Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. 6 mars 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DU N 79
1891
böjelse och genast upplöst, sâ fort endera af
kontrahenterna ej mera trifves därmed. Af-
ven denna tomma form blir snart allt mera
sällsynt, ty äfven den är hinderlig för den
af intet bundna frihet både män och kvin-
nor âtrâ; och när man ännu gifter sig, är
det, såsom Plutarchus säger, »icke för att
få arfvingar, utan för att få arf». År det
också underligt, att i ett samhälle, som knappt
mera eger en hederlig kvinna, männen allt
mera sky äktenskapet och taga sin tillflykt
till fria förbindelser: det kännes dock mindre
hårdt att svikas af sin älskarinna än af en
hustru. Äktenskapets historia i det gamla
Rom slutar med, att det själft försvinner,
och vi vända oss med fasa bort från de ve-
derstyggligheter, som följde därpå.
Så fasade också de ädla andar, som ännu
dvaldes inom käjsardömets Rom, för sin sam-
tids rysligheter. Skälfvande af harm och
förtviflan, visar Tacitus på de kyska, sede-
stränga germanerna och uppställer dem såsom
ett föredöme för sina sjunkna medborgare.
Anade han kanske, att dessa samme germa-
ner voro af försynen utsedde att fullborda
dödsdomen öfver ett samhälle, som glömt,
att grundvalen af dess bestånd ligger i ett
obefläckadt familjelif?
Och i resignerad förtviflan har Horatius
skildrat sin samtid så:
»Hvad finns, som ej den tärande tid förstört?
Ty våra fäder, sämre än sina, födt
oss sämre än att efterlemna
ättlingar, uslare än vi själfva.»
Och med oförvillad blick har han också
insett orsaken till detta samtidens elände :
»Ett tidehvarf, i nesliga brott försänkt,
har fläckat äktenskapet och släkt och hem,
och från den källan sprids förderfvet
ut öfver folket och fosterlandet.»
Men den gamle Horatius’ ord gälla ej
blott hans samtid : de äro en varnande lär-
dom för alla tider.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Svenska lärarinnor i England. Fröken
Ellen Terserus, förut lärarinna i slöjd vid en
flickskola i Bath, har nu tillträdt enahanda be-
fattning vid det af miss E. P. Hughes ledda fram-
stående seminariet för utbildande af lärarinnor i
högre skolor, »Cambridge Training College». Frö-
ken Maria Martinson från Brattfors, Värmland,
har erhållit anställning vid en högre flickskola i
London, där hon undervisar i pedagogisk slöjd
äfvensom i handarbeten. Uti den kurs, som för
närvarande pågår i Bradford, anordnad af skol-
inspektören mr Neville, vid hvilken slöjdunder-
visningen ledes af fröken Maria Andrén, deltaga
6-4 lärare och lärarinnor. Den i London utkom-
mande skoltidningen »The Schoolmaster» har ny-
ligen haft en längre artikel om denna kurs och
om den svenska pedagogiska slöjdundervisningen.
*
Kvinnans äktenskapsålder. Lagutskottet
har i anledning af motion af hr F. T. Borg till-
styrkt en framställning till k. m:t angående fram-
flyttande af kvinnans äktenskapsålder till 18 år.
Svenslea allmänna kvinnoföreningen till
djurens skydd hade sitt årsmöte den 26 febr.
å hotell Continentals stora sal. Af årberättelsen
framgick bland annat, att under året gåfvor å
2,000 och 500 kr. influtit till djurens värn, att
silfver- och bronsmedaljer utdelats åt synnerligen
framstående djurvänner samt att en mängd djur-
skyddsvänlig literatur publicerata. Det gångna årets
räkenskaper visade en slutsumma å kr. 1-4,047.
Efter en del företagna återval höll djurskydds-
vännernas organs nye redaktör, fil. kand. Wing-
borg, ett föredrag om några mindre beaktade si-
dor af djurskyddet. Sålunda uppträdde tal. med
entusiasm mot svältfodringen, mot fågelmorden,
hvilka dock icke i norden ännu blifvit så allmänna
som exempelvis i Italien, »detta orangernas land
med en lukt af blod». Kapplöpningarna vore äf-
ven ett raffineradt djurplågeri, som väl dock blefve
svåra att utrota, så mycket mer som det försva-
rades med, att man under krigstid för kurirer be-
höfde en stam snabblöpande springare. Men i
vårt humanitetens tidehvarf kunde icke ens för
krigsbehof ett dylikt djurplågeri försvaras, som
låge i hästars användande för kurirbud.
*
Norska kvinnor besöka Stockholms folk-
skolor. Fru Sophie Borchgrevink, förestånda-
rinna för den kvinliga industriskolan, fröken Laura
Lie, föreståndarinna för Eugeniastiftelsen, samt
fröken Caroline Halvorsen, alla från Kristiania,
besöka för närvarande Stockholms folkskolor för
att vid desamma studera handarbetsundervis-
ningen.
Teater och musik.
Kungl. operan har denna vecka framfört ej min-
dre än tvä repriser, nämKgen på måndagen »Jes-
sonda» af Spohr och pä onsdagen »Den svarta do-
minons af Aubert. Vi hinna i detta nummer en-
dast nämna några ord om den förstnämda.
»Jessonda», hvilken ej uppförts sedan många år
tillbaka, gafs som sagdt i måndags. Vi våga be-
teckna denna repris som en af k. operans mest lyc-
kade under spelåret. Också rådde under hela af-
tonen en den angenämaste stämning i den väl be-
satta salongen. Och den som älskar denna klassiskt
rena och sköna musik med ljufva melodier och
smältanda harmonier, som Spohr så väl förstår att
framföra, han har i »Jessonda», rikt tillfälle att njuta
däraf, helst som den vackra operan här erhåller ett
i allmänhet synnerligen godt utförande.
Beträffande detta senare bör i främsta rummet
framhållas fru Östberg, hvilken i titelpartiet lägger
en ny triumf till sina många föregående. Hennes
härliga, klockrena stämma passar förträffligt till detta
mer än vanligt melodiösa, innerliga och smältande
parti, och den entusiastiska hyllning, fru Ö. i mån-
dags fick mottaga i form af lagerkransar, buketter
och talrika inropningar, var mer än välförtjänt.
Fru Edling var likaledes förträfflig som Jessondas
syster Amazili. De båda systrarnas duetter voro
glanspunkter i operan. I Nadori hade hr Strand-
berg fått en uppgift, som ligger synnerligen väl för
hans vackra och sympatiska stämma, och det lifliga
bifall, som kom hr S. till del för det i vokalt hän-
seende goda utförandet af det vackra partiet, var
väl på sin plats. En ej mindre lämplig, men kanske än-
nu tacksammare uppgift hade hr Lundqvist fått som
Tristan Da Cunha; men vare sig det nu berodde
på någon tillfällig indisposition eller något annat,
nog af hr L. föreföll, i synnerhet i sista akten, be-
tydligt osäker och sväfvande. Vi taga för gifvet,
att denna osäkerhet försvunnit vid ett förnyadt åter-
uppförande af operan. Hr Sellergren var en ståtlig
öfverbramin och sjöng sitt parti ganska vårdadt.
Såväl kören som orkestern skötte sig förträffligt un-
der hr Hennebergs ledning. Den i tredje akten in-
lagda vapendansen var pikant anordnad af hr S.
Lund. Operan har för öfrigt försetts med en del
nya och vackra dekorationer. — Ingen älskare af
god och ädel musik bör försumma att åhöra »Jes-
onda». Den hör till de operor, som man kan höra
om och om igen.
»En Midsommarnattsdröm» har gifvits ytterligare
ett par tre gånger, nu med en ung debutant fröken
Lindzén, elev från balettkåren, som Puck. Begåfvad
med åtskilliga yttre företräden har hon därjämte en
för en så opröfvad debutant ovanlig förmåga att
klart och tydligt framsäga sin roll, hvadan man kan
hoppas, att hon under god handledning skall kunna
utveckla sig till en välkommen ackvisition för tal-
scenen.
Sjunde symfonikonserten, vid hvilken pianisten fru
Margareta Stern kommer att biträda, gifves i mor-
gon lördag efter följande program :
1) ouverture till »König Stephan» af L. V. Beet-
hoven ; 2) konsert (G-dur) för piano och orkester af
Beethoven, fru Margareta Stern ; 3) Förspel till tredje
akten ur »Mästersängarne i Nürnberg» af K. Wag-
ner; .4) Polacca brillant af Weber—Liszt, fru Mar-
gareta Stern ; 5) symfoni (B-dur) af R. Schumann.
Denna symfonikonsert är den näst sista under
denna speltermin.
D:r Osvaldo Bottero, den framstående italienske
basbarytonisten, har återkommit hit och lär inom
kort åter uppträda på k. operan — en underrättelse,
som säkerligen skall helsas med tillfredsställelse
af alla.
K. Dramatiska teatern har upptagit Schillers väl-
kända sorgespel »Kabal och kärlek», hvilket stycke
gafs för första gången i fredags i ny och ledig öf-
versättning af hr Personne, hvilken ock har hedern
af styckets iscensättning. Teaterdirektionen förtjänar
för öfrigt den teaterbesökande allmänhetens tack för
upptagandet af detta klassiska drama, och den full-
taliga publik, som bevistade premi&ren, visade sig
ock till fullo uppskatta, hvad som bjöds den. Bifal-
let var efter de olika akterna så entusiastiskt och
inropningarna så talrika, att man torde kunna vänta,
det stycket skall upplefva ganska många föreställ-
ningar. Utförandet är ock på alla händer synner-
ligen godt. Särskildt må framhållas fru Fahlman
och fru Bæckstrôm som resp. lady Milford och
Louise Miller, hrr Hillberg och Palme som presiden-
ten von Walter och hans son Ferdinand samt hrr
Thegerström och Personne som resp. stadsmusikant
Miller och handsekreteraren Wurm. Det inskränkta
utrymmet hindrar oss att ingå på en utförligare re-
dogörelse. Vi vilja emellertid tillråda en hvar, som
älskar se en framstående scen-skapelse framförd
på ett densamma värdigt sätt, att ej försumma se
»Kabal och kärlek» på vår främsta talscen.
Svenska teatern gifver i morgon Björnstjerne
Björnsons »Maria Stuart» som recett för fru Hvasser-
Engelbrecht.
Vasateatern har på det angenämaste upplifvat glada
teaterminnen med sin senaste lyckosamma repris af
det bekanta lustspelet »Oregrund—Östhammar». Det
finns verkligen en så god portion af oförargligt skämt
och bästa posselynne i detta stycke, att det, trots
en del gammalmodigheter i det tekniska, ännu står
framom det mesta af hvad som serveras i den nu
så gouterade farsen.
Af den bepröfvade uppsättningen från Mindre
teaterns dagar bidrog ännu trion Warberg—Hjort-
berg—Magnusson till styckets framgång. Hr War-
bergs gemytlige stadskassör sekunderas ypperligt af
hr Strömbergs torrolige färgare; den kärlekskranke
apotekaren kunde möjligen fått en bättre företrädare
än hr Nyländer. Dråplig var Öregrundsterzetten,
hrr Lundahl, Lundin och Klinger, alla vid bästa hu-
mör och röstdisposition. De tre »i sina heligaste
känslor kränkta» äkta hustrurna hade hvar i sitt
slag funnit goda representanter i fruarna Hjortberg
och Gederberg samt fröken Magnusson. Fröken Johns-
son som den unge upptågsmakaren Emil verkade
med en rent illusorisk käckhet och hade i fröken
Ekström den täckaste lilla flamma, en sådan ung
herre gärna bör kunna önska sig.
Med ett ord: totalintrycket var friskt och ange-
nämt, och en talrik och tacksam publik bekräftar
nu ljudeligen afton från afton inför den nitiska di-
rektionen, hurusom äfven för teatern gäller den re-
geln, att en gammal godbit är bättre än en ny
dålighet.
Pen af grefvinnan Taube, prof. Hallström och hr
Lejdström anordnade första soarén torsdagen den 26
sistl. februari hade naturligtvis fyllt Musikaliska
akademien med en fulltalig publik, som med det
lifligaste bifall och mångfaldiga inropningar visade
sin tacksamhet mot de trenne soarégifvarne.
Hr Åkerbergs konsert i måndags å samma ställe
hade likaledes trots den oerhörda uppsjö på musi-
kaliska och dramatiska tillställningar, som den sista
tiden varit rådande, samlat en talrik och belåten
publik. Programmet upptog till större delen arbeten
af svenska tonsättare, däribland flere nummer af
konsertgifvaren själf, hvilka alla vittnade om stor
begåfning och godt sinne för formen. De olika
numren erhöllo ett synnerligen vårdadt utförande.
Filharmoniska sällskapets andra abonnementskonsert
på torsdagen i denna vecka med Brahms »Kequiem»
på programmet kunna vi ej omnämna förr än i
nästa nummer.
Teresa Gareno, en af samtidens allra främsta pia-
nister, att icke säga den förnämsta, gifver på tisdag
och torsdag nästa vecka konserter å k. operan, vid
den förra med, vid den senare utan orkester. Värl-
dens förnämsta musikkritici hafva öfver henne slösat
de amplaste loford. Biljetter säljas alla dagar i
operans förköpskontor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0087.html
