Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 10 april 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fråga dig till råds med din plikt och icke med omständigheterna.
Johannes J^rysostomos.
En mörk fläck.
Af Ave.
edan inan på alla andra områden sträf-
var att tillämpa satsen: »Arbetaren är
sin lön värd», finnes här ett, hvarest man af
unga medellösa människor kräfver en massa
af de mest olikartade sysslor och arbeten i
utbyte mot blotta födan och bostad, när man
icke rågar måttet af själfviskhet genom att
till på köpet fordra kontant betalning, för det
en sådan person får nöjet att slita ut sig på
en dylik plats.
Detta slags — jag vill tro omedvetna —
ocker på nästans arbetskraft bedrifves företrä-
desvis af burgna familjer mot fattiga flickor,
som måste ut för att »förtjäna brödet», och
att detta ocker är mycket vanligt, därom vitt-
na en mängd annonser i tidningarna, icke minst
i »Idun». Man tyckes helt enkelt tro, att
man är i sin goda rätt, ja, förtjänar loford,
för det man »bereder ett hem åt någon värn-
lös stackare».
Men I, goda husmödrar, som så — låt mig
säga — naivt begären, att en medmänniska
hela dagen, och aftonen med, skall uträtta
alla i huset förekommande sysslor, stundom
äfven läsa med ett par af edra barn, hålla
er sällskap, alltid vara vid godt lynne, aldrig
med en min förråda trötthet eller bekymmer
för nödtorftiga kläder, hvad skullen I själfva
känna och säga, om man beginge en dylik
oförsynthet mot en af edra egna döttrar?
I svaren troligen: »Vi kunna få så många
flickor vi vilja ha på dessa vilkor, och det
icke blott medellösa, utan tvärtom flickor från
välbergade familjer, som med uppräckta hän-
der gripa dessa utvägar att komma bort från
hemmen och få se något mera af världen.»
Ja, det är just detta, ärade fruar, som är
de fattiga flickornas och eder egen olycka.
Just bristen på solidaritet, brist på känsla af,
att ett folk utgör ett sammanhängande helt,
en kropp, där icke en lem kan lida skada
utan att alla de andra lemmarne 11 erfara
verkningarna däraf; denna brist i vår bildning
på en gång förhärdar och förslöar.
Ty nog skall man, genom en dålig vanas
makt, vara tämligen förhärdad, när man, så
som så ofta sker, till ett tiodubbelt värde
taxerar kost och bostad. Man skulle blygas
för att göra detta, om det vore fråga om kon-
tant betalning, men en människas arbetskraft,
hennes helsa och lefnadsmod, detta betyder ju
ingenting.
öch å andra sidan skall man vara bra för-
slöad i hjärta och samvete, när man från ett
föräldrahem, där man får kläder och föda samt
med redlig vilja bör kunna gälda dessa förde-
lar på flere sätt, sträcker ut händerna efter
dylika slaftjänster och genom en tanklös kon-
kurrens tvingar fattiga, hemlösa varelser att,
af nöd, emottaga samma vilkor, som ni god-
kände af en nyek.
För eder var det blott en liten utflykt ur
boet, ett försök, som eggade er slappa fantasi ;
I kunnen återvända hem ochjoegagna den vun-
na erfarenheten, om hur andra familjer ha det,
som ett nytt samtalsämne i er gamla umgän-
geskrets ; den medellösa flickan, som efterträ-
der er i slaftjänsten, hon måste se till att
kunna hålla ut där, ända tills någon utsikt att
erhålla lön på annat håll yppar sig för henne.
Och så är det ej värdt, att hon försöker att
minska den arbetsbörda, man ålägger henne i
utbyte mot födan! Hennes företräderska var
en »bättre flicka», en förmögen mans dotter,
och hon klagade aldrig.
Nej, hon klagade aldrig, hon bara flyttade
därifrån efter ett par månader för att kanske
på annat håll göra samma experiment, alltför
att se sig om i världen.
I alla, som erbjuden dylika platser åt er
nästa, han I aldrig tänkt på, hvad det för en
medellös människa innebär att arbeta dag ef-
ter dag, månad efter månad, utan ett öre i
ersättning? Han I aldrig tänkt på, att kläder
och skodon, som utslitas af slafven, måste er-
sättas? Hvem skall göra detta? På hvilket
sätt skall detta ske?
Det är sannerligen att hysa en stark lit
till en ung fattig kvinnas heder, då man helt
lugnt försätter henne i en dylik belägenhet.
Ett liknande experiment har nyligen, enligt
tidningarnas berättelser, blifvit gjordt med en
ung man, — han skulle äfven, i likhet med
mången ung kvinna betala kontant, för det han
fick arbeta; det experimentet drei honom in
på oärlighetens väg, och hvem är väl i detta
fall den mest brottslige?
Betänken, hvad I gören, I husfäder och hus-
mödrar, innan I utfärden edra annonser för
att få biträde i huset af unga flickor eller
unge män.
Det är sannt, att bär visserligen finnas fall,
då ett utbyte af kost och arbete kan vara be-
rättigadt, och det är, då den, som ger sitt ar-
bete, får i utbyte lära sig något bestämdt yr-
ke, som sedan sätter honom eller henne i stånd
att ordentligt försörja sig. Men s-pringsysslor,
den vanliga planlösa fångenskapen i barnkam-
maren, en mekanisk öfverhörning af lexor, en
bit musik, när frun befaller o. s. v. i samma
lappverkstil är ej något, som ger framtida ut-
komst för den flicka, som måste sörja för sig
själf.
Och dock får man ej sällan höra slikt be-
nämnas: undervisning i husliga göromål, som
meddelas utan ersättning. En härlig omskrif-
ningl
Den familj, som tillgriper dylika medel för
att spara in en tjänstpiga, sömmerska eller
småbarnslärarinna, må ej fördrista sig till att
fälla dom öfver någon fattig flicka, som urspå-
rat, ty denna familj är själf part i saken, äf-
ven om den olyckliga ej gått till grund i de-
ras hem. Och den unga dam, som, utan verk-
ligt trängande behof, antager en dylik plats,
är medansvarig för de olyckor, hvilka skapas
af ett system, som för länge sedan borde ha
varit utdömdt och förkastadt af alla hyfsade
och tänkande arbetsgifvare och deras familjer.
Glömmen ej Iduns skollofskolonl!
Till ungmor.
i/Ju, unga mor, som vaggar ömt
din son i tankar blida,
och som hans framtid nog har drömt
på lifvets ljusa sida —
Gif honom kraft, gif honom tro —•
hans hjärtas glöd ej dämpa:
vid tidens synrand stormar bo — -
en gång det gäller kämpa.
Han slumrar nu uti din famn,
han hvilar dig så nära.
Du hviskar tyst din gosses namn,
det älskade, det kära.
Hans namn! Din stolthet skall det bli,
din sorg tör också hända:
din glada modersfantasi
i svart kan lifvet vånda.
Var kysk, var stark, ställ höga mal,
o, mor, för dig som kvinna,
och gossens vilja skall få stal
och mannen rykte vinna!
Din modersfamn den skola år,
som viger in för lifvet —
o, låt din son få låra där
det bästa dig blef gifvet!
Och når han en gång drager ut
att pröfva egna vingar,
kanske i frestelsens minut
en älskad stämma klingar —
En röst, så smekande och öm,
att frestelsen får vika; —
den hviskar sakta som i dröm:
»minns mamma!. . . aldrig svika!»
Daniel Fallström.
Våra hem och deras möblering.
Af Cecilia Wœrn.
Bosättningen.
Ä
lla diskussioner om hem och möblering
intressera väl närmast de unga, som,
förlofvade eller oförlofvade, umgås med tan-
kar på eller drömmar om att nybilda, att skapa
ett hem. Men jämte dem äfven de unga par,
som efter några års giftermål få råd att
flytta in i större våning eller rentaf bygga
hus och i sammanhang därmed utvidga eller
ombilda sitt bo.
Ja, det är oftast bland dessa senare, som
möbleringskonsten får sina bästa anhängare.
De hafva själfva en bitter erfarenhet af, buru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
