- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1891 /
139

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 maj 1891 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1891 IDUN 139
Bry dig ej därom, min vän,
att ej än
fria vägor lekal
Snart försvinner blånad is
för en Iris,
som kan vårligt smeka.
Och om solen stundom ser
på dig ner
bakom molnens slöja,
är det ej därför, att den,
lilla vän,
sommar ’n vill fördröja.
Var blott glad uti ditt sinn’,
släpp ej in
några klagosånger!
Sommarn kommer nog i tid,
varm oeh blid,
nu som många gånger.
Och när den en gång är här,
då, ma chère,
skall här lifvet njutas;
då vi bilda, du oeh jag,
hjonelag,
till dess fröjden slutas.
Tänk dig, att på landet bo
oeh i ro
stadens buller glömma,
att idylliskt lefva där,
plocka bär
oeh i skogen drömma!
Liten julle, hvit oeh blå,
skall oss då
ut på fjärden vagga.
Seglen själf du sömma skall,
skot och fall
skaffar jag och flagga..
Ljusröd duk af skälmsk ochfin
amorin
prydas skall så näpet.
Yestanfläkt till mastens topp
lyfter opp
blåa vimpelsläpet.
Och när månen silfrar sund,
berg oeh lund,
göras promenader —
om det då gör dig behag,
sjunger jag
ömma serenader.
* *

*


Tills den kommer, sommaren,
dröm om den,
oeh på knotet spara,
oeh när den en gång är här,
då, ma chère,
måste sorgen fara.
Fritz Östenson.
Moderna kvinnosjukdomar.
ma, frän hvilken några droppar blod flyta,
är nära att svimma.
en medicinska vetenskapen har för länge
sedan kommit därhän, att den i prak-
tiken föredrager arbetsfördelning. Så-
lunda finnes nu en speciell läkare för
nästan hvarje sjukt organ, ett framsteg som är
nästanovärderligt för denlidandemänskligheten.
Specialisten uppnår genom den tusenfaldiga öf-
ningen en förtroendeväckande säkerhet i diagno-
sen, en ökad förmåga att bäst använda den me-
dicin, som står till hands, och en så utpräg-
lad själftillit, att sjukdomen i patientens
ögon mister sin skarpaste udd. Som en följd
häraf vore man egentligen berättigad till det
antagandet, att helsotillståndet i våra dagar
vore idealiskt. Vi veta tyvärr, att detta är
långt ifrån fallet, trots alla sanitära försik-
tighetsmått till förebyggande af sjukdomar
och trots all världens doktorsvisdom med
hänsyn till dessas behandling.
Orsaken till detta bedröfliga faktum måste
sökas djupare än vid första ögonkastet synes
vara fallet. De lidanden, för hvilka så
många duka under, äro icke alltid endast af
fysisk natur, och detta gäller särskildt det
kvinliga könet. Fruntimmersläkaren vet myc-
ket väl, att han har att söka orsaken till
många plågsamma nervsjukdomar icke blott
i patientens svaga konstitution, utan kanske
oftare i hennes snedvridna själslif. Först när
vi kommit därhän, att vi förmå analysera
detta själslif med samma anatomiska nog-
grannhet som kroppens organism, först då
kunna vi hoppas att för mänsklighe-
ten skapa ett idealt helsotillstånd. Hos
många kvinliga patienter kan man på det
nöjaktigaste sätt påvisa sanningen af detta
påstående. Hvar är gränsen mellan fysiska
och psykiska smärtor, såsom dessa t. ex. upp-
träda hos hysteriska personer? Hvad lider
hos dem mest, kroppen eller själen? Äro
dessa paroxysmer, dessa inbillningar, denna
djupa melankoli i hastig vexling med en
ögonblickligt uppbrusande häftighet -— äro
de en följd af kroppslig ruin eller förorsakas
de af sinnets eller andens sjuklighet? Höra
sådana sjuka under den kategori, som bör an-
förtros åt sinnesläkaren, eller behöfves blott
en rationell höjning af de försvagade kropps-
krafterna för att få bukt på det onda?
Skulden till de nervsjukdomar, som i så
mångfaldiga former förekomma hos det kvin-
liga könet, måste hufvudsakligen skrifvas på
de afvikelser på känslolifvets område, åt
hvilka flertalet af nutidens kvinnor, till och
med de förståndigaste, omedvetet förfaller. När
själens rena guld hvarje dag, ja, hvarje tim-
me på dagen omsättes i smått vexelmynt, är
det ej underligt, om till och med den största
skatt till sist tager slut och en kris inträ-
der, som drifver själ och kropp ur sina gän-
gor. Den, som ej förstår att förståndigt föra
stat, skall alltid sluta med bankrutt, och den,
som vid hvarje obetydlig anledning hängifver
sig åt de största öfverdrifter i ord och hand-
ling, han eller hon ställer på sina nerver ett
kraf, som dessa i längden icke kunna ut-
härda.
Fröna till det onda nedläggas vanligtvis
redan hos det späda barnet genom öfverdrif-
ven och oförståndig ömhet å föräldrarnes
sida. Den moderna sjukdomen håller sitt
intag hos skolflickan: barnet är »nervöst».
Man kan med bestämdhet vänta sig, att hon
skriker till vid åsynen af en spindel, att hon
vid en åskknall håller sig för öronen, sluter
ögonen för en blixt och vid en obetydlig skrå-
Med utvecklingen fortskrider sjukdomen.
Nutidens sociala förhållanden befordra det
onda med ångans spännkraft. Den unga
flickan öfveranstränger sig, då hon skall välja
en verksamhetskrets. Hon öfveranstränger
sig kanske i ännu högre grad och vissnar
ännu fortare, om hon några vintrar deltager
i vårt moderna sällskapslif. Gifter hon sig,
saknar hon den sunda, friska ursprungliga
kraft, som fordras för att kunna bära de
oundvikliga kroppsliga ansträngningarna. Hon
saknar den andens oeh sinnets friskhet, som
gör kvinnan till hjältinna så ofta det
gäller att vinna segrar inom det husliga lif-
vets område, där så många bekymmer och
fataliteter ofta möta. Åf dylika gifta kvin-
nor rekryteras den välbekanta, stora hären
af oförstådda, »hopplösa», evigt klagande in-
divider. Alla äro de oförmögna att upp-
fostra en stark, sund släkt af blifvande män.
Den unga flickan, som förblir ogift, väl-
jer nu kanske ett kall, som i början skaffar
henne glädje, tills varans leda och missräk-
ningar nedstämma hennes energi och den
missnöjda med glädjelös blick motser den
låDga framtiden, i hvilken den ena dagen ter
sig lik den andra, en lång hämmande kedja
som förlamar lifsglädje och kraft.
Snart börjar hon här eller där känna ett
kroppsligt ondt, ett grand af verklighet, hvar-
af hennes lifliga fantasi skapar ett oändligt
mått af plågor, tills hon ändtligen på allvar
blir sjuk och oförmögen till verksamhet.
Det är de olycksaligt svaga nerverna, som
åstadkomma allt detta elände. Äfven man-
nen lider häraf, men han låter mera sällan
kufva sig af en sjukdom, som hemtar sin
hufvudnäring från fantasien. Uppfostran till
en eller annan fackvetenskap, som tvingar
till skarpt logiskt tankearbete, nödvändighe-
ten att föra alla krafter obrutna i elden för
att komma framåt förmår den nervöst an-
lagde mannen att oupphörligt slå tillbaka
sjukdomens anlopp. Mannen är blott nervös
under sina lediga stunder; under utöfningen
af sitt kall vet han ej af någon svaghet, hans
kall är hans läkemedel. Därför dukar säl-
lan en man under för nervositeten, åt hvilken
kvinnan motståndslöst öfverlemnar sig.
Antalet af de kroppsliga sjukdomar, som
hos kvinnan härröra sig från nervositeten, är.
rent af oroväckande och växer år från år.
Migrän, neuralgi, hysteri voro för våra far-
och morföräldrar ett okändt ondt. De hade
att dragas med koppor och andra svåra sjuk-
domar, som läkarevetenskapen nu dels mild-
rat, dels helt och hållet utrotat — men
nerver kände de ej till, ehuru de voro unga
i Wertherperiodens dagar.
Otvifvelaktigt har hvarje tidsålder sina be-
stämda sjukdomsformer, som karaktärisera
och tyrannisera den, och hur högt vi än nu
tycka oss stå, hur mycket vi än ha lärt
och uppfunnit, hur stora framgångar än till-
kämpats inom naturvetenskapernas område
— vi måste likväl böja oss under dessa. Vi
kunna icke frigöra oss från den boja, hvar-
med fåfänga, oförstånd ocb njutningslystnad
omgifvit oss som med ett järnband, hvilket
endast sann kvinlighet åter förmår lösa.
Den goda ton och de sunda seder, kvin-
nan har förmåga att införa i familjen, äro:
återvändandet till natur och bannlysning af
all förkonstling. Därmed försvinner den sjuk-
liga öfverdriften i den moderna kvinnans
själslif, en öfverdrift, som ej har något ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free