Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 23. 5 juni 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 I DUN 1891
gat något skrämdt och kufvadt i hennes vä-
sen, och det pinade honom. Om hon nu
finge lefva, sä skulle de nog lära sig att bättre
förstå hvarandra. Det var onaturligt, att hon
skulle dö, hon var ju ännu så ung! Men
hade inte professorn sagt, att det knappast
var troligt, att hon skulle öfverlefva natten?
Herre Gud, hon var så förfärligt blek, tänk
om redan . . .
»Sofver du Helène?» hviskade han.
»Nej,» svarade hon och slog upp ögonen.
»Har du plågor?»
»Ah nej,» lydde svaret, men ryckningarne
kring läpparne motsade orden.
Heydenberg reste sig från sin plats, öpp-
nade dörren till salen och ropade utåt rum-
met med dämpad och dock skärande röst:
»Doktor, kom in!»
Doktor Ström hörsammade kallelsen, pro-
fessorn hade redan återvändt till järnvägs-
stationen.
»Hur är def? » frågade läkaren och plirade
mot ljusskenet, han hade slumrat en stund
på soffan i den mörka salen.
»Hon har plågor,» ljöd svaret, uttaladt
med låg, hård stämma, »lindra dem!»
»Ni begär mycket,» sade läkaren, med en
halft medlidsam, halft förvånad blick på
Heydenbergs upprörda ansikte, »ni begär
kanske mer än som står i människomakt.»
Han närmade sig sängen, fyllde en sked
med innehållet i en mörk flaska och räckte
det åt den sjuka, som vände bort hufvudet.
»Låt mig slippa,» bad hon.
Han ville göra ett försök att öfvertala
henne, men Heydenberg lade handen på hans
axel och sade doft: »Tvinga henne icke, om
det ej är nödvändigt!»
Doktorn slog tillbaka skedens innehåll.
»Medicinen kan ej göra någon nytta, sade
han, »den förmår endast att för en stund
dämpa smärtorna.»
Han gick bort från sängen och satte sig
vid fönstret; Heydenberg intog åter platsen
vid sin hustrus bufvudgärd.
»Kan jag göra något för dig?» frågade
han på nytt och smekte hennes hand, som
hvilade ofvanpå täcket.
»Läs litet i bibeln,» bad hon, »endast nå-
gra verser.»
Han tog en bibel, som låg på nattduks-
bordet; den var full med märken och bly-
ertsstreck. Han slog upp den på måfå och
läste med vibrerande röst: »Ty kärleken är
stark såsom döden, dess nitälskan är hård
såsom dödsriket, dess glöd är en elds glöd,
en Jehovas låga. Starka vatten kunna icke
släcka kärlek, och strömmar ej förkväfva den.
Om någon, för att vinna kärlek, än gåfve
ut allt sitt gods han eger i sitt hus, man
skulle blott förakta honom.»
»Kärleken är starkare än döden,» hviskade
hon och betraktade honom med en strålande
blick. »Ack, läs mer, läs Davids psalm:
Såsom hjorten ropar efter vatten ...»
Han uppfyllde hennes begäran, och hon
lyssnade med blicken oafvändt riktad på hans
ansikte. Men så kom det plötsligt ett ut-
tryck af ångest i hennes ögon, hon reste sig
till hälften i sängen och sade helt hest: »Jag
kväfves !»
Det var dödskampen, som började. Läka-
ren skyndade fram och lyfte henne högre
upp mot kuddarne, Heydenberg satte sig på
kanten af sängen och stödde hennes hufvud
mot sitt bröst. Ivväfningsanfallet var häftigt,
och han tyckte, att det varade en hel evig-
het. Då det omsider upphörde, tycktes hon
vara medvetslös, och han lade henne varligt
tillbaka på kuddarne.
Han torkade svetten från hennes panna
och kysste den. Hon var så blek och orör-
lig, att han trodde, att hon redan var död,
men han hade bedragit sig, hon rörde läp-
parne, och då han lutade örat intill hennes
mun, hviskade hon lågt men hörbart: »Lillan
sofver. Hon är ensamt din, du skall älska
henne!»
Och han kysste henne än en gång på pan-
nan och svarade: »Ja, min älskade!»
Då log hon, och det leendet låg kvar öfver
hennes anletsdrag, ännu sedan lifvet flytt.
* *
*
Har ni en vacker solskensdag sett barnen
leka i Humlegården? Den stora parken är
Stockholms barnkammare, där finnas stora
barn och små barn, gossar och flickor, ele-
ganta, moderna barn, som tyckas vara rädda
för att smutsa ner sin grannlåt, och barn
som ogeneradt krafsa i sanden trots sin
elegans.
Har ni händelsevis lagt märke till en liten
ljushårig tös, med blå, frågande ögon? Hon
håller sig litet afsides från den yra barna-
skaran och trycker sin docka tätt intill sig.
Hon är blyg, den lilla sylfiden, men leken
intresserar henne ofantligt, och bäst det är
glömmer hon sin blyghet och beger sig midt
i vimlet. Hör så friskt och klockrent hennes
skratt klingar! Nu har hon blifvit parhäst
åt en jämnstor gosse i blå trikåkläder, och
det bär åstad i raskt traf öfver sandgången.
Men dockan har hon inte släppt ifrån sig,
dockan måste vara med, eljes är det ej som
det skall vara.
Därborta på bänken sitter en äldre kvinna
och följer med ängslig uppmärksamhet bar-
nens lek. Ibland ropar hon på Helène, och
då kommer den lilla ljushåriga fram ur barn-
skaran för att emottaga en förmaning, att
hon inte skall springa för långt bort, och att
hon skall vara rädd om sin kappa.
Om söndagseftermiddagarne sitter en hög-
växt medelålders man på bänken och åskådar
barnens lek. Då springer Helène tidt och
ofta bort från kamraterna. Hon har så myc-
ket att säga den tyste åskådaren, och han
måste gång på gång lyfta henne upp i sitt
knä, så att hon skall komma i tillfälle att
hviska sina viktiga förtroenden i hans öra.
Men hon vill strax ned igen, och han låter
henne gå, sedan han smekt hennes ljusa hår
och kysst de rosiga kinderna. Hon ilar till-
baka till kamraterna, så fort de små benen
förmå att bära henne, och han följer henne
med blicken och säger för sig själf: »Min
lilla älskling, hvad hon är lik sin mor.»
Den 15 dennes
utgår inlemningsliden för skrifter under afdel-
ningarne 1, 2 och 3 i vår utlysta literära
pristäfling. Skrifter under afdelningarm 4
och 5 skola vara inlemnade senast den 1 au-
gusti. Se fullständig plan i n:r 19 för i år.
Att bereda fjäder och tagel till
sängkläder.
.Prisbelönadt svar på prisfrågan LV
af Reggy.
Tjp)land de många åligganden, som tillhöra en hus-
Æp moder på landet, är äfven att tillvarataga och
på lämpligt sätt behandla fjäder och tagel, hvilka
äro ganska värdefalla biprodukter i en landtbrukares
ekonomi, då ju sängkläder äro rätt dyra att inköpa.
Vi vilja nu först sysselsätta oss med jjädern och
dess behandling.
All fjäder efter gäss, ankor, änder och all slags
sjöfågel bör alltid förvaras särskildt, enär den äger
ett betydligt högre värde än den fjäder man får ef-
ter hönsfågel, vare sig tam eller vild. Fjädern efter
de två förstnämnda slagen behöfver ej heller före
användaudet undergå någon rengöring genom tvätt-
ning, förutsatt att man gått rätt tillväga vid slakten,
så att fjädern ej blifvit blodig. Det är endast fjäder
efter skjuten eller halshuggen fågel, hvilken behöf-
ver någon särskild rengöring, och om man har tid
eller vill göra sig möda med att afpiocka all blodig
fjäder för sig, så kan man slippa lindrigt ifrän den
högst besvärliga tvättningen af ett större parti fjäder.
Vid slakt af gäss och ankor förfares så, att man
med venstra handen fattar ett säkert tag om gåsens
näbb, under det man med knäna fasthåller hans
kropp, hvarefler man afplockar några fjädrar uppe
i nacken, så att den grop eller lilla fördjupning som
där finnes, blir blottad. Med en hvass pennknif
sticker man ett hål i denna fördjupning och låter
blodet afrinna i ett bredvid stående kärl. Sedan
lägges kroppen på ett bräde med halsen hängande
nedåt, på det att allt blod må väl afdrypa, hvarefter
hufvudet omlindas med ett tygstycke för att under
plockningen skydda kläder och fjäder för blodfläckar.
Då alla gäss sålunda blifvit slaktade, företages ge-
nast plockningen, medan kropparne ännu äro varma,
emedan arbetet då utföres betydligt lättare, än sedan
de kallnat. Man måste därvid först försiktigt af-
piocka fjädern och kvarlemna de under denna sit-
tande mjuka hulldunen, hvilka plockas för sig i ett
särskildt kärl. Dessa bullduri lemna ytterst mjuka
och behagliga hufvudkuddar och ä.ro af högt värde,
isynnerhet som en ganska ringa mängd däraf erhål-
les från hvarje fågel.
Då man Bamlat tillräckligt mycket fjäder —- van-
ligen under två eller flere år — företages »spritnin-
gen», hvarmed menas det arbete, hvarigenom fjä-
derns mjuka del, »fanet», befrias från de hårda de-
iarne, »spolen och skaftet». Man fattar därvid en
fjäder i sänder och med en liten knif afrifver man
fanet på ömse sidor om stjälken, börjande så nära
toppen söm möjligt. Fanet följer vanligen med i
en sammanhängande sträcka. På de mjuka fjädrar-
ne börjas spritningen ungefär på midten, hvarefter
toppen afskäres. De minsta och mjukaste fjädrarne
— dunen —- spritas ej, man endast bryter eller
nagear stjälken något med knifven.
Fjädern är nu färdig för användning till kuddar
och bolster och kan begagnas flere år, innan den
behöfver någon rengöring, om ej särskilda omstän-
digheter sådant fordra.
Nedsölad och blodig fjäder lägges efter spritnin-
gen i ett större träkärl och begjutes med en kall
eller ljum sodaiut af 30 il 35 liter vatten till hvarje
kilo soda. För öfrigt förfares därmed på samma
sätt, som här nedan skall sägas om behandlingen af
gammal fjäder.
När dunkläder tjänstgjort en längre tid, börjar
fjädern packa ihop sig i små sammanhängande klum-
par, och man kan visserligen genom piskning och
skakning för tillfället få dem rätt yfviga igen, men
detta blir af kort varaktighet, och om några dagar
äro sängkläderna åter lika otrefliga. Då är hög tid
att tänka på deras rengöring, hvilken egentligen
bör försiggå, innan de hunnit bli så dåliga. Fjädern
tömmes ur varen i stora träkärl och begjutes med
tämligen varm sodalut, med hvilken den får stå till
följande dsg, då den väl vaskas och röres i soda-
iuten, hvarefter den sköljes i rent vatten. Lättast
går detta, om man ställer karet i ordning som till
byk och lägger ett sämre skynke i botten af karet
under fjädern. Luten kan då med lätthet aftappas
och rent, varmt vatten för sköljningen påhällas så
många gånger man anser nödigt. Fjädern tömmes
sedan i ett stort nät och upphänges i ett rum, där
litet luftdrag kan åstadkommas. Hvartefter fjädern
torkar, faller den ur nätet, då man lindrigt skakar
det. I brist på nät kan man taga ett stort lakan,
(eller köpa några meter enträdning, ett ytterst glest
tyg, hvilket användes till mellanlägg vid stoppning
af möbler), hvilket förses med öglor i alla fyra hör-
nen. Genom dessa trädas snören, hvilka fästas vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0190.html
