Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 10 april 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 ! D U N 1891
nog, och mau skulle med tacksamhet vilja
begagna sig af deras goda råd och erfarenhet.
Arkitekter och andra konstnärer komma ju
ofta rätt långt med dem. Men den späda
brodden af dilettanternas spirande idéer för-
fryser ofelbart under deras isande kritik.
Men hvarför dä, hör jag invändas, denna
äflan efter själfständighet i hemmen i vårt
allt mer och mer uniformerade lif? Jo, just
därför, att ännu är lifvet sådant, att denna
uniformitet är icke blott en plåga, utan ett
ondt, hämmande och förkväfvande; själfstän-
dighet och personligt initiativ åter en styrka,
en insats till godt. Och vågade man blott
börja med att vara själfständig på det om-
rådet, där dock hvar och en obetingadt är
egen herre, hvem vet, om man icke skulle få
se flere själfständiga, utvecklade individer?
Våra släktregister.
å vi här anmäla en i offentligheten framträ-
der- dande ny länk af ett sedan flere år fortgående
serieverk, sker det för alt påpeka ett företag,
som för hela vårt folk är af det högsta värde och
som i fullt mått förtjänar det mäktiga understöd,
som kan komma detsamma till del från damernas
sida,
Det är icke alltid för den stilistiska fulländningens
skull, icke ens för det fängslande och spännande i
själfva innehållet, som ett literärt arbete blir intres-
serande. Det kan få en sådan egenskap äfven då
det framträder i den mest torra och schematiska
form, ja till och med om det blott innehåller namn,
årtal och släktregister — jnst detta, som vid den
historiska skolundervisningen gäller som det mest
afskräckande af allt. Ja, regenthusens släktregister,
bataljernas årtal och diverse mer eller mindre »po-
litiska namnlistor», — de voro just icke så synner-
ligen angenäma. Men annorlunda blir förhållandet
helt säkert, då fråga är om vårt eget och våra be-
kantas släktregister och de, låt vara torra, men ändå
mången gång önskvärda uppgifterna om deras lef-
nadsöden, ålder, dödsår m. m. Det uppstår i det
dagliga umgänget så ofta fråga om en persons släkt-
förhållanden, om spridningen af en stor syskonkrets
åt olika håll, om bekantas ålder, om atlidna perso-
ners dödsår och mycket annat af samma art. Ofta
får man då lemna den uppkastade frågan obesvarad,
ty man har icke till hands någon sakkunnig, som
kan lemna den önskade upplysningen. Huru gärna
skulle man icke då vilja hafva att tillgå en lätt
handterlig uppslagsbok, som fullständigt och tillför-
litligt samt utan att kräfva något besvärligt letande
lemnade alla de åstundade upplysningarna. Detta
önskemål är nu till stor del förverkligadt och blir
det allt mera — tack vare protokollssekreteraren
Örnbergs »Svenska ättartal», hvars sjätte årgång ny-
ligen utkommit.
Ett arbete af ofvan antydda art har ridderskapet
och adeln länge haft i Anreps »ättartaflor» och
»adelskalendrar» ; enhvar känner nog, huru man ofta
varit intresserad af att rådfråga dem. Men de ofrälse
släkterna, hafva de icke samma rätt och ofta nog
äfven samma intresse som de adliga? I teorien har
man väl besvarat den frågan jakande; men då det
gällt att komma »from sounds to things», då hafva
forskarne länge bäfvat tillbaka för det oerhörda be-
svär, de stora kostnader, som med ett sådant sam-
lingsverk nödvändigt äro förknippade.
Tacksamt må då erkännas, att hr V. Örnberg ej
skytt dessa svårigheter, ej heller ämnar göra det.
År 1885 började han utgifvandet af »Svensk släkt-
kalender» som genom orden »första årgången» på
sitt titelblad utlofvade årlig fortsättning. Löftet har
sedan infriats, i högre mått än man kunnat vänta,
ty de följande årgångarne hafva tilltagit i omfång
och fullständighet. Från 1889 utkomma de under sin
nya titel »Svenska ättartal».
Nu inbjudes till subskription för årgången 1891.
Genom att teckna sig för denna, ja väl äfven för
föregående årgångar kunna damerna understödja före-
taget. En ännu värderikare uppmuntran skulle
komma detsamma till del, om damerna samlade och
insände uppgifter om sina egna eller sina bekantas
släkter. O. S.
En gammal dansfru.
/A.,!
Äfven för den generation af Idans läsarin-
nor, hvilken är ur dansen oeh nu endast
däraf har den glädje, som anblicken af dött-
rars eller dotterdöttrars oskyldiga fröjd i de
luftiga ringarna kan skänka, är hennes per-
sonliga minne väl obekant, hon, den gamla
damen, hvars onekligen nobla och mycket
distinguerade anletsdrag här synas. För den
nämnda generationen piruettera i deras min-
nens camera balettmästar Selinder, hr Ek-
ström, Wendela Åberg, Amalia Helmuth och
»gamla fru Lönbohm» såsom de där ledde deras
första stapplande steg in i Terpsichores soliga
helgedom. Men en och annan af samma ge-
neration bevarar bland bleknade hågkomster
måhända, hvad hennes mor eller mormor be-
rättat från sin barndom, då dansskolan kanske
togs mera aux serieux än i våra dagar, och då
man — för att citera Sehlstedt —
gick på bal ej för att skräpa,
men dansade med lif och själ;
man fick, som nu, ej benen släpa:
det var en plikt att dansa väl;
och fanns förmågan ej, men viljan,
man benen snart till lydnad tvang;
man spegeln satte ned på tiljan
till öfning uti battemang.
Och då skymtar kanske namnet Marie Ström-
berg fram. Säkert är, att man knappast kan
få tag i någon svensk landsortstidning från
medlet af 1790 talet till in på 1820-talet (i de
norska tidningarna ännu längre), där man icke
då och då finner annonser, däri fru Ström-
berg, elève af balettmästar G-allodier, tillkänna-
gifver, att hon anländt till staden för att lemna
uppväxande unga demoiseller och herrar »un-
dervisning i alla slags nu brukliga danser, så-
som menuett, contradans, engelska danser, la
nouvelle Allemande, vals och skotska danser
med de moderna pas des glissade en variation
och pas ballotté» eller »i de nya moderna
pas chassé battues, chassé trois-pas och chassé
battues en tournant, tillika med flere variatio-
ner i två tredjedels takt. »
Hvad Maria Christina Strömberg personli-
gen beträffar, kunna vi ej ens uppgifva hennes
flicknamn. Vi veta blott, att hon var född i
Stockholm den 10/12 1777, förmodligen fått
dansundervisning i Kongl. operans elevskola,
samt att hon som helt ung kom till Seuer-
lingska teatersällskapet; vidare att hon, hvilken
— i likhet med, efter hvad det tyckes, de
allra flesta kvinliga sujetterna vid detta säll-
skap — var såsom enskild person i allo akt-
ningsvärd, tidigt blef gift med Johan Petter
Strömberg, omvexlande skådespelare, tobaks-
fabrikör (i Uddevalla och Kristiania), egen-
domsagent, teaterförfattare och teaterdirektör
(det sist nämnda en kort tid i Göteborg och
dels en längre i den norska hufvudstaden) samt
tillhörande den urgamla, alltid aktade stock-
holmska tobaksfabrikörsläkten Strömberg, hvil-
ken ännu fortlefver, dels under eget namn,
dels uppgången i eller befryndad med de ej
mindre aktade familjerna Alrutz, Meurling, La-
gerheim, Liljewalch, Björlin m. fl. Teaterdi-
rektören J. P. Strömberg dog i Kristiania
1828 och öfverlefdes af sin maka i ett fjärde-
dels sekel eller till 1853, då hon, äfvenledes
i Kristiania, afled i kolera.
En son till Johan Petter och Marie Ström-
berg var den för omkring 20 år sedan bort-
gångne, ännu af många stockholmare lifligt
hågkomne fabrikören Johan Gustaf Strömberg,
på sin tid en af vår hufvudstads mera fram-
stående borgare, känd som berömd snusfabri-
kant samt äfven som en högeligen begåfvad
musikalisk personlighet, stiftare, pä 1830-talet,
af det s. k. Musiköfningssällskapet, själen i det
teatraliska sällskapet »Aurora» m. m. En
sonson till denne, handl. August Strömberg,
innehar den för släkte efter släkte af stock-
holmare välbekanta tobaksaffären vid Nybro-
backen. En af Kongl. Dramatiska teaterns
täckaste och älskvärdaste prydnader på spinn-
sidan är en sondotterdotter af samma konst-
närspar.
Genom en annan kvinlig ättling af Marie
Strömberg har Idun satts i tillfälle att här
meddela en kopia af en i familjens ego beva-
rad blyertsbild af den gamla dansfrun. Från
hennes pigga ögon, majestätiska näsa och ener-
giska läppar liksom tycker man sig ännu för-
nimma en lystring: Faites attention, mes jeunes
demoiselles!
S:t Germain.
Modern erotik.
Några bagateller i ett vidlyftigt ämne
af
Alvar Arfwidsson.
III.
Det gamla, evigt unga.
J
Tansmannen gycklar med allt mellan him-
^ mel och jord — ehuru han nog ej me-
nar så illa därmed —, och att äkten-
skapet ej skall gå fritt, faller af sig själft.
En skämtare gjorde t. ex. en gång upp en
parisisk äktenskapsstatistik, som jag i förbi-
gående ej kan neka mig nöjet att meddela er :
Hustrur, som förlupit sina män ............... 1.132
Män, som förlupit sina hustrur ............... 2,348
Lagligen skilda makar ............................... 4,175
Äkta par, som lefva i öppen strid med
hvarandra 17,345, sålunda olyckliga
makar..................................................-........ 34,690
Äkta par, som i hemlighet lefva i strid
med hvarandra 13,273, sålunda ........... 26,546
Äkta par, som äro likgiltiga för hvar-
andra ........................................ .................- 110,480
Äkta par, som anses lyckliga ............ ...... 6,350
Äkta par, som nära nog äro det–––––- 274
Äkta par, som verkligen äro lyckliga––- 26
Det är ju rätt lustigt, det där, och så
hemskt, se’n!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
