Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 13 februari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskrifning till omstående modeller,
utarbetad af Fredrika-Bremer-förbundets Dräktreformförening.
Kvinnodräkten.
Efter doktor Karolina Widerström.
För att betydelsen af de gjorda förändringarna i kvin-
nans underkläder må framstå tydligare, vill jag i korthet om-
nämna de hufvudfel man funnit hos de hittills brukliga un-
derkläderna.
Dessa senare äro alltför ojämnt fördelade på kroppens
olika partier: hals och armar beklädas ej alls af dem, och
benen, visserligen till skenet mycket väl, men i själfva verket
ytters dåligt. Sanningen af detta påstående inse vi lätt, om vi
granska de olika plaggen. Närmast kroppen kommer för dess
öfre del lintyget, urringadt i halsen och med korta eller inga
ärmar. För nedre delen af kroppen utgöres det närmaste plag-
get af kalsongerna. Mot dem är väl icke så mycket att an-
märka, om de äro slutna. Men största delen af den lägre be-
folkningen och äfven ett icke alltför litet antal i de högre
samhällslagren begagna s. k. öppna kalsonger, d. v. s. ett plagg,
som bekläder nedre delen af låren, yttre sidan af lårens öfre
del samt mage och höfter, hvilka delar redan förut fått en
betäckning af lintyget. Nästa lager utgöres af snörlifvet, ännu
mer urringadt än lintyget och utan ärmar, men räckande ned
öfver höfterna. På kroppens nedre del komma kjolarna, i me-
deltal tre, ofta Here, som veckrikt omge höfter och mage och
sedan falla löst ned öfver benen. De lemna således fritt rum
för luften att blåsa upp under dem och mer eller mindre grund-
ligt utkyla benen ; underbenen beklädas blott af ett åtsittande
plagg: strumporna.
Nästa anmärkning gäller plaggens funktions- och rörelse-
hämmande inverkan. Det hårdt åtsittande snörlifvet har ju
länge af läkarna varit utdömdt, och om detsamma har talats
så mycket, att ämnet blifvit nästan trivialt. Huru det hindrar
lnngornas utvidgning, klämmer hjärtat, delvis atrofierar lefvern,
verkar hindrande på magens och tarmarnas peristaltiska rörelse
samt pressar ned bäckenorganen och tänjer på deras band —
allt detta är ju väl bekant. Mindre påaktadt däremot är, att
äfven ’ ett löst sittande snörlif gör skada, men jämväl ett
sådant plagg dömer bålen till en större eller mindre grad af
orörlighet: man böjer sig ej gärna djupt åt sidan, fy då kan
ett fiskben gå af, och ej framåt, ty då löper man fara att
knäcka planschetten. Följden blir naturligtvis svaghet och efter
hand inaktivitetsatrofi af bålmuskulaturen m. m.
De raka linningar, som uppbära kalsonger och kjolar och
för den skull sitta hårdt om lifvet, utöfva, fast på ett mera
begränsadt område, samma förderfliga tryckverkan som snör-
lifvet. Dessutom bilda de, enär de för hvarje kjol bestå af
dubbelt eller tredubbelt lager af tyg, så att säga en ekva-
torialzon kring midjan.
Strumpebanden, som, för att strumporna skola »sitta or-
dentligt uppe», vanligen dragas ganska hårdt åt, hindra den
redan förut af naturen ej särdeles gynnade venösa blodström-
ningen i underben och fötter. Kalla fötter och åderbråck, båda
så vanliga hos kvinnor, ha nog i många fall till stor del
strumpebanden att tacka för sin uppkomst.
Man har påpekat, att enär kläderna äro illa konstrue-
rade, de för att åtminstone någorlunda kunna bevara kropps-
värmen måste bestå af flere och tjockare plagg, än som eljest
vore nödvändigt, och att sålunda en god del muskelarbete rent
af bortspilles för hvarje dag; vidare har anmärkts att kjo-
larna besvära gången och hindra en att ta ut stegen, samt
slutligen, att deras påtagande kräfver en relativt lång tid.
De af Dräktreformföreningen utarbetade modellerna till
underkläder bestå af en underdräkt och en mellandräkl.
Den förra är ett enda plagg, som bekläder hela kroppen, med
undantag af hufvud, händer och fötter, och förfärdigas an-
tingen af ylle- eller bomullstrikå (fig. 1). Den senare utgöres
af två plagg: lifstycket och den delade kjolen. Lifstycket
är höghalsadt, fästes tillsammans medelst knappar och knapp-
hål och är dessutom försedt med knappar att knäppa dels den
delade kjolen, dels strumphängslena på (fig. 2). För fetare
personer är det något olika konstrueradt (fig. 3 och 4). Den de-
lade kjolen är ingenting annat än ett par mycket vida byxor. *
Den är så stor, endast för att den skall ge nedre delen af
figuren det omfång man är van vid, så att klädningen ej skall
»se slankig ut». Den delade kjolen är af dubbelt tyg och för-
sedd med besparingslinning, å hvilken finnas knapphål, sva-
rande mot knappar i lifstycket, hvarpå den knappes fast (fig. 5).
Fördelarna af de här beskrifna underkläderna äro : att
de bevara värmen likformigt öfver hela kroppen, att de ej
hindra någon kroppsdels funktioner eller rörlighet, att de kunna
snabbt på- och aftagas samt att de äro lätta. De väga tillsam-
mans endast 1 kg. och 3 hg., under det att de plagg af den
gamla modellen, som ungefär motsvara dessa, väga 2 kg. och
4 hg., således väl dubbelt. **
* *
Skoldräkten.
Efter doktor Karolina Widerström.
Modellerna till skolflickans underkläder äro i det när-
maste lika de vuxnas. I stället för »innerdräkt» kan man dock
använda skjorta, höghalsad och med långa ärmar, samt slutna
kalsonger, hvilka senare fastknäppas vid lifstycket (fig. 6). Det
är nämligen lättare att taga till dessa plagg så stora, att
flickan kan »växa i dem».
Den delade kjolen ersättes af ett par mindre vida, fo-
drade byxor af samma tyg som klädningen. Strumphängslen,
löpande på utsidan af låret, ha redan länge varit använda för
barn. Det har emellertid observerats, att de bidraga till ko-
benthet, och de hafva därför ändrats så, att de gå på fram-
sidan af låret samt i sin nedre hälft dela sig i två skänklar,
gående till hvar sin sidokant af strumpan.
Då man väl får förutsätta, att modet ej skall spela en
så ingripande roll för barnen som för de vuxna, så har Dräkt-
reformföreningen gjort ett förslag äfven till klädning för skol-
flickor. Den består af en veckad kjol, hvars linning fastknäp-
pes vid underlifvet, samt en sjömanströja, hvars midjelinning
knäppes på samma knappar. Skolflickans hela dräkt blir så-
ledes på en gång varm, lätt och ledig — hon kan ogeneradt
gymnastisera i densamma, leka och förrätta hvilka sysslor som
helst (fig. 7).
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
