Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 27 februari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 1DUN 67
Kort efter sin afgång frän scenen ingick
Mathilda Grabow äktenskap med löjtnanten
vid Svea lifgarde, numer slottsfogden C. E.
Taube samt utnämndes nästan samtidigt till
hofsångerska. Hon är äfven innehafvarinna
af medaljen sLiteris et artibus».
Det är att hoppas, att Mathilda Taube,
hvars helsa pä senare tider mycket förbätt-
rats, ännu i läng tid må kunna glädja sina
beundrare med sin intagande sång och en
sångkonst, som står på höjden af utveckling.
H. G. S.
En istapp.
’nmrramför mitt fönster hänger
en istapp, tre fot läng —
den hänger frän min älskades,
min älskades balkong.
Den sitter där sä säkert,
sä riktigt säkert fast
och hånar själfva solen
och mina ögonkast.
Ja, solen kan sä vara,
men mina blickar — o! —
de kunde smälta, tror jag,
graniten i Norrbro.
Ty pä den där balkongen
en junidag jag sett
en blond och blåögd liten
förtjusande kokett.
Hon log med klara ögon,
emot balkongen stödd,
och som Hans Brask i tiden
jag gaf mig, därtill nödd.
Nu syns hon bakom rutan,
men lika söt för det,
och lätsar ieke känna
mitt hjärtas hemlighet.
En vacker dag nog smälter
min istapp, tre fot läng,
när vårsol lyser öfver
min älskades balkong.
Men smalt min flickas hjärta,
när det bief sol och vär,
jag skulle fästa myrten
i hennes blonda här:
Daniel Fal/ström.
Ett förslag i en viktig fråga.
Till alla husmödrar.
lere gånger hafva husbönder och i syn-
nerhet tjänarinnor i åtskilliga tidniDgar
infört upprop om, att — såvidt möjligt är —
afflyttande tjänare måtte erhålla rättvisa be-
tyg-
Dessa upprop hafvatydligenföranledts däraf,
att man börjat beakta de sorgliga följderna
af det nästan allmänt rådande bruket att
obetänksamt utdela betyg, hvilka påtagligen
icke äro sanningsenliga eller åtminstone icke
tillräckligt fullständiga.
Oftast skrifvas betygen efter formulär, som
vanligen blott framhålla några allmänna för-
tjänster.
Att större noggrannhet härutinnan skulle
lända till båtnad för såväl husbönder och
husmödrar som tjänare borde dock vara lätt
insedt. Om en tjänare utmärkt sig för dug-
lighet i sina sysslor och ett exemplariskt upp-
förande, så måste det vara orättvist, att
denne får ungefär enahanda betyg som en
annan, hvilken icke eger sådana förtjänster.
Och om han än erhåller betyg efter förtjänst,
så kan han dock under nuvarande förhållan-
den ej påräkna, att vederbörande husbönder
och husmödrar skänka det tillbörlig uppmärk-
samhet. Det rådande bruket att skrifva åt-
skilliga vackra ord på betyget, antingen de
borde stå där eller icke, har gjort alla betyg
misstänkta.
De, som äro odugliga i sina sysslor eller
klandervärda i sitt uppförande, gagnas för-
visso icke därmed, att deras fel förtigas.
Tvärtom bidrager man därigenom att fostra
sådana tjänare, hvilka, så snart den minsta
obehaglighet möter, lemna sin plats, föraktan-
de de lärdomar, som eljes kunnat bilda dem
till tropliktiga samhällsmedlemmar. Följderna
däraf äro sorgliga.
I synnerhet i de större städerna inträffar
ofta, att tjänarinnor flytta flere gånger om
året från en plats till en annan. Om en
dylik tjänarinna sedermera får eget hem, så
hör det ej till sällsyntheterna, att detta snart
blir sådant, att hennes man måste söka tref-
nad utomhus. Oordning och slarf i hemmet
äro ofta anledningen till mannens besök på
krogen. Barnen blifva naturligtvis försum-
made. Nöden växer i kapp med familjen.
Husmodern tvingas vanligen af denna nöd
att såsom »hjälphustru» sträfva och släpa
öfver förmåga för att försörja sig och de
sina.
Ofta måste hon dessutom anlita fattigvår-
den och människors barmhärtighet för sin
och sin familjs tillvaro. Hennes straff är
hårdt.
Hvar och en erkänner nog, att något mer
än hittills skett bör göras för att förebygga
ett sådant elände. För husbönder och hus-
mödrar skulle det naturligtvis ställa sig lättare
att välja passande tjänare, om betygen vore
tillförlitliga.
Så vidt vi förstå, skulle således alla vinna,
men ingen förlora, om man bemödade sig
att utdela rättvisa betyg. Att dessa i alla
fall skola blifva bristfälliga, beroende som
de äro af betyggifvarens subjektiva uppfatt-
ning, upphäfver ej önskvärdheten af en
allmän reform i afseende på utdelandet af
tjänstebetyg.
Enklaste sättet att vinna målet vore tvifvels-
utan användandet af likformiga, för ändamålet
lämpliga betygsblanketter. Vi uppmana där-
för härmed de för saken intresserade — och
till dessa borde för visso hvarje samvetsgrann
husmoder, hvarje husfader med omsorg för
sitt hems trefnad och bestånd räkna sig —-
att till Iduns redaktion insända förslag till
dylika blanketter, hvarigenom en nyttig täflan
kunde uppstå, ur hvilken tör hända framginge
något praktiskt resultat till båtnad för alla
parter.
Läggen blott icke dessa rader ifrån eder,
utan att hafva fattat beslut att, med ert för-
slag och tanke i frågan, draga ett strå till
stacken! Och sätten det genast i verket, att
ej morgondagens glömska omintetgör stundens
goda föresats.
Axel B.
Fru Anna Bugge Wicksell
höll den 18 dennes ett andra föredrag, i hvilket
hon sökte utveckla de reformförslag inom den nu
gällande äktenskapslagstiftningen, som vore önsk-
värda. Hon gick härvid rätt mycket in på en de-
taljkritik af de olika synpunkter, som förfäktats af
skilda juridiska skriftställare, en rent facklig kritik,
som vi anse af föga intresse för våra läsarinnor att
utförligare referera.
Yid de flesta af dessa reformförslag har man ut-
gått från den uppfattningen, — densamma på hvilken
ock den nuvarande lagstiftningen i det hela är byggd,_
att lagen skall vara en norm för äktenskapet. ’ Så
har den också blifvit skrifven från synpunkten af
den mest ideala uppfattning af äktenskapet själft.
Detta förmenade fru Wicksell vara en grundfalsk
riktning. Lagen är ej till för de lyckliga äktenska-
pen, utan den måste först och främst afses att vara
en nödhjälp för dem, som råkat in i ett olyckligt
äkta förbund. Först när splitet uppstår, blir där
ens fråga om några lagbestämmelser. Därför bör
lagen på detta område ej sträfva att söka bli norm,
utan fastmer lemna så stort rum som möjligt åt den
fria själfbestämmelsen, ända intill den gräns där
den som de olyckliges hjälpare med kraftigt stöd
bör träda emellan.
Föredragarinnan uttalade sig bestämdt för vid-
gande af hustruns myndighet och själfbestämmelse-
rätt inom äktenskapet. Öfver sitt förvärf må hon
odeladt förfoga; och om ock hela hennes arbete,
som ju allmänt är, vändes inåt inom hemmet i
husets bestyrande och barnens vård, borde formlig
lön härför beräknas i proportion till mannens ställ-
ning och inkomster. Då hade enhvar sin särskilda
intäkt att fritt råda öfver, och af denna skulle af-
sättas en gemensamhetskassa för husets och barnens
omkostnader. Om den unga kvinnan för öfrigt före
sitt äktenskap utöfvat något yrkes- eller fackarbete,
borde, oftare än sker, den gifta kvinnan’tillstädjas
fortfara härmed, dels för att ej låta anlag och vär-
defulla studier falla till intet — ett oerhördt natio-
nalslöseri! — dels för att därigenom möjliggöra äk-
tenskap vid tidigare ålder. Meningen är därför lika
litet att stänga hustrun ut från hemmet som att
stänga henne in i detsamma. Kätt och frihet att
gå ut och iu, efter som hennes egna, mannens och de
gemensamma intressena fordra och betinga — se
där, hvad som må eftersträfvas!
Från. många håll påstås, att en mindre sträng
lagstiftning i fråga om äktenskapsskillnad skulle med-
föra lättsinniga skilsmessor. Föredragerskan trodde
ej på något sådant som lättsinniga skilsmessor, men
väl på lättsinniga äktenskap. Yid ingåendet af detta
viktiga förbund lägges beklagligen allt för ofta det
största lättsinne i dagen ; men nog torde det vara
kureradt, när saken skridit så långt att kontrahen-
terna med lagens hjälp äska att få bryta bojan. Och
för barnen kan väl intet vara sämre än lifvet och
uppfostran inom ett oenigt äktenskap.
För att åstadkomma något verksamt till vinnande
af dessa genomgripande lagstiftningsreformer fordras
först och främst en stark och enig sammanslutning
mellan kvinnorna om ett bestämdt program. Detta
program måste öfverst på sin lista ställa orden:
rösträtt äfven åt kvinnan! Ty endast genom denna
går vägen till öfriga sociala önskningsmål.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
