Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 30 januari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 35
ställa sig, och ögonlockens insida får en ökad
rodnad, ofta i förening med lindrig ljusskygg-
het och riklig vätskeafsöndring. För det
vana ögat yppar sig sjukdomen ofta alldeles
säkert redan ett par dagar före densammas
utbrott genom de röda fläckar, som då mer-
ändels äro spridda öfver gommens och sval-
gets slemhinna.
Sedan detta ofvan skildrade tillstånd fort-
gått 3—4 dagar, börjar utslaget att »slå ut»
och uppträder till en början mera sparsamt
för att inom 2 dagar allt tydligare och rikli-
gare sprida sig öfver hela kroppsytan. Det-
samma börjar nästan alltid i ansigtet, på kin-
derna, hakan, i pannan och bakom öronen,
utgör först mindre röda knottror, hvilka ha-
stigt breda ut sig till öfver hudytan något
uppstående röda fläckar, från hvarandra skilda
af oförändrad blek hud. Dessa fläckar hafva
en stundom mera rundad, stundom mera ore-
gelbunden form och sammanflyta ofta till
större rodnade hudpartier.
Samtidigt med mässlings-utslagets utbrott
stiger febern högst betydligt, och öfriga förut
nämda symptom, hostan, hesheten, snufvan
och varflytningen från ögonen tilltaga äfven
i styrka. Barnet svettas mycket, rösten får
ofta en skrällande biklang och hostan kan
ofta vara mycket retsam; däri behöfver dock
ej ligga något oroande, om detta tillstånd ej
alltför mycket stegras. Stundom uppträder
äfven diarrhé, hvilken i allmänhet lätt låter
sig stilla.
På 4:de dagen efter utslagets utbrott för-
svinner under normala förhållanden hastigt
febern, utslaget börjar så småningom blekna
och å huden visar sig snart en fin klihrtad
affjällning. Efter ytterligare 4 dagar befin-
ner sig den sjuke i fullt tillfrisknande och
kan då lemna sängen; först sedan ytterligare
14 dagar förlupit bör barnet under den kal-
lare årstiden tillåtas att vistas i det fria.
Detta ofvan skildrade lindriga och normala
sjukdomsförlopp möter dock ingalunda alltid.
Mässlingen, i allmänhet godartad, kan näm-
ligen stundom uppenbara sig under ganska
svårartade sjukdomsformer. Svåra lunglidan-
den, särskildt lunginflammationer, tillstöta ej
sällan, särskildt hos späda barn, hesheten kan
så förvärras, att farlig, ofta dödlig strupsjuka
inträffar, mellanörat kan inflammeras, hvaraf
en ofta långvarig varflytning från örat blir
följden, ja t. o. m. fijurarne kunna blifva
säte för ganska allvarliga inflammationer.
Stundom visa sig svåra och envisa ögonsjuk-
domar som mässlingens följeslagare, och till
sist ser man tyvärr ej så sällan att skrofler
och lung-tuberbulos (lungsot) hafva sin rot i
en kort förut genomgången mässling.
Om febern ej på 4:de dagen efter utslagets
utbrott sjunker till det normala d. v. s. om-
kring 37 grader, bör man i hög grad vara
på sin vakt, då efter all sannolikhet några
af ofvan nämda följdsjukdomar tillstött. Yid
lunginflammation får barnet ofta svårighet
att andas, stånkar och blir oroligt, under det
hostan och febern vanligen tilltaga. Öfver-
går hesheten i strupsjuka, blir den sjuke yt-
terst orolig, andningen sker endast med stör-
sta svårighet och är förenad med ett hvinan-
de läte, näsringarne röra sig våldsamt, hals-
gropen och nedre delen af hröstkorgen dragas
in för hvarje inandning och barnets utseende
antyder ett ytterst svårartadt lidande. Vid
öroninflammation klagar patienten öfver häf-
tiga smärtor i hufvudet — kan barnet ej
tala, tar det sig ofta åt örat — och efter
några dagar utrinner, vanligen samtidigt med
att den förut höga febern sjunker, var ur ena
eller andra örat. Njurlidande yppar sig van-
ligen genom mer eller mindre blodig urin;
detsamma är för öfrigt en mycket sällsynt
följdsjukdom.
Ifall barnet under närmaste månaden efter
mässlingens slut icke fullständigt tyckes åter-
vinna sitt förra hull och krafter, bör man
låta det undersökas af läkare, ty som ofvan
är påpekadt kunna skrofler och lungsot följa
i sjukdomens släptåg — en sak som ej nog
kan beaktas.
Hvad slutligen sjukdomens rätta behand-
ling beträffar, råder därom hos allmänheten
åtskilliga förvända åsikter. Kommer läkaren
till ett mässlingssjukt barn, finner han i fler-
talet fall ett mörkt, kvaft och öfverhettadt
rum och den stackars sjuke inbyltad och på-
pelsad med alla filtar och klädesplagg, som
kunna upptänkas. De välmenande mödrarnas
alla ansträngningar gå nämligen endast ut
därpå, att genom så mycket värme som möj-
ligt kunna få mässlingen att riktigt ordent-
ligt »slå ut». All luftvexling, tvättning och
ansning af den sjukes hud är enligt deras
åsikt ytterst farlig och bör med alla till
buds stående medel undvikas. Nu är visser-
ligen sant, att fall af mässling ibland före-
komma, där utslaget ej uppträder så rikligt
som normalt, och då detta förhållande oftast
förekommer hos svaga och sjukliga barn eller
vid sådana tillfällen, då sjukdomen börjar
med svåra bisjukdomar, exempelvis lungin-
flammation, har man däraf dragit den orik-
tiga slutsatsen, att sjukdomens svåra förlopp
berott därpå, att utslaget ej riktigt fått »slå
ut» ur kroppen; mässlingen har »slagit in»,
som man så ofta får höra i dagligt tal. Man
har i detta fall förvexlat orsak och verkan.
Men att allmänhetens åsikt är fullkomligt
oriktig, ser den bäst, som å barnhus och
barnsjukhus varit i tillfälle att följa talrika
fall af sjukdomen. På senare tider, då lä-
karne framför allt låtit sig angeläget vara
att så noggrannt som möjligt låta ventilera
sjuksalarne och anordna en ytterligt omsorgs-
full vård och rengöring af de sjukes hud,
har dödligheten därstädes i denna sjukdom
högst betydligt minskats.
Barnet bör alltså i bädden endast betäckas
med de plagg, hvarvid det är vant, luften
i rummet bör ständigt ombytas, hvilket bäst
sker genom att öppna alla ventiler, aldrig
stänga spjället och ständigt elda i kakelugnen.
Noggrann vädring bör ock dagligen ske; här-
under flyttas naturligtvis barnet i ett annat
rum, liksom det ock kan vara fördelaktigt
att i rymliga hem använda tvänne sjukrum,
hvilka vexelvis användas. Temperaturen i
rummet bör ej vara högre än 18—19 grader
och rummets dager, ehuru vid solsken något
dämpad, får ingalunda bytas i mörker. Hu-
den bör på det noggrannaste skötas, tvätt-
ningar med ljumt (30 gr.) vatten böra dag-
ligen företagas, lakanen dagligen ömsas och
det genom svettningen fuktiga linnet ofta
ömsas. För drag bör barnet naturligtvis
skyddas.
Barnets näring bör utgöras af lätt föda,
hufvudsakligen mjölkmat och af svalkande
drycker (vin eller saft med vatten af vanlig
värmegrad). Munhålan bör noggrannt sköljas
eller tvättas med aseptin och vatten och som
ögonvatten användes lämpligt 4 % borsyre-
lösning till tvättning 4—5 gånger dagligen
och före användningen utspädt med lika myc-
ket ljummet vatten. Mot hostan kan bröstsaft
lämpligen gifvas. Tillstöta svåra följdsjuk-
domar, bör läkaren ofordröjligen tillkallas;
bäst och säkrast är naturligtvis att läkare
från allra första början får följa och öfver-
vaka sjukdomen. Vid börjande strupsjuka
äro täta inandningar af varma vattenångor
särdeles på sin plats. Kräkmedel kunna ju
också försökas, men tillståndet är ytterligt
farligt, då barnet hvarje ögonblick hotas att
kväfvas och strupsnitt när som helst kan be-
höfvas. Lyckligtvis hör denna följdsjukdom
till de mera sällsynta. Som efterkur till
mässling kan man, särskildt där tuberkulos
ligger i släkten, använda intagning af fiskolja
med eller utan jodjärns-sirup.
Bäst är naturligtvis att om möjligt undvi-
ka smittämnet, och något umgänge med mäss-
lingssjuka eller därför misstänkta familjer bör
ej ifrågakomma förr än 3 veckor efter sjuk-
domens utbrott. Har sjukdomen en gång
drabbat någon medlem af familjen, tjäna dä-
remot isoleringsåtgärder till nästan intet, ty i
flertalet fall angripas alla, som ej förut genom-
gått sjukdomen.
Mässlingen är i allmänhet ansedd för en
godartad sjukdom både af läkare och allmän-
het. Detta hindrar dock ej, att sjukdomen
årligen skördar ej så få offer särskildt bland
yngre barn, men här liksom annars gäller
den satsen, att man genom noggrann, lämplig
och god vård kan uträtta mångt och mycket.
F rån heden.
Skiss af Elena.
«
ångt ute på heden möttes de. Så långt
ögat kunde nå, den bruna, utblommade
^ ^ ljungen, öfver dem en tung, grå höst-
himmel.
Med en hastig rörelse drog hon det hvita
hucklet djupare ned i pannan. Kanske han
icke kände igen henne.
»God afton, Marika!»
»Åh, är det du, Erik?
Hon såg upp, sköt hucklet ur pannan och
mötte hans blick med mörka, trotsiga ögon.
»Ja, nu är jag hemkommen, Marika.»
»Rik, som man säger i bygden, och herre-
mansklädd!»
Hon såg beslutsamt förbi honom längs den
smala, trampade gångstigen i den höga
ljungen.
»Och du, Marika, du är ju den rikaste
hustrun i trakten, hör jag?»
»Ja. — Men nu får du släppa mig förbi,
Erik, jag har brådtom hem.»
Han såg på henne. Han var mycket blek,
och det svartnade till i de mörka ögoneu.
»Nej! Denna gång slipper du ej förbi,
Marika. Nu är det jag, som vill tala med
dig. Minns du den sommarkvällen för åtta
år sedan, när vi dansade på logen hos Jan
Ersons? Minns du, huru du gick fram till
Torpar-Erik och tog upp honom i dansen!
Minns du, huru de andra skrattade? Då
sjöd det upp inom mig, och då talade jag
med dig, fast jag visste, det var galenskap,
och då hånskrattade du och sade, att jag
kunde komma igen, då jag var rik. Den
kvällen dref du mig ut i världen, Marika.
Men innan jag gick, mötte jag dig en dag
här ute på heden. Minns du, att då skrat-
tade du icke, då såg du vänligt på mig och
önskade mig lycka?»
Det var aJldeles tyst öfver den vida he-
den, borta vid synranden bröt en röd strim-
ma fram på den gråa himmelen; det var solen
som gick ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
