Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 23. 5 juni 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 I D UN 1891
mångfaldiga bestyr och har en allvarlig vilja
att gifva sina barn en god uppfostran samt
att bereda sin man sällhet och lycka. Mo-
dern är barnens bästa lärare, emedan de kun-
skaper hon meddelar dem äro för lifvet af
högsta vikt, och emedan hon så väl förstår
att lämpa sina lärdomar efter deras uppfatt-
ningsförmåga. Hustrun är mannens bästa
hjälp och tröst, ty emedan hennes begåfning
är så olika mannens, gagnar hon honom i de
fall, dä han själf saknar lust eller förmåga
att verka. Barnen äro icke blott en före-
ningslänk mellan föräldrarne, de utgöra fram-
tidshoppet, den kommande generationen, som
skall realisera, hvad vi ännu endast drömt
om. På samma gång de erinra oss om vår
egen sälla barndom, komma de oss att ana
ett lyckligare tillstånd för kommande släkten.
Säll den kvinna, som har goda barn! Säll
är hon, om hon kan så vårda sitt hem, att
det blir en efterlängtad fristad under det
yttre lifvets strider! Säll är hon, om hon
förstår att öfva de dygder, hvarpå lyckan
hvilar : gudsfruktan, kärlek, förtroende och
förnöjsamhet.
* *
*
Ju starkare vinden blåser, desto mer för
den med sig af stoft och dam. — Ju häf-
tigare nya åsikter storma fram och vilja göra
sig gällande, desto kraftigare uppröres den
moraliska atmosfären, och ämnen sättas i rö-
relse, som det varit bäst att lemna i fred.
Kvinnans fullkomliga likhet med mannen är
en tanke utan grund och stöd; kvinnans lik-
ställighet med mannen har, i en viss mening
åtminstone, fullt berättigande. Kanhända
skall, när vinden saktat sig, dammet falla
och rena, friska fläktar bringa oss veder-
kvickelse.
—e—n.
if-
En engelsk flickpension.
Skildrad för Idun
af — tz.
cv
nos
ket
det nu för tiden talas så mycket om
skolor och undervisning, torde kanske
en beskrifning öfver den engelska skola,
i hvilken jag såsom elev tillbragt någon tid,
roa Iduns läsarinnor.
Skolan, Crofton Hill, låg i utkanten af en
mindre engelsk stad och var vackert belägen
på en backe helt nära hafvet. Byggnaden,
som af de engelska flickorna, betecknande
nog, kallades »on bojt», deras uttal af fran-
ska orden »une boite, var fem våningar hög
och alldeles liksidig. I nedre våningen fun-
skolrum, matsal och kapprum samt kö-
i en flygel, andra och tredje våningarne
disponerades af föreståndarinnan och hennes
familj, vi helpensionärer bodde i fjärde och
femte, och i vindsvåningen hade pigorna sina
sofrum. Hela byggnaden var inredd med en-
gelsk snygghet och komfort. Endast helpen-
sionärer emottogos, och vi voro inalles 25
flickor mellan 9 och 17 år.
Vi voro delade i tre olika lexlag,
och under lektionerna samlades hvar af-
delning omkring sitt bord i den gemen-
samma skolsalen. Denna var ett stort,
präktigt rum med 5 par fönster ; väggar och
dörrar voro här liksom i hela byggnaden af
ljus, gråblå färg, dörrhandtagen af porslin.
Hela golfvet täcktes af en vacker, ljusblom-
mig matta, och framför alla fönstren hängde
hvita spetsgardiner rätt ned. Om kvällarne,
då dagens arbete var slutadt, bar vakten för
veckan ut alla våra bläckhorn och bredde
dukar på skolborden. I förstugan funnos
skåp, i hvilka hvar elev hade en afdelning
för sina böcker etc. Dessa öppnades endast
på bestämd tid, och då måste man taga fram
allt, som behöfdes för dagen. I matsalen
voro 3 långa bord, ett för familjen B , som
dock endast intog frukost och middag till-
sammans med oss, samt två för oss flickor.
Vid bordändarne sutto lärarinnorna och lade,
enligt engelskt bruk, för åt oss. Matsalen
såväl som skolsalen uppvärmdes medels stora,
öppna kaminer, alla de öfriga rummen, trap-
por och korridorer genom rörledningar med
varmt vatten. Vid sidan af matsalen låg
det s. k. »class-room», hvarest musik-
lektioner gåfvos. För musiköfningame fun-
nos 6 små rum vägg i vägg, så stora att ett
piano med stol fick plats. Naturligtvis hör-
des tydligt, hvad grannarne spelade och sjöngo,
hvilket var både löjligt och nervretande på
samma gång. En stor gymnastiksal fanns i
särskild byggnad, sammanhängande med skol-
rummen. Här brukade vi komma in från
våra promenader för att byta om skodon; vi
gingo aldrig med galoscher, men aldrig heller
med samma skodon ute som inne. I gym-
nastiksalen brukade vi leka och dansa, då
vädret var för dåligt att gå ut. I sofrum-
men fingo vi aldrig vistas om dagarne, de
voro alla ljusa och luftiga, med hvita gardi-
ner, hvita täcken, mattor på golfven och
prydliga toaletter. I båda våningarne fun-
nos badrum, så att hvarje flicka badade en
gång i veckan. Vi blandade själfva baden,
varma eller kalla efter behag. I badrummen
funnos äfven tvättsfällningar med kallt och
varmt vatten och äfvenså i kapprummet.
Om morgnarne knackades på våra dörrar,
hvarpå man hade 3 kvart att kläda sig, in-
nan klockan ringde till morgonbönen. Denna
förrättades af föreståndarinnans man mr B.
i skolsalen. Vi flickor sutto ordnade efter
åldrar midt emot mr B., lärarinnorna sutto
bredvid oss, och vid långsidan af salen sutto
de 5 pigorna anförda af >:cook», en mycket
betydande person. Mr B. läste först ett
stycke ur bibeln, därpå stego vi alla upp för
att falla på knä, hvar och en framför sin
stol, medan mr B. läste en lång bön, som
slutades med »Fader vår». Nu samlades de
större flickorna omkring den parisiska lära-
rinnan för att hafva en stunds talöfning före
frukosten. Denna bestod af kaffe eller te,
bredda smörgåsar och skinka, om söndagarne
kunde vi äfven få choklad. De båda en-
gelska lärarinnorna, som sutto vid de öfre
bordändarne, serverade oss alla, och pigorna
buro omkring koppar och tallrikar. Huru
lärarinnorna kunde bålla reda på, hvilka af
oss, som drucko te eller kaffe, togo socker
och icke grädde eller tvärtom eller båda de-
larne, var riktigt underbart. Efter frukosten
börjades lektionerna. Ett verkligt Herkules-
arbete måtte det varit att göra upp schemat.
Hvar flicka hade sitt. I de engelska äm-
nena och franska språket deltogo vi alla,
men den, som för öfrigt ville, kunde få lek-
tioner i tyska, italienska, latin, välskrifning,
ritning, spelning, sång, gymnastik, dans, rui-
ning och simning. För alla dessa ämnen er-
lades särskild afgift. Vi hade tre engelska
lärarinnor utom mrs B., som gaf endast få
lektioner i innanläsning och musik, en fran-
syska, en svenska, en tysk musiklärare, gym-
nastikläraren, dansläraren och en lärarinna i
målning, de 4 sistnämnda bodde dock icke
på »Crofton Hill». Hvarje ämne lästes icke
mer än en halftimme. Vi hade 5 halftimme-
lektioner på förmiddagen och 4 på eftermid-
dagen; häri inbegrepos musiköfningarne. De
engelska ämnena voro : grammatik, literaturhi-
storia, engelsk historia, biblisk historia, geo-
grafi, politisk ekonomi, räkning och algebra.
På analys nedlades rätt mycket arbete. En
kväll i veckan hade vi föreläsning i zoologi.
Efter slutade förmiddagslektioner fingo vi
en mycket enkel lunch, kakes och vatten,
hvarpå vi gingo ut att promenera en timme.
Alla flickorna gingo då i ett långt tåg, två
och två, som höllo hvarandra i handen; i
början och slutet af tåget gick en lärarinna.
Dessa promenader voro mycket trefliga. Vi
gingo oftast långa vägar ut på den täcka,
engelska landsbygden, marken var mycket
kuperad omkring »Crofton Hill», och vä-
garne slingrade uppför och utför backarne,
kantade af vackra buskar och klängväxter.
Ibland gingo vi ned till hafsstranden och
sutto och vaktade på floden och sprungo efter
vågorna, då de drogo sig tillbaka, för att
störta undan, då de åter rusade fram. Under
promenaderna fingo flickorna lof att tala en-
gelska, under lektioner och måltider skulle
endast talas franska. Efter hemkomsten snyg-
gade vi upp oss, ibland bytte vi om klädning,
men detta var icke alldeles allmänt, och
half 2 ringdes till middag. Denna bestod
vanligen af ett par sorter kött och efterrätt.
Soppa fingo vi mycket sällan. Köttet var alltid
mycket godt, men erbjöd föga omvexling: ox-,
lam- och grisstek, någon gång köttpastej; till
köttet fingo vi potatis, rosenkål, tomater etc.
Efterrätten bestod oftast af puddingar, be-
synnerliga saker för en svensk gom; de tyck-
tes till största delen utgöras af flott och mjöl,
samt voro fyllda med frukt eller sylt, eller
voro de späckade med korinter. Lyckligtvis
fanns för den, som så önskade, vanligen nå-
gon mjölkpudding eller blanc-manger. Till
maten fingo vi vatten; ville man hafva vin
eller dylikt, kostade det särskildt. Engels-
männen hafva som bekant ofantligt många
regler att iakttaga under måltiderna, och ve
den, som af okunnighet bryter mot någon af
dessa, han är en fullkomligt obildad person.
En af dessa var t. ex., att man aldrig kunde
bedja någon af sina grannar sända brödet,
kryddorna eller dylikt, då man själf behöfde
det, men väl rekvirera det åt någon annan.
Detta nödvändiggjorde, att man ständigt fick
se efter, om det fattades något hos de andra
för att icke brista i artighet.
Efter middagslektionerna, kl. 5, serverades
vår egentligen sista måltid för dagen, le och
bredda smörgåsar. Två aftnar i veckan hade
vi tillåtelse att läsa, medan vi drucko vårt
te, ett privilegium, som vi med stor förtjus-
ning begagnade oss af. Böcker fingo vi mot
afgift låna i ett litet skolbibliotek. Efter
teet lästes lexorna öfver. Hvarannan kväll
hade flickorna gymnastik ; denna bestod mest
i fristående rörelser, men det var allt bra
stor skilnad mellan svenskarnes taktfasta rö-
relser och dessa. Det var knappt exempel
på, att flickorna någonsin utförde dem full-
komligt samtidigt. Hvarje lördagskväll kom
en gammal fransman med sin fiol och med-
delade undervisning i dans. Kl. 8 fingo vi
åter kakes (biscuit) och vatten, dock hade
vi då lof att äta af de »godtor», vi medfört
från hemmen eller köpt i staden. Det var
likväl endast kakor och korf vi höllo oss
med, så nog kändes det bra tomt att gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0188.html
