Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 6 mars 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 I DUN 1891
Den lugna kraften är och blir den rätta, den kraft, som verkar mer än den gör larm.
p. y. pTURZEN J3ECKER.
%¥^¥¥¥^¥¥¥¥¥^}f¥¥¥¥^f&\饥¥¥¥¥¥¥¥¥9¥¥^¥*^¥¥if¥¥¥¥&f¥¥¥¥¥^)&¥¥¥9¥¥¥¥¥¥¥¥¥<?if4¥9¥¥¥<f¥*¥¥ié¥}f¥
själf till oss, »har jag varit beständigt, varit
af all min själ och allt mitt hjärta; varit
och är det ännu. »
Elisabeth Soltau föddes i Hamburg är
1850; dock flyttade hennes föräldrar seder-
mera till systerstaden Lübeck, henne3 mors
födelsestad. Elisabeths morfar Brunswig, som
i sin ungdom en längre tid vistats i Stock-
holm, och som i Lübeck, jämte en järnfabrik,
ända till sin död innehade en större spedi-
tions- och kommissionsaffär med verksamhet
för isynnerhet Sverige och svenska konunga-
huset,* inplantade tidigt hos sina barnbarn
intresset för det nordiska landet. Mormodern
var en ovanligt rask kvinna, som förstod att
skapa trefnad omkring sig; rastlöst följde
hon ock med sin tid, isynnerhet pä det prak-
tiska området inom hemmet, där ingen ny
uppfinning lemnades oförsökt.
Elisabeths tidigt framträdande anlag för
lärarinnekallet härledde sig däremot helt tyd-
ligt från faderssläkten. Hennes farfar var
lärare vid Wismars gymnasium, och hennes far
tillhör således den gemytliga Mecklenburger-
racen samt är, i förbigående sagdt, en ut-
märkt Reuterföreläsare, som dristigt kan ställa
sig vid sidan af den berömde Kroeplin. Af
honom ärfde dottern en snabb uppfattning,
outtröttlig arbetsförmåga och musikaliska an-
lag. Modern står ännu som en förebild af
äkta kvinlighet och enkelhet.
Elisabeths och hennes tvänne systrars hela
uppfostran gick ut på att lära arbeta för an-
dra och att snarast möjligt stå på egna fot-
ter; alla tre valde lärarinnekallet. Innan
dock Elisabeth efter slutad skolgång (1865)
fortsatte bokstudierna, sändes hon på ett år
— mest af helsoskäl — till en hushållsskola,
där hon särskildt invigdes i kokkonstens alla
hemligheter.
Hennes första utflykt i världen gällde
Sverige — hennes inbillnings förlofvade land
— där hon 1868—1873 med nästan öf-
verdrifvet allvar omfattade sina lärarinne-
plikter (i språk, musik och handarbete): först
en kortare tid i Sölvesborg, därefter under
samma skolföreståndarinna i Westervik. Från
1873 till 1877 innehade hon guvernautsbefatt-
ning i närheten af Magdeburg, under hvilken
tid hon (våren 1876) i Hamburg såsom au-
todidakt aflade lärarinneexamen, utan hvilken
det ej längre i Tyskland tilläts att under-
visa vid enskilda eller offentliga läroverk.
År 1877 utarbetade Elisabeth Soltau un-
der fristunderna en »Svensk grammatik för
tyskar», som året därpå utkom i tryck på
W. Werthers förlag i Rostock.
Detta hennes debutarbete som pedagogisk
författarinna rönte af fackmän största erkän-
nande och användes än i dag vid tyska han-
delsskolor, för hvilka det närmast är afsedt.
En tillökad upplaga, utgifven 1888, ligger
just på redaktionens skrifbord.
Efter ett kortare vikariat i Hannover till-
bragte den unga lärarinnan hösten och vin-
tern 1878—1879 i m:me Rey’s pension i
Paris i egenskap af undervisare i tyska språ-
* I denna egenskap erhöll han af drottning Jo-
sefina — hvilken på sin sista resa genom Lübeck
visade honom sin ynnest genom att befalla ho-
nom till audiens — vid någon af hennes minnes-
dagar en guldmedalj.
ket. Midt bland den stora världsstadens in-
tresseväckande och storartade härligheter
kände hon sig dock ofantligt ensam; mest
hemmastadd fann hon sig om söndagarne i
den enkla svenska kyrkan, där pastor Fly-
gares hjärtevarma ord till sina landsmän föllo
i mottaglig jordmån äfven hos den tyska
främlingen af annan nation än de.
Yåren 1879 nalkades det efterlängtade
målet: föreståndarinneskapet för en egen skola.
Hon öfvertog då en privatskola i Rendsburg,
som skulle förenas med helpension. Den fick
dock ej skötas under Elisabeth Soltaus namn,
emedan koncession ej kunde tilldelas utan
bevis om aflagd föreståndarinneexamen, men
själfva denna examen, enligt skollag, ej kan
beviljas i Tyskland förr än 5 år efter lära-
rinnepröfningen. Det pedagogiska arbete, som
fordras till denna examen, i hvilket hon ut-
vecklade sina idéer om flickors undervisning
och kurserna i de olika ämnena — hvilka
åsikter hon med vederbörande skolinspektörs
gillande sedan fick sätta i verket — kom
aldrig inför skolminisiären, ty innan tidpunk-
ten för dess inlemnande var inne, kallade ett
hedrande giftermålsanbud den unga förestån-
darinna ifrån den nyss omorganiserade sko-
lan tillbaka till det älskade Sverige, till
den täcka lilla bergsstaden Filipstad, dit hon
i juni 1880 följde sin man, bankkamreraren
C. J. Kallstenius, såsom hans andra hustru.
Bankkamrer Kallstenius är fader till fröken
Maria Kallstenius, som är nogsamt känd i
Stockholms musikaliska kretsar.
Hvad Elisabeth Kallstenius sedan dess ut-
rättat, håller sig inom hemmets krets. Bred-
vid de moderliga och husmoderliga plikterna,
hvilka hon sköter med samma samvetsgrann-
het och intresse som det gamla kära kallet, finner
hon alltid mycken tid att egna sin man, sin sons
lexor och lekar, sina böcker, sin musik, ja,
t. o. m. —- som Iduns läsarinnor ju så väl
känna — sin penna. De tider då den gamla
hågen gripit henne för mäktigt, har hon sys-
selsatt sig med att utarbeta en detaljerad
plan till en forfsättningsskola för unga flic-
kor, fortsättningskurser i språk, en undervis-
ningskurs i konststickning, planen till en
tysk grammatik för svenska flickskolors
IV—VIII klass, m. m. Flere arbeten i un-
dervisningsväg ligga dessutom ännu väl gömda
i författarinnans skrifbordslåda.
»Att jag i allmänhet hinner med bra myc-
ket,» skrifver »Stenia» i ett af sina bref till
Iduns redaktion, hvarur vi taga oss friheten
citera några rader, »beror icke blott på energi
— beslut och handling bruka vara ett hos
mig — och vanan att gå tidigt upp om
morgnarne, utan orsaken kan ock sökas däri,
att sällskapslifvet ej gör några kraf på mig.
Förutom de mest i sysslolöshet förflytande
eftermiddagar och aftnar på vanliga bjud-
ningar och baler inbespar jag ock det mesta af
den tid, som för andra åtgår till toaletten. I sa-
longen trifs jag ock, sanningen att säga, föga.
Dess mera uppskattar jag mitt eget hem,
som visserligen icke är ett sådant där mo-
dernt med nutidens möblering och dekorering;
men hvad som icke saknas, det är en Stein-
way-flygel, ett Apollo-harmonium, fyllda bok-
skåp, skrif- och sybord samt ett praktiskt
utrustadt kök och en trädgård; — där är
jag envåldsherskarinna, där skapar jag alster
af rätt vilda idéer, där vinner jag mina
segrar och lider mina nederlag i tysthet —
där är jag den lyckliga, omhuldade makan
och modern, och därifrån helsar »Stenia» sina
medsystrar af Idun med ett af sina favorit-
valspråk: Milt arbete utgör min glädje/»
Rätt så! Det är i detta arbete och genom
dessa grundsatser, som den tyska främlingen
förts så nära intill svenska kvinnors bevågna
och tacksamma hjärtan, att de i dag — för-
visso ej för första gången — med glädje helsa
henne i Iduns spalter som en af de sina!
Koh-i-noor.*
■f^lfglUJ/iLtgrundcliga sinne,
ädelsten i ungdoms vår,
hvar i öknen än upprinne
glansen, som ifrån dig går,
tänk. dock på, att du skall slipas,
af den sniknes fingrar gripas,
slipas sned som jfohinoor.
öutgrundeliga tanke,
som den unge en gång får,
kvart du än i rpmder vankc,
se dock till, hvarthän du går.
fBortom intets vidder vida
tusen, tusen solar skrida,
tindrande som Tfohinoor.
"■öutgrundeliga lä7igtan,
hur du uppåt
’Skall han ila, denna trängtan,
mot ett mål, som ej hestår? . . .
Sfantasien må det brpta,
sanningsljuset skall dock flpla
rent och klart som lyohimoor.
ständigt trår !
’öutgrundeliga hjärta,
du som vaknar upp och slår,
visste du, hur mycken smärta
spirar upp i dina spår,
gick du att ditt armod gömma
fjärran hort och sökte glömma,
hlefve hårdt som Ifohinoor.
*Koh-i-noor — »Ljusberget» — är, som bekant,
namnet på en af världens största diamanter, hvil-
ken tillhör den brittiska kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
