Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 27 mars 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 I DU N 103
Påskägg kunna färgas på många sätt. Vill man
ha dem enfärgade, kokas de i rödbet-, blåbärs- eller
lingonsaft. För att få dem brokiga, yiras de i vac-
kert meleradt silkespapper och kokas, bvarvid pap-
perets färg öfverflyttas på ägget.
Med bläck eller färger kan man på äggen måla
ansikten, djur, landskap eller rebusar. Nedanstående
modeller kunna tjäna som en liten fingervisning vid
äggens målning :
Fig. 1. Den uddiga remsan göres af silkespapper
och rosetter af smala band och gummas fast på
ägget.
Fig, 2, 3, 4. Mustascher, polisonger, bår och hår-
klädsel göres af zefirgarn eller bomull och gummas
fast. Öronen göras af papper och gummas fast på
ägget.
Fig. 5. Gräset göres af mossa och gummas fast.
Fig. 6. Träd, buskar och gräs göres af mossa och
gummas fast på ägget.
Moster Greta.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Föreningen för gift kvinnas eganderätt
badeden 20 dennes årsmöteunderordförendeskap afby-
råchefen grefve H. Hamilton. Idenupplästa årsberättel-
sen framhöll styrelsen de diskussioner, som under före-
gående år hållits med anledning af vissa frågor,
hvilka förekommit vid riksdagen.
Två möten hade anordnats i april: det första öf-
ver hr Borgs motion om äktenskapsålderns höjande
för kvinnan från 15 till 21 år; föreningen hade
härvid nästan enhälligt anslutit sig till motionen.
Den andra diskussionen behandlade lektor Walden-
ströms motion om civiläktenskap, och mötet hade
uttalat sig för obligatoriskt civiläktenskap. Vidare
hade föreningens verksamhet varit riktad på kvin-
nans inväljande i skolråd och i fattigvårdsstyrelse.
Föreningen som nu räknar en 18-årig tillvaro,
har för närvarande ett antal af 415 ledamöter.
Vid företagna val utsågos till styrelseledamöter
grefve Hamilton, professorskan Betzius (båda åter-
val), häradshöfding Lindhagen och fru A. Kerfstedt
och till suppleant fröken Lindhagen. Till reviso-
rer återvaldes fru E. Lind af Hageby och öfverste-
löjtnant B. von Koch samt till deras suppleanter
fröknarna E. Fryxell och A. Bylander.
Till sist höll fil. d:r Ellen Fries föredrag: »Om
de svenska kvinnornas affärsverksamhet under 1600-
talet». I raska drag gaf talarinnan en intressant
skildring af storhetstidens kvinnor, hvilka i gärning
tydligt visat, att kvinnan mycket väl duger till
själfständig ekonomisk verksamhet.
1600-talet var en storhetstid, icke blott för män-
nen, utan äfven för kvinnorna. Visserligen voro
dessa föga vakna i politiska frågor, men desto större
intressse visade de för ekonomiska. Orsaken här-
till kunde sökas i kvinnans uppfostran, som, hur
förnäm kvinnan än var, uteslutande var riktad på
det praktiska. T de stora husen blefvo på grund
af de dåliga kommunikationerna hushållsangelägen"
heterna maktpåliggande ; sålunda kommo ladugården
och trädgården under husmoderns hägn. Ja, snart
blef detta fallet med hela godset, ty embetsmännen
aflönades med jordegendomar, och då de ofta höllos
borta genom krig o. d., hlef det kvinnan, som fick
sköta hela godset. När kvinnorna så blefvo enkor
hade de förvärfvat stor erfarenhet och kunde sedan
drifva utvecklingen långt.
En i vida kretsar känd kvinna, fru Minna
Wetlesen, har aflidit på Abildsö i östra Aker, Norge,
70 år gammal. Hon hade inlagt stora förtjänster
om landthushållningsväsendet, husfliten och skol-
väsendet i de kretsar, där hon lefde och verkade.
Sällskapet för Norges väl hade tilldelat henne sin
stora silfvermedalj.
Ett lysande parti synes fröken Börtha Wret-
marlc komma att göra. Hon förestod under världs-
utställningen i Paris 1889 stockholmska juvelerare-
firman C. G. Hallbergs butik och väckte där i sin
pikanta dräkt som dalkulla liflig uppmärksamhet så-
väl hos resande landsmän som utländingar, hvilka
blifvit lockade till butiken i den lilla anspråkslösa
villan af ett porträtt i La Vie Parisienne, som fram-
ställde fröken W. såsom kulla. En omkring 40 år
gammal engelsman vid namn William Dudgeon fat-
tade tycke för den vackra svenskan, begärde hennes
hand, och på eftersommaren vardt hon i England,
dit hon i sällskap med sin syster fru Hjortberg be-
gifvit sig, förlofvad med mr Dudgeon, hvilken nyss
blifvit chef för en firma, som eger stora besittnin-
gar och plantager i Indien, uppskattade till ett värde
af omkring 25 millioner francs.
Strax efter förlofningen reste fästmannen till In-
dien och återkom från Borneo först den 4 mars i
år. I trolofningskontraktet stipulerades, att om han
innan giftermålet skulle aflida, så erhöhe fröken
Wretmark 50,000 pd. st- (omkring 900,000 kr.) att
trösta sig med.
Förlofningen eklaterades icke, utan har hållits
hemlig till för några dagar sedan. Fröken W. har
till den 1 januari i år förestått juvelerarefirman
Hallbergs filial i Paris och därefter skött kassörske-
befattningen hos firman här i Stockholm. Och denna
befattning kommer hon att lemna den 1 nästkom-
mande april för att den 28 i samma månad fira sitt
bröllop i London.
Teater och musik.
Kungl. operan. Det var verkligen ej utan vissa
farhågor vi i onsdags förra veckan gingo att öfver-
vara den första reprisen för innevarande säsong af
Delibe’s vackra opera »Lakmé». Fröken Petrini,
som hos oss med sådan ovanlig framgång kreerat
titelpartiet i operan, var nu borta, och vi höllo det
för ganska vanskligt att återupptaga operan utan
henne, helst som titelpartiet ju ligger ovanligt högt
och kräfver en betydande koloraturförmåga. Så
mycket mera hugnesamt är det, för oss att kunna
konstatera, att den unga debutant — fröken Pars-
berg, — som efterträdt fröken Petrini i nyssnämnda
roll, rönte en afgjord framgång, och för henne att
hafva vågat försöket. Visserligen besitter ej fröken
Parsberg samma nästan absolut klockrena stämma
och flytande koloratur som fröken Petrini; men om
man tager i betraktande, att fröken Parsbergs sång-
sätt ännu hvilar mera på medfödd naturlig instinkt
än på en grundligt genomgången skola — härtill
kommer också den svårighet, som ligger i hennes
danska brytning, — medan fröken Petrini däremot
i Paris och, om vi ej misstaga oss, under kompo-
sitörens egen ledning särskildt instuderat Lakmés
parti, så måste man sanningsenligt erkänna, att frö-
ken Parsberg gjort ett godt arbete och vunnit en
välförtjänt framgång. Om stämman stundom före-
faller en smula svag och koloraturen ej alltid är så
fyllig och jämn, så genomströmmas däremot fröken
Parsbergs sång af betydligt mera värma och intelli-
gens, än fröken Petrini mäktade åstadkomma.
Hennes spel är ock alltigenom väl tänkt och väl
genomfördt, apparitionen täck och rörelserna behag-
liga. Onskligt vore, att den danska brytningen
kunde ännu mera hortarbetas; detta skulle säkerli-
gen också inverka fördelaktigt på sången. Vi lyck-
önska emellertid den unga och som det tyckes
intelligenta sångerskan till hennes nya framgångsrika
debut.
Hr Ödmann sjöng liksom förr Geralds parti med
värma och innerlighet och sparade klokt nog sin
vackra . stämma, som ännu ej blifvit fullt återställd
efter den långa indisposition, hvaraf han varit be-
svärad. Och hr Landquists utförande af Nilakantha’s
parti var helt enkelt oöfverträffligt. Hr Johanson
hade öfvertagit Frédérics parti efter hr Linden och
fru Heintz Bose’s parti efter fröken Jungstedt. Om
det förra hytet afejordt var till fördel för operan,
så kan detta däremot ej obetingadt sägas om det
senare. Fruarna Edling och Strandberg samt fröken
Karlsohn utförde sina gamla partier med omsorg
och vårdnad. I öfrigt gick operan, om man undan-
tager några slitningar i körerna, väl.
Stor symfonikonsert gifves påskdagen å k. operan,
hvarvid bland annat Beethovens nionde symfoni, en
af tonkonstens mest gigantiska skapelser, kommer
att uppföras. Det fullständiga programmet till den-
na symfonikonsert är: 1) Uvertyr till »Medea» af
Voldemar Bargiel (ej förut spelad af hofkapellet);
2) Preludium o. fuga af J. S. Bach och koral af
Abert, orkesterbehandlade af Abert; samt 3) Beetho-
vens nionde symfoni för soli, kör och orkester.
K. Dramatiska teatern. Fru Edgrens med stort
intresse motsedda nya treaktskomedi »Familjelycka»
gick förliden fredag för första gången öfver Drama-
tiska teaterns tiljor. »Familjelycka» befanns vara
en ganska bitter predikan, en skarpt gisslande sa-
tir öfver den skefhet, det inbördes oförstående och
den brist på förtroende, som allt för ofta gömmas
under den skenbart lugna ytan af hvad världen kal-
lar ett »lyckligt familjelif». Inom ramen af ett vid
den första blicken på allt sätt solidt ombonadt och
fridfullt hem har författarinnan låtit tre generatio-
ner inbördes teckna sig : föräldrarne, barnen, den
gamla mormodern. Och med helt enkla, men där-
för dess mer slående medel uppvisar hon, huru det
halfväsen — det halfva förtroende, den halfva
sanning, den halfva öppenhet — som ofta råder
mellan föräldrar och barn, nödvändigt måste leda
till att allt mer aflägsna dem från hvarandra, till
dess afståndet omärkligen blifvit så stort, att de en
dag med förfäran finna sig stå på motsatta sidor
om elfven. Må vara, att fru Edgrens teckning är
hållen väl ensidigt mörk — den innesluter dock så
mycket af bitter sanning och väckelse för de flesta
utaf oss, att vi hellre böra taga lexan till godo och
pröfva efter dess prof inom våra egna väggar än
med en axelryckning gå bort i fariseiskt sinne.
Det utförande, stycket fick på Dramatiska teatern,
var väl egnadt att understödja dess verkan. Herr
Hillberg och fröken Klefberg gåfvo åt föräldraparet en
god och trovärdig karaktäristik,fröken Åhlanders miss-
tänksamma, egoistiska gamla mormor verkade nä-
stan obehagligt sann, och barnkvartetten hade i
fruarna Bceckström och Hartman,fröken Behrens och
herr Södergren funnit lämpliga och för de olika
åldrarne väl kännetecknande representanter. Bifal-
let var rätt lifligt, och den intresserade spänningen
bland publiken tydligen ännu lifligare,
Som efterpjäs gafs ett versdrama i två akter af
den förut här kände italienaren Giacosa, benämndt
»Kärlekens triumf». Handlingen i detta stycke var
väl uttänjd och föga dramatisk, men dialogen inne-
slöt mycken lyrisk fägring. Fru Fahlmans präktiga
apparition, klangfulla stämma och vårdade diktion
kommo till ypperlig rätt i den stolta borgfruns par-
ti, och äfven herr Skånberg bar med framgång upp
såväl riddarekostymen som versens dräkt.
Svenska teatern. En god folkpjäs är sannerligen
ett fynd, lika sällsynt som att värdera. Svenska
teatern har emellertid gjort ett sådant — eller kan-
ske rättare herr Molander, hvars bearbetning efter
L’Arronge nu kväll efter kväll samlar en talrik och
synnerligen tacksam publik till denna teaters salong.
»Kumlander» är i sin bransch en god produkt, icke
något för blaserade finsmakare kanhända, men en
underhållande, hjärtlig och sund moralkomedi, sådan
den stora, mera ursprungligt kännande publiken äl-
skar dem, med bred intrig, starka affekter och opti-
mistisk rättskipning. Frisk komik blandar sig med
ärligt sertiment — ja, hvarför skulle icke till och
med de blaserade kunna ha riktigt godt af ett mål
sund husmanskost!
Herr Holmquist firar i titelrollen välförtjänt fram-
gång. Det grofkornigt och omedvetet komiska i
den sturske storborgarens karaktär träder fram vid
sidan af innerlig vekhet, se’n en gång det hårda
skalet bräckts. Den långa personlistan fylles för öf-
rigt ypperligt och att nämna förtjänsterna vore att
så godt som genomgå den i sin helhet. Herr och
fru Lundberg — i synnerhet den senare som en
urdråplig Stockholmspiga — böra kanske särskildt
framhållas; så oek herr Gisons kameleontfigur, hvars
alla transformationer på det lustigaste genomlysas
af den mest genuina skånskhet, samt fröken Seeligs
särdeles hurtiga lilla moralpredikant. I dekorations-
väg bjudes på ett par angenäma, specifikt stockholm-
ska öfverraskningar. Allt med ett ord förenar sig
att bereda »Kumlander» rangen af ett verkligt re-
pertoarstycke.
Filharmoniska sällskapet gaf i tisdags en extra
konsert i Östermalms kyrka, hvarvid Brahms »Be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
