Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 10 april 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 ! DU N 119
och fasta det, jämte en passande knapp, pä midten
och ej långt ifrån kanten i det ena af styckena i
parasollen att knäppa den med ; det sitter säkrare
och nöter ej på tyget.
Denna beskrifning gäller, när foder och tyg ligga
tillsammans utanpå stommen, men om fodret skall
täcka spröten inuti, måste dessa trädas ned mellan
tyget och fodret och således fästas, först där inner-
och ytterspröten mötas, sedan rundt om innersprö-
tens utgångspunkt.
Ett paraply klädes på samma sätt, endast med
den skilnaden, att fodret uteslutes och man fållar
tyget nedomkring.
Kilarne får ej heller som på parasollen ringas ned-
omkring, utan de kunna klippas raka; genom sned-
ningen blifva de ändå litet Inägre i sömmarne och
komma att vid sträckningen få den lilla spets de
behöfva.
En sådan kil i ett fruntimmersparaply är i snedd-
ningarne 60 cm. och bredden nedtill 42 cm.
Förgyllning och bronsering.
S
ti alla hem finnasju ramar till tailor, speglar o. d.
I de flesta fall äro de förgyllda, men hafva
ofta af ålder eller annan orsak svartnat och
blifvit fula, och skulle mången husmor eller hus-
fader vilja hafva dem upputsade. I städerna finnes
det alltid någon, som sysselsätter sig med förgyllare-
arbete, men icke alltid så på landsbygden. Det är
alltså hufvudsakligast till lduns ärade läsarinnor utom
städerna, jag denna gång vänder mig med ett litet
råd; naturligtvis kunna äfven sparsamma och hän-
diga stadsfruar, vid genomläsandet af min lilla upp-
sats, finna något värdt att taga vara på.
Hvad som än skall förgyllas, måste hafva fin yta,
emedan det minsta fel synes, sedan guldet kommit
på, därför göres det föremål, som skall förgyllas, väl
rent, möjligen förekommande hål och sprickor kit-
tas med ett kitt, bestående af slammad krita och lim-
vatten; detta kitt måste användas något varmt.
Sedan underberedningen är färdig, fernissas hela
ytan med spritfernissa, minst två gånger; därefter,
när spritfernissan torkat, strykes med en borstpensel
anläggningsfernissa jämnt och ej för tjockt öfver före-
målet, hvilket sedan sättes på ett damfritt ställe för
att torka, hvilket drager minst 12 timmar; absolut
torrt får det ej bli, utan när man känner med fing-
ret på den fernissade ytan, skall den klibba, utan
att sme ta.
Är det lagom torrt, skrides till förgyllningen, hvar-
till användes Metall, oäkta.
Metallen har för invändiga arbeten stor fördel
framför det äkta guldet, för det första i sin prisbil-
lighet; en bok metall om 25 blad kostar endast 10
öre, då en bok äkta guld kostar 1 kr. à 1: 20 med
samma antal blad.
För det andra är metallen mycket lätt att sköta,
man kan taga hvart blad med fingrarne och lägga
på arbetet, utan att bladet fastnar vid fingrarne,
hvilket det äkta guldet ovilkorligen gör.
Förgyllare använda också endast metall, utom till
poleradt guld, då det äkta måste tillgripas.
Bästa tillvägagåendet vid förgyllningen följer här.
Byggen på boken klippes bort, hvarefter ett bok-
blad och ett metallblad tagas på en gång, läggas på
den fernissade ytan, med metallen närmast, och till-
tryckas med en torr pensel eller bomullssudd; sedan
borttages papperet och ett nytt tages från boken
o. s. v., tills hela arbetet är pålagdt.
Vid större fördjupningar, där ej första laget af
metallen räcker till, lägges ett andra eller tredje hvarf,
tills alla fördjupningar äro täckta af metall.
Nu stötes försiktigt med penseln, så allt guldet
fastnar, hvarefter det putsas med en bomullstapp;
det får nu ytterligare torka, helst ett par dagar.
Sedan föremålet är torrt, bör det fernissas med
spritfernissa för att blifva hållbart; fernissningen
sker i ett varmt rum i närheten af en varm kakelugn,
emedan det annars händer, att hela arbetet blir matt.
En liten tillsättning af gummi gutta till spritfer-
nissan ger en varmare, mera guldliknande ton åt
metallen.
En liten tillsats krita gör att guldet blir matt,
hvilket är af god effekt, om det användes smakfullt.
Är allt riktigt utfördt efter ofvanstående beskrif-
ning, har man erhållit ett resultat, lika vackert som
om en förgyllare hade gjort arbetet.
Yill man hafva ett arbete, afvikande från de van-
liga förgyllningarne, kan man med kulörta spritlac-
ker, som anbringas på guldet, erhålla det vackraste
resultat.
Kulört spritlack finnes af gul, röd, blå och grön
kulör.
Genom att blanda de olika kulörerna med vanlig
spritfernissa erhålles ljusare toner, genom att blanda
två eller flere med hvarandra erhålles olika nyancer.
Yill man hafva föremålet försilfradt, helt eller del-
vis, användes tenn eller aluminium, som äfven finnes
i blad, och användes samma förfaringssätt som för
metallen; de kulörta spritlackerna lemna t. o. m.
ett vackrare resultat på hvit än på gul metall.
Till utvändigt arbete användes endast äkta guld,
utan spritfernissning.
En annan art af förgyllning är den s. k. bronse-
ringen; härtill användes metall i pulverform, ytterst
fint fördelad s. k. brons.
Den kan användas på åtskilliga sätt, men endast
för invändigt arbete, den göres i en mängd kulörer;
de vanligaste äro: guld, silfver och koppar.
Om underarbetet gäller det samma som för metall.
Anläggningsfernissa kan äfven här användas, bäst
är dock kokt linolja.
Den strykes på och får torka till klibbighet, då
man tager en bomullstapp, doppar den i bronsen
och öfverfar lätt det fernissade föremålet ; man måste
doppa bomullstappen mycket ofta, annars fastnar
bomull i fernissan.
Ett annat sätt är: i s. k. bronstinktur, som icke
är annat än kopal, utspädd med terpentin, iröres
brons, hvarefter den sålunda bildade bronsfärgen
strykes på föremålet.
Detta förfarande lemnar dock icke så vackert re-
sultat som det första.
Ett tredje och vackraste sätt är att stryka det
föremål, som skall bronseras, med oljefärg; kulören
kan vara olika; till guld användes mörkgrön eller
brungrön färg, till silfver svart eller grå, till kop-
par brun.
När färgen torkat till klibbighet, suddar man
brons |>å alla höjder, bäst med fingrarne, annars
med en liten bomullstapp, och aktar sig noga, att
någon brons kommer i fördjupningarne; på detta
sätt framställd bronsering är den naturligaste för
imiterande af cuivre poli, gammal brons o. d., bero-
ende på hvad färg och brons, som användas.
Kulörta bronser kunna endast användas på l:sta
eller 3:dje sättet, alltså ej i bronstinktur.
Bronsen fernissas ej.
All materiel till förgyllning och bronsering finnes
hos färghandlaren. E. B.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Vid Nya, Iduns samkväm den 4 dennes lem-
nade fröken Anna Whitlock i ett föredrag om Bal-
kanhalfön en redogörelse för René Millets arbete
Autour des Balcans. Fröken Selma Ek föredrog
några sånger af Gounod, Kjerulf och Ika.
Utsällda för aftonen voro: en serie akvareller, ita-
talienska studier, af fröken Ellen Jolin, två pastell-
målningar af fröken Emma Toll och oljemålningar
af fröken Hedvig Strandberg samt ett pastellporträtt
af fröken W. A:son Falck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
