre, de lärde oss,
hvad vi kanske icke lärde ens då lifvets strid
var som hetast, att känna oss själfva, att
blicka in i vårt eget jag — och det är där-
för vi ej kunna glömma dem! —––––––
En förmiddag för många år sedan skulle
jag på en aflägsen gata i Klaratrakten leta
reda på en bleckslagareverkstad för att där
inlemna någonting till lagning. Jag hade
svårt att hitta, ty huset, där bleckslagaren
skulle bo, hade flere gårdar och uppgångar,
och ingen skylt visade mig, åt hvad håll jag
borde styra mina steg. Emellertid måste
bleckslagaren bo här, ty jag hade flere gån-
ger skickat min tjänarinna till honom, och
som han lagade både väl och billigt, ville jag
ändtligen hafva reda på honom.
Jag började således mina efterforskningar,
gick uppför ett par trappor, fick orätt be-
sked, måste gå ned igen o. s. v. En del
personer, i synnerhet fruntimmer, ha en otro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
