Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 27 februari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891
Smånotiser från kvinnovärlden.
Ingen äktenskapsskilnad vill lagutskottet
veta af i de fall, som herr Borg föreslagit inneva-
rande riksdag. Det afstyrker nämligen hans motion
om att, då fattigvårdsstyrelse nödgats lemna en fa-
milj understöd på grund af mannens supiga eller i
öfrigt lastbara lefverne, fattigvårdsstyrelsen skulle
ega att, därest hustrun därtill samtycker, anmäla
makarne till skilsmessa först på ett år och, om för-
hållandena icke undergå någon förändring till det
bättre, sedermera till slutlig skilsmessa.
Stockholms äldsta invånarinna har af-
lidit. Hufvudstadstidningarna ha under de senare
åren på fru Anne Maria Berns’ födelsedag innehål-
lit meddelanden om den åldriga damens helsotill-
stånd m. m. Icke blott inom en trängre familje’
krets utan i alla samhällslager har intresset för
Stockholms äldsta invånare, hvars fenomenalt höga
ålder ådrog sig allmän uppmärksamhet, tagit sig ett
uttryck i talrika besök i hennes hem, gratulationer,
sändningar af kort o. s. v.
Den gamla har nu ändtligen efter en mer än
103-årig lefnad lagt sitt hufvud till ro.
Hon var född i Edebo socken i Koslagen den 13
augusti 1787. Landtmätaren i Stockholms län Carl
Wilhelm Lindman, som afled 1849, var hennes fa-
der. Ar 1815 ingick fru Berns äktenskap med
bankokassören Johan Fredrik Berns.
Den gamla hade lefvat under icke mindre än sju
konungars regeringstid. Hon _ hade varit med om
att jorda fyra af sina barn. Anda till dess hennes
sista timme den 15 dennes slog, var den åldriga i
besittning af sina själskrafter, och äfven i kroppsligt
afseende var hon vid ovanligt kraftig vigor.
Konversationskurser med begränsadt delta-
gareantal (högst 10) anordnas från och med nästa
vecka å Nya språkkursen härstädes (Mäster Samuels-
gatan 19). Till en början ha blott engelska och tyska
upptagits på dessa konversationstimmars program,
i det senare språket skall kursen ledas af en infödd
tysk lärarinna. Förutsättning for att få deltaga i
kurserna är att ega vanliga skolkunskaper i de
nämda språken. De torde särskildt lämpa sig för
dem af Iduns läsarinnor, som i sommar ämna vistas
utomlands.
I engelska öppnas äfven aftonkurser, för hvilka
icke så mycket förkunskaper äro af nöden.
Teater och musik.
Kungl. operan, som i anseende till hr Ödmanns
opasslighet ledsamt nog gång på gång måst inställa
den fortsatta reprisen af »Otello», gifver i afton åter
»En midsommarnattsdröm » af Shakepeare med Men-
delssohns musik. I Pucks roll debuterar en ung
elev från balettkåren fröken Lindsén, om hvilken
man hyser mycket stora förhoppningar.
Sjätte symfonikonserten egde rum redan den 21
dennes eller endast en vecka efter den närmast fö-
regående, detta för att sätta den publik som besö-
ker dessa värdefulla musiktillställningar, i tillfälle att
höra hr Salomon Smith till stor orkester utföra »Wo-
tans Abschild von Brünhilde und Feuerzauber» ur
Wagners »Walküre». Wotans Feuerzauber är ett
praktstycke af „djärf tonmålning, fullt af bedårande
klangeffekter. Äfven själfva sången är af stor skön-
het, och hr Smiths gedigna föredrag underlät ej att
väcka entusiastiskt bifall.
Konserten inleddes med den från föregående sym-
foniafton bekanta Brahms 4:e symfoni, och besan-
nade sig på det gynnsammaste vår i förra numret
uttalade förmodan, att densamma vid förnyadt åhö-
rande skulle vinna i fattlighet och intresse. Kväl-
lens andra stora nummer utgjordes af »symfoniernas
symfoni», den härliga Beethovens c-moll-symfoni
med nummer 5. Som vanligt väckte det odödliga
mästerverket ett nästan hänfördt bifall. Utförandet
var ock på alla händer högeligen godt och jämnt,
till en verklig heder för både orkester och dirigen-
ten, hr Frans Neruda.
Programmet upptog slutligen ett andantino ur
Franz Schuberts musik till »Kosamunda», en me-
lodiskt smekande och poesifylld komposition, mot
hvilken möjligen endast kan invändas, att temat är
väl enformig upprepadt. Utförandet var verket
värdigt.
K. Dramatiska teatern har fortfarande med fram-
gång gifvit sina båda nyaste stycken »Pater noster»
och »Margot». Till omvexling med detta program
har äfven gifvits »Falska juveler» och »Ara».
Dramatiska teaterns nätta nya program blir sam-
mansatt af två stycken: »Kärlekens triumf», skåde-
spel på vers i två akter af G. Giacosa, öfvers. fr.
italienskan af H. Key, samt »Familjelycka», komedi
i tre akter af A. Ch. Leffler, hertiginna di Cajanello.
I början af mars har man att motse en intressant
debut af en ung norska, fröken Marie Mejlændei’,
som på svenska språket kommer att utföra Svan-
hilds roll i Ibsens »Kärlekens komedi».
Svenska teatern. Den 19 dennes om kvällen er-
bjöd den Svenska teatern en syn, ej allt för
hvardagsvanlig, men hvilken ovilkorligen kommer
den sanne habituéns hjärta att klappa en smula
fortare : en glänsande premiérpublik, från golf till
tak besättande den ståtliga salongen intill sista plats.
Snart sagdt allt hvad vår hufvudstad eger af rang
inom vetenskap, konst, literatur och societet hade här
mött för att bevittna, i hvad mån Ibsens senaste
dramatiska gåta, den mångomskrifna »Hedda Gabler»,
kunde taga mänsklighet och förklarande gestalt i
scenisk dräkt.
Vanskligt har det alltid visat sig att ernå en till-
fredsställande tolkning af den ryktbare diktarens
dunkla verk; man ansåg denna gång Svenska tea-
terns försök till och med ganska djärft. Må så
vara; det var i hvarje fall en berömvärd djärfhet,
det konstnärliga modet hos en institution, som ofta
visat sig ärligt vilja det bästa.
När nu ej längre fru Fåhrteus kan räknas med
bland de disponibla, egde näppeligen någon svensk
tragedienne större förutsättningar att individualisera
Hedda Gablers motsägelserika natur än fru Engel-
brecht. Hennes spel verkade väl till en början, i
synnerhet i den första akten, väl tungt; hon så att
säga antecipierade det tragiska, och godt hade varit,
om disharmonien i Heddas väsen, som ju egentligen
endast har sin grund i innerlig leda och blaserthet,
verkat något lättare och mera ytligt nyckfull. I
den mån handlingen utvecklades och den tragiska ra-
men slöt sig allt tätare omkring Heddas personlig-
het, växte emellertid fru Engelbrechts framställning
till ett verkningsrikt och ekvivalent uttryck för för-
fattarens storslagna intentioner.
Värdigt vid sidan af fru Engelbrecht stod fröken
Seelig med en fint utmejslad och karaktärsrik figur.
Sedan den begåfvade unga skådespelerskan gjorde sin
uppseendeväckande debut som Hedvig i »Vildanden»,
har hon enligt vårt förmenande ej åstadkommit nå-
got så sannt kändt och verkande som denna hennes
fru Elvsted. Den gången spelade den unga flickan
med naivitetens ursprunglighet, halft på instinkt,
halft på skickligt inlärd lexa; man hade svårt att
säga, hvar den konstmessiga ledningen slutade och
de rika förutsättningana togo vid. I fru Elvsted
träder den mognade, reflekterande konstnärinnan
emot oss; en konst, som så väl beherskar så rika
resurser, inger hvarje teatervän de ymnigaste för-
hoppningar för framtiden och för stunden en odelad
glädje.
Hr Olssons Jörgen Tesman utmärktes för en syn-
nerligen lyckad mask och ett konsekvent genomfördt
spel. Man har anmärkt, att hr Olsson gjorde den
distraite vetenskapsmannen nästan för bortkommen
och löjlig. Helt visst kunde dock rollen i oskick-
ligare händer frestat till att än ytterligare chargeras;
vi funno Svenska teaterns Jörgen Tesman hålla un-
gefär det rätta måttet för att utan osannolikbet eller
osmaklighet gifva vederbörlig förklaring och relief
åt Heddas motvilja.
Eilert Lövborgs parti är måhända det vanskligaste
i hela stycket; det fordrar en skådespelare med en
rent titanisk kraft af inre glöd, som dock alltjämt
måste dämpas och så att säga endast glimta fram.
Att hr Zakrison ej fyllde ett sådant mått, kan knap-
past förebrås honom. Hans prestation kännetekna-
des dock af ett ärligt studium, som ej undgick lö-
nen af en viss framgång.
Hr Engelbrechts assessor Brack föreföll oss väl
kylig. Låt vara att denne gamle libertin är en mä-
stare i förställning och slug beräkningskonst ; han
gömmer dock en fruktansvärd passion inom sig; nu
blir man nästan öfverraskad, när man sent omsider
upptäcker Bracks beräkningar på Hedda.
Fröken Rylanders tant Tesman verkade innerligt
och naturtroget.
Man har visserligen ej skäl att hoppas något
långt lif på repertoaren för »Hedda Gabler». Ett
ärligt tack har dock Svenska teatern förtjänat, då
den beredt den publik, som öfverhufvud taget be-
sitter några djupare literära intressen, tillfälle att
skärskåda Ibsens senaste arbete inom den ram, som
är den enda rätta och framhäfvande för alstren af
den sceniska teknikens störste moderne mästare.
A denna teater gifves i midten af nästa vecka
för första gången »Kumlander», folklustspel med
kupletter, efter en idé af L’Arronge, fri bear-
betning af Ilararald Molander. Titelrollen spelas
af hr Holmquist.
Filharmoniska symfonikonserten gaf i måndags sin
sjätte konsert (tredje abonnementskonserten) i Mu-
sikaliska akademien inför fullsatt talong. Såväl det
synnerligen anslående programmet, hvars första af-
delning var egnad att hylla minnet af N, W. Gade,
som det goda utförandet af detsamma och publikens
entusiastika bifall visa oförtydbart, att Filharmoniska
sällskapet och dess symfoniorkester blifvit en af de
viktigaste faktorerna i hufvudstadens musiklif. Och
det kan ej annat än glädja musikvännen att finna,
det dylika företag, som bidraga att höja och förädla
allmänhetens smak för god och gedigen musik, krö-
nas med framgång.
Programmets första afdelning var som sagdt afsedd
att utgöra en välförtjänt hyllning åt den nyligen
bortgångne danske tonsättaren Gade. Efter en af
premieraktören hr Törnqvist framsagd prolog af hr
Ivar Damm med musik ur »Ossianuvertyren», »El-
verskud» och »Korsfararne» sjöng hr Filip Forstén
ett par romanser ur »Elverskud», och erkännas må-
ste att hr F. sällan låtit höra sig så til] sin fördel
som denna gång. Af den framstående sångarens
vanliga böjelse att detonera märktes denna gång
intet. Föredraget af dessa nummer såväl som af
Kjerulfs visor i konsertens andra afdelning var
varmt och innerligt samt prägladt af musikalisk
smak och finess. Gades förträffliga symfoni n:r 4
erhöll liksom öfriga orkesternummer ett förtjänstfullt
utförande. En norsk folkvisa af Joh. S. Svendsen
var ett förtjusande litet stycke, bearbet. för stråkor-
kester. Konserten afslöts med Edvard Griegs Peer
Gynt-suite, bvars alla satser nu liksom förra gången
väckte entusiastiskt bifall. Suiten kan säkerligen
ännu flere gånger med framgång upptagas på ett
konsertprogram. Hr Hallén, sällskapets skicklige
ledare, fick ofta under aftonens lopp mottaga publi-
kens hyllning.
Tredje kammarmusiksoarén gafs i tisdags i Veten-
skapsakademien inför fullsatt salong. De unga exe-
kutörerna, som denna gång biträddes af en så emi-
nent förmåga som hr Franz Neruda, ådagalade fort-
farande ett högst förtjänstfullt samspel med god ny-
ansering samt ett godt omdöme vid val af program.
Bifallet var synnerligen lifligt, särskildt efter Kiels
pianokvintett, som också utgjorde programmets mest
anslående nummer. Pianostämman sköttes förtjänst-
fullt af fru H. Svedbom.
Filharmoniska sällskapet gifver om torsdag den 5
mars sin andra abonnementskonsert, vid hvilken
Brahms härliga »Kequiem» utföres. Att detta skall
locka fullt hus, taga vi för gifvet.
Hrr Arvid Ödmanns och Salomon Smiths mâtiné sistl.
söndag i Berns’ konsertsalong var naturligtvis till
trängsel besökt och bifallet efter alla af matinégif-
varne sjungna nummer rikligt. Ett synnerligen
värdefullt biträde lemnades af grefvinnan Taube,
hvilken i ett par visor af Kjerulf hade tillfälle lägga
i dagen sin alldeles ovanliga talang, samt af pro-
fessor Ivar Hallström, hvars förtjusande »Notturno»,
sjungen af hr Odmann, utgjorde en intressant nyhet.
Hr Erik Åkerberg, den begåfvade tonsättaren och
instruktören, gifver om måndag konsert i Musika-
liska akademien med biträde af fröknarna Augusta
Ohrström, Ester Sidner och Elin Strandberg samt
hrr Salomon Smith och Oskar Lejdström, en större
manskör och en blandad kör. Programmet upptager
hufvudsakligen svenska kompositioner, däribland flere
af konsertgifvaren själf.
Om konstnärskarnevalen i Berns’ salonger i morgon
lördag påminna vi ännu en gång. De flesta biljet-
terna äro redan utsålda. Storartade öfverraskningar
äro förberedda. Musiken kommer att utföras af
tvänne orkestrar, etablissementets egen och en mi-
litärmusikkår. Artister inom olika branscher skola
fungera som dansmarskalkar och se till, att ingen
trängsel uppstår. Vaktgöringen skall bestridas af
utvaldt manskap i medeltidskostymer. Till deko-
reringen bidraga vår framstående tecknare Viktor
Andrén och vår skicklige dekorationsmålare Carl Gra-
bow m. fl. Den viktigaste dragningskraften torde,
skrifver hr Ossian Hamrin den oöfverträfilige huf-
vudarrangören af det hela till oss, och häri har han
alldeles rätt, dock vara att förskafla Dramatiska och
musikaliska artisternas pensionsförening en välbe*
höflig kapitalförstärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
