Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 19 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 i DU N 18Öi
*****************£***£*£************&*****&***£************£££************************££&£**
O, vill du komma till den högsta sanning?
Var barnsligt from, och slut dig till naturen,
Försök att stafva hennes blomsterbibel,
Dess första mening rörer tro och kärlek.
p. fi.. ^DLERSPÄRRE.
lig eller med telegrafverkets sanna fördel öf-
verensstämmande. »
Med stöd af denna styrelsens uppfattning
afslog kongl. M:t, såväl fröken Andrées an-
sökan 1761 om rätt för kvinna att söka te-
legraftjänst, som rikets ständers hemställan i
samma syfte år 1862. Först sedan 1863
års riksdag, med anledning af en varmhjär-
tadt skrifven motion af C. J. Svensén, gjort
en förnyad hemställan i ämnet, gaf kongl. M:t
sitt bifall härtill, doek ej odeladt, utan med
betydliga inskränkningar.
Nu omsider kunde Elfrida Andrée vinna
målet; hon inskrefs som e. o. assistent i te-
legrafverket. Aftonbladet från den tiden yt-
trar härom:
»Mil Elfrida Andrée, det första fruntim-
mer, som i Sverige sökt telegrafanställning,
men sedan 5 år förgäfves, har i år (1864)
blifvit inskrifven vid k. telegrafverket, efter
att, enligt det nya k. reglementet, hafva
ånyo aflagt fullständig så väl teoretisk som
praktisk telegrafexamen. Ehuru mil A., så-
som innehafvande förut orgelnist- och sång-
lärarinnebefattning, själf icke behöfver be-
gagna den öppnade vägen, synes dock
häraf, att ihärdighet och fast vilja slutli-
gen vunnit seger, hvarigenom en ny, akt-
ningsvärd verkningskrets blifvit öppnad för
kvinlig bildning och talang med den fram-
gång, att ett antal unga damer ur de för-
nämligaste samhällsklasserna redan egnat sig
häråt. »
Äran af dessa för den svenska kvinnan
den tiden glänsande resultat torde dock frö-
ken Andrée få dela med sin fader, den lika
originele som spirituele provinsialläkaren A.
Andrée, som med en okuflig energi under
åratal såväl inspirerade motionerna vid riks-
dagen som bearbetade allmänna meningen
medels sakrika, rent af dräpande tidningsar-
tiklar i ämnet.
Fröken A., som är född på Gotland den 19
februari 1841, innehade samtidigt med platsen
vid finska kyrkan äfven organistplatsen i fran-
ska reformerta kyrkan, var i fyra år sånglära-
rinna vid lärarinneseminarium och Normalsko-
lan, skötte under flere år ackompagnemanget
vid Operan och Musikaliska akademien, samt
valdes år 1867 enhälligt till organist vid
domkyrkoförsamlingen i Göteborg. Och på
sistnämnda plats har hon utvecklat en rast-
lös, mångsidig och välsignelsebringande verk-
samhet. Koralsången tog hon genast itu med
och var af de första, som vågade reforma-
tion däraf. Rytmiska koraler, raskt tempo
och stämningsfulla, noga öfvertänkta prelu-
dier äro nu sedan länge hvardagsgäster i
Göteborgs domkyrka. Också har hon af
många framstående prester fått ett varmt er-
kännande af, att hon genom sin hjärtat till-
talande kyrkomusik bidrager till stämningen
i gudstjänsten. Särskildt har biskop Ullman
uti sitt sistlidet år utgifna »Förslag till ny
psalmbok» på ett smickrande sätt nämnt
henne i företalet.
Som orgelvirtuos har hon låtit höra sig
på mångfaldiga orgelkonserter i Göteborg och
i landsorten, gifvit en stor kyrkokonsert i
Köpenhamn under Gades beskydd samt del-
tagit i orgelkonserter äfven å andra orter, t.
ex. i London, där hon spelade på Christal-
palatsets orgel, samt i Alexandrapalace s. k.
organ recitals. Under sina utrikesresor har
hon tagit reda ’på utmärkta orglar och de-
ras mekanik både i kyrkor och hos orgel-
byggare ; här hemma har hon ofta varit kal-
lad att besiktiga och afprofva orglar.
I egenskap af domkyrkoorganist har hon
uppdrag att examinera organister och kan-
torer med samma kunskapsfordringar som vid
Musikaliska akademien. Denna gren af sin
verksamhet har hon utvecklat till den grad,
att i närvarande stund alla organistplatser i
Göteborg, utom två, innehafvas af hennes
kvinliga orgelelever; likaså i omnejden, såsom
i Marstrand, Kongelf m. fl. städer.
Dessutom har Elfrida Andrée gjort sig
känd såsom kompositör och såsom en fram-
stående sådan. På detta område har hon
med förkärlek egnat sig åt kammar- och or-
kestermusik; men detta är tyvärr ett otack-
samt fält här i Sverige, dels för svårigheten
att få sådana saker tryckta, dels och isyn-
nerhet därför att det manliga släktet fortfarande
håller på den uteslutande kompositionsrätten
till orkestermusik såsom ett af dess dyrba-
raste privilegier. Också ha hennes kompo-
sitioner hufvudsakligen blifvit tryckta, då de
anonymt inlemnats till pristäflan. Musikali-
ska konstföreningen har sålunda antagit tre
olika arbeten, en pianokvintett, en pianotrio
samt balladen Snöfrid (af musiksällskap upp-
förd vid flere tillfällen i flere af Sveriges
städer). I Danmark ha på samma säst an-
tagits en pianosonat samt en »Sång till näk-
tergalen» (en förtjusande, fint utarbetad ro-
mans, doftande af poesi). Bland öfriga tryckta
kompositioner må nämnas: »Drömlif», för
blandade röster, några häften Tonbilder för
piano, ett häfte solosånger på norskt förlag
(däribland »Yi ses igen», ofta sjungen på kon-
serter), »I templet», kyrkoaria intagen i Sjun-
gande Europa (en af våra vackraste och sång-
baraste kyrkoarier), samt »Svanen», nyligen
sjungen af grefvinnan Taube och fröken
Öselio.
Sedan år 1879 är hon ledamot af Musi-
kaliska akademien, och sistlidet år fick hon
ett vackert erkännande af sin församling, i
det att henne tilldelades ett personligt löne-
tillägg, hvarigenom hon nu åtnjuter den hög-
sta organistlönen i riket.
Älsklig, flärdlös och varmhjärtad, torde
Elfrida Andrée endast ega vänner och be-
undrare.
Till de små kolonisterna
å Iduns skollofskoloni
af Octavio Beer.
Jf“ prunkar ängen, på dofter rik,
"Och solen glittrar i fager vik
mot lekfullt dansande vågor.
"Och rundt kring nejden Iland gräs och strå
fjag ser dem spridda, de glada små
SMed ögon tända, i lågor.
Syu kräfs ej skolbänkens stränga skick,
jjjfu manar lärarem allvarsllick
jEj mer till lexornas möda;
Oku är naturen den enda lok,
Som skall studeras. "Och intet ok
förhindrar llodet att flöda.
-Och som en flock utaf pra lam
jDe tumla om under stoj och glam,
"0ch glädjen aldrig tycks sina . . .
jDet är så härligt, det fria lif
SAted sina skiftande tidsfördrif
-Och sina stämningar fina.
"Och brösten vidgas för helsovind,
-Och rosor knoppas på larnakind,
“Och vinterns krämpor försvinna.
cAtt lifvet äfven har fröjd för dem,
Skastän de fostrats i armodshem,
SMed barnslig tjusning de finna.
SMai när det lider mot aftonstund
-Och skymning faller kring somnad lund
"Och llcka stjärnor stå tända,
jDå sitter skogsfrun vid barnets säng
"Och täljer sagor från stig och äng
SDen korta natten i ända.
"Och så skall sommaren rinna hän,
Så lyckobringande, blid oel vän,
Skast allt för kort för de unga . . .
OMen gömmen trofast i hjärtan små
eAllt skönt, naturen er bjöd uppå,
kill vintermödornas tunga.
Damer på velociped.
ommaren, friluftsportens tid, är inne.
Utan att vara synnerliga vänner af de
öfverdrifter, till hvilka i många hän-
seenden vår sportifrande tid obestridligen gör
sig skyldig, kunna vi lika litet blunda för
det gagn, en förnuftigt öfvad sport innebär.
Och särskildt vilja vi gärna med våra läsa-
rinnor debattera den frågan: i hvad mån kan
kvinnan af det moderna sportväsendet hemta
nöje och nytta, utan att uppgifva något af
den äkta kvinlighet, som beständigt bör för-
bli hennes skönaste smycke.
Vi vilja i dag tala några ord om våra
damer som velocipedryttarinnor. Det är nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
