Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 27. 3 juli 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 1891
]N[ ääs.
pör Idun af J. B.
f
krif något om Nääs i vår tidning! —
Lofva det säkert ! ! — — Det var efter
femtionde slöjdkursens afslutning vid
den vidt berömda läroanstalten, som dessa
ord riktades till mig frän någon af Iduns
och slöjdens varmaste vänner, och då jag
först nu uppfyller det kanske förhastade löf-
tet, ber jag få upplysa, att dröjsmålet foran-
ledts af helt andra orsaker än glömska.
* *
*
Hvem känner ej numera det beryktade
Nääs, åtminstone till namnet? Helt säkert
är det ej obekant för någon enda af Iduns
läsarinnor; men jag fruktar, att de ej sällan
nämna det med ett visst misstroende eller
kanske ännu värre, och det är just denna
orättvisa jag så innerligt gärna ville befria
damerna från att begå. Jag bjuder eder
därför samtlige att nu med ens här »genom-
gå en kurs vid Nääs» ■— vi kunna ju välja
den femtionde — och jag vågar hoppas, att
edra tankar skola vid afslutningen vara nå-
got mera sympatiska gentemot den ifrågava-
rande anstalten och dess arbete.
* #
*
Det är en ovanligt kall dag i slutet af
maj. Här och hvar bland Yestergötlands
löfvade skogsdungar lyser till och med ett
bländande snötäcke fram, och det är ej utan
att man vid genomfarandet af dessa föga
inbjudande nejder längtar hem till en god
brasa igen. Yid Floda station är det ett
ovanligt rörligt lif. Efter hvarje tågs af-
gång är den lilla bangårdan fylld med pas-
sagerare, de flesta obekanta för hvarandra
och främlingar på platsen; men snart blir
det under god ledning uppbrott till det ge-
mensamma målet, Nääs. Och här är i allo
väl sörjdt för de anländandes vänliga emot-
tagande. Snart råder i Yänhems salar ett
muntert samspråk vid ångande tekopp, och
man börjar redan betrakta hvarandra som
gamla bekanta. Hvar och en har nu också
fått sig anvisadt sitt lilla tusculum, där efter
arbetsdagens sträfsamma id en välbehöflig
hvila skall njutas, och dit drager sig små-
ningom den ene efter den andre.
Följande dag är det upprop och lottning
om platser i föreläsningssal och arbetsrum,
och man tager hvad ödet bjuder, utan att
göra anspråk på eller frukta någon veld
från de styrandes sida. Så är arbetet med
ens i full gång, och det är ett arbete, som
går med lif och lust för hvar och en. »Från
det lättare till det svårare» är en af de grund-
principer, på hvilka Nääsmetoden hvilar, och
därför äro också de första modellerna mycket
enkla; men då lika oeftergifligt fordras ord-
ning och noggrannhet vid utförandet, finner
man snart, att arbetet här ej är någon lek.
Den dagliga arbetsordningen ter sig så-
lunda: kl. 8—9 föreläsningar, 9—12 slöjd,
12.30 —3,30 slöjd, 3,30—4,20 slöjd tre dagar
i veckan och metodisk föreläsning två dagar,
6,30—7,30 historisk föreläsning två dagar och
diskussion om slöjdmodeller och föreläsningar
två dagar i veckan. Den bland kursdelta-
garne bildade fria ciskussionsföreningen
har sina sammanträden på onsdagsaftnarne.
Sångföreningar och »komiteer» få skaffa
IDUN
sig tid till sina arbeten bäst de kunna. För
den, som vill vara med öfver allt — och i
den uppställda arbetsordningen får ingen
svika — är det sålunda ej mycken tid öf-
rig, men man erkänner dock villigt, att allt
är här ordnadt på bästa sätt.
Vid half åtta tiden på morgonen ser man
de brokiga grupperna på daggiga stigar och
vägar från skilda håll skynda till Vänhem,
där den lätta frukosten med kaffe just nu
väntar. Det är brådt, ty fem minuter före
åtta ringer omutligt seminariets gamle vakt-
mästare, och man samlas i föreläsningssalen
för att efter en kort morgonpsalm åhöra di-
rektör Salomons pedagogiska föreläsningar.
På tal om dessa vågar jag påstå, att de
ej minst bidragit till det stora anseende och
det världsrykte, som institutionen på Nääs
vunnit. De hafva flitigt upptecknats kurs
efter kurs, vunnit i bestämd klarhet och ut-
veckling genom nya rön och iakttagelser af
den djupsinnige, outtröttligt forskande peda-
gogen, och äro nu från olika tider öfver-
satta på många skilda språk och spridda
snart sagdt öfver hela världen.
Föreläsningstimmen går också så fort, att
man ej vet ordet af, förrän klockan slår 9,
och ett — »jaså — ja, nu få vi fortsätta i
morgon» höres från katedern. — Sedan nu
morgonposten utdelats, skyndar hvar och en
till sin plats i slöjdsalen för att fortsätta
gårdagens arbete, och om en främling nu
kommer på besök, skall han knappt märkas
af någon, så upptagen är man med sitt ar-
bete öfver allt. Det gäller att lägga sista
hand vid någon modell, som skall lemnas in
till granskning, och man vill ej gärna låta
något ligga kvar, som kan bli färdigt —
det kunde så lätt torka in några millimeter
under det angifna måttet, och det anses ej
riktigt bra. — Granskningen börjar först kl.
1, men då jag nu kommit att nämna den,
måste jag kanske också med några ord tala
om, huru den tillgår.
Vid öfre ändan af ett långt bord, vis à
vis de af ordningsmakten till granskning in-
staplade modellerna, sitter sekreteraren fram-
för en stor obegriplig bok och antecknar däri
för hvarje granskad modell en bokstaf efter
direktörens diktamen och öfverlärarens sank-
tion. Hvar och en kursdeltagare har i bo-
ken sitt konto, men hvilket det är, vet ingen,
ej ens direktören, utom den som har det och
— kanske någon riktigt god vän. Ty för
att förebygga hvarje misstanke om undseende
och orättvisa, har vid kursens början hvarje
deltagare fått taga sig ett af de på hoprul-
lade små sedlar befintliga »hemliga nummer»,
som motsvara de i boken upptecknade, och
detta nummer skrifves på det färdiga arbe-
tet, då det nedlägges till granskning, men
gömmes för öfrigt försiktigast i minnet blott.
Skulle någon ändå kunna upptäcka en an-
nans »hemliga», har han ingen stor glädje
af det, ty betyget sättes, som ofvan sagts, i
skiffer. Endast anmärkningar, som för fram-
tiden mana till mera försiktighet (något ojämn,
ej fullt i vinkel, ej symmetrisk etc.) sättas
genast rent ut, det öfriga uttydes först vid
kursens slut.
I granskningen vid långbordet deltaga, utom
de ofvannämnda, tre elever i tur och ord-
ning, en från hvarje slöjdsal. De gifva vis-
serligen ej i vanliga fall någon kritik, men
det behöfs icke heller. Öfverlärarens omut-
liga metermått och direktörens skarpa stål-
vinkel och vana hand och öga omöjliggöra
hvarje försök till fusk. Ordning och nog-
grannhet fordras här ovilkorligen, och ingen
anser det vara för mycket fordradt af dem,
som skola blifva andras undervisare.
Under tiden arbetet är i sin ifrigaste gång
i slöjdsalarne på förmiddagen, håller dir. Sa-
lomon föreläsning för de utländska kursdel-
tagarne. Klockan 12 ringer vaktmästaren
åter, och alla arbetssalarne utrymmes med
ens. Ingen får arbeta utom den bestämda
tiden. Det är nu en half timmes rast för
lunchen, och klockan half ett börjar åter ar-
betet i slöjdsalarne för att fortgå till half
fyra eller half fem, då »kannan går», salarne
städas af dem, som därtill äro i tur och ord-
ning, och två timmar äro lediga för midda-
gen. De dagar — två i veckan — då slöjd-
arbetet slutar half fyra, är den följande tim-
men anslagen till slöjdmetodik, hvilken, lik-
som alla de på dagordningen upptagna, hål-
les af direktör Salomon.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
förbjuden frukt.
Skiss af M... e.
I.
e här ett godt fiskafänge,» sade Rolf
‘Urak Vide leende, i det han inträdde till
sin hustru, som halflåg på chaiselon-
gen. »Sannerligen, man behöfver ej kalla
förgäfves på detta slags individer för att få
svar. Nu, min Agnes, låtom oss tillsammans
rådslå och välja.»
Han slog sig ned vid hennes arbetsbord,
på hvilket han nedlade flere fotografier och
öppna bref.
Agnes lät broderiet falla och lyfte de matta
ögonen mot sin man.
»Hvad säger du om detta?» Han visade
på bref och fotografi af en ung flicka.
»Ah, hon ser ju ut som en riktig amazon!»
»Visserligen; det är något käckt och friskt
i blicken.»
»Men de där utmanande ögonen tilltala
mig ej. Hon skulle kommendera hela huset
och oss med.»
»Nå, än stilen? Ståtlig och med rakt upp-
stående bokstäfver — »
»Ståtlig som figuren! Nej, bäste Rolf, det
tyckes vara en allt för emanciperad dam.
Den taga vi ej.»
Rolf framlade ett annat bref jämte tillhö-
rande porträtt. Han såg frågande på sin
hustru.
»Den där botgörarefysionomien! Det kan
väl ej vara din mening!»
»Hvarför icke?»
»Kontrasten är för stor. Hon skulle med
tårar i ögonen bönfalla vår Maud om lyd-
nad i stället för att med bestämdhet till-
hålla henne sin plikt. Hon är för vek, tyc-
kes vara alldeles för mycket »ranka».
»Båda äro musikaliska ...»
»Naturligtvis! Den ena spelar Wagner,
och den andra »Jungfruns bön» och »Klänge
der Liebe». Det vore just skönt för mina
stackars nerver!»
»Du dömer strängt, min kära Agnes.»
»Ja, och efter ytan, om du så vill. Men
vi hafva här ej annat val.»
De öfriga brefven och fotografierna gran-
skades under tystnad.
»Om du vädjar till mitt omdöme, så före-
slår jag att vi fästa oss vid det där lilla lju-
sa ansiktet,» menade Agnes.
»Ja, det är inte så illa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0222.html
