Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 28. 10 juli 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 223
och undrar, hvarför människan ej kommit hem
ännu, och alls icke betänker, att det är titlar-
nes fel.
Ärade läsare, tagen nu detta i all ödmjukhet
framställda förslag och dessa i all enfald fram-
hållna synpunkter i välvilligt öfvervägande. I
våra dagar ömmar ju enhvar för den gifta kvin-
nans i många afseenden så sorgliga belägenhet.
Öka därför ej ytterligare hennes börda genom att
kalla henne till exempel —
(H. o. S.) Direktorska.
tijääs.
7ör Idun af J. B.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
efter middagen lediga stunden till-
bringas vanligen i Vänhems läsesalong vid
det med tidningar rikt försedda bordet och
biblioteket. Någon sångfågel slår sina dril-
lar borta vid pianot och aflöses af en duett
på fiol och piano. Inne i skrifrummet äro
alla platser mer än upptagna, och brådt
är där, ty posten går strax efter sex. Det
synes, att man ej har tid att skrifva mycket,
ty brefkort och kortbref finna mest använd-
ning. — Ute i parken på »Kaffekullen» har
en jublande liten skara slagit sig samman —
ej i ro — vid en doftande kopp kaffe med
»småbröd» och skaffat sig okränkt privile-
gium på att ha roligt en stund. Man finner
snart, att det är elitkåren af ungdomen på
Nääs, som vill njuta ett friskt lif i en frisk,
härlig natur. — Men allt emellanåt under
glammet flyger en och annan vaksam blick
på klockan, och då hon lider mot half sju,
bryter man upp från alla hall för att i föreläs-
ningssalen på seminarium eller på någon af
de närbelägna kullarne, om vädret är vac-
kert —■ åhöra en föreläsning om Pestalozzi
eller diskussion om något, som rör slöjden.
Under ruskigt väder samlas ibland åter ska-
ran efter aftonvarden i föreläsningssalen för
att höra någon af kurskamraterna i ett före-
drag utveckla något ämne, och särskildt starkt
blir naturligtvis intresset, då någon af främ-
lingarna uppträder.
De aftnar, som ej på sätt, som ofvan
nämnts, äro upptagna, tillbringas vanligen af
»de stadiga» i sällskapsrummen på Vänhem,
under det ungdomen tar en promenad till
fots i omgifningarne eller gör båtfärder på
på den vackra sjön Säfvelången -ned åt Floda
eller bort åt Tollered, där skogsbackar och
leende stränder locka så inbjudande och åter-
tona med mångdubbelt eko de friska sångerna
från sjön. Någon gång, särskildt af annat
oupptagna lördags- och söndagsaftnar, anord-
nas gemensam aftonunderhållning med sång,
musik, deklamation och korta föredrag.
Jag har dristat mig framställa detta utan
fruktan att därmed måla lifvet på Nääs allt
för mycket »til lyst». Den som här ofvan
vill sätta sig in i den dagliga arbetsordnin-
gen, måste finna, att en kurs vid Nääs är
detsamma som sex veckors ansträngande och
ihärdigt arbete. Seminariets föreståndare sö-
ker också med hänsyn härtill uteslutande
bereda plats för sådana inträdessökande, hvil-
kas fysiska utveckling ej lider af ett arbete,
som fordrar friska tag; och man får ej undra
öfver, om han af inträdessökande damer stäl-
ler ett läkareintyg om förmåga att uthärda
ifrågavarande arbete som en oeftergiflig for-
dran. Det torde också utan skryt kunna
sägas, att de svenska damer, som besöka an-
stalten, nästan utan undantag reda sig ut-
märkt bra och resa därifrån ej mindre friska
och kraftiga, än de kommo dit. Samma är för-
hållandet med finskorna.
Hvad för öfrigt läroanstaltens undervisning
och organisation beträffar, är allt så systema-
tiskt ända in i minsta detalj, att få, om ens
någon läroanstalt af hvad slag det vara må,
lär kunna jämföras med denna. Skulle nå-
gon anmärkning göras, pröfvas den genast
omsorgsfullt och — om den anses befogad
— föranleder åsyftad verkan. Det penninge-
belopp, som för institutionens uppehållande
årligen offras, vill jag ej åtaga mig att ens
närmelsevis uppgifva. Det är nog att näm-
na, hvad som väl förut är tämligen allmänt
bekant, att den enda utgift kursdeltagarne
ha är för maten, och att det göres ej ringa
uppoffringar af stiftaren, för att det också i
detta fall skall blifva så billigt för dem som
möjligt. Men härom behöfver det ej nu ta-
las. De människor — och de äro nu
många —, som haft förmånen att få del af
den aldrig bristande välviljan vid Nääs, de
komma nog utan undantag att alltid bevara
den i troget minne och såsom bevis på sin
tacksamhet med lust och kraft arbeta för
den idé, hvaråt deras uppoffrande välgörare
egna så ädel sträfvan. Detta tacksamhets-
bevis är också helt säkert det, som framför-
allt önskas.
* *
*
De flesta af de kvinliga eleverna vid Nääs
hafva naturligtvis kommit dit för att utbilda
sig till slöjdlärarinnor. Visserligen är det i
vårt land ännu blott ett fåtal skolor (utom
folkskolorna), där slöjden är införd, men
den är ovilkorligen en framtidssak, som skall
vinna allt större och större omfattning, äfven
om det ej sker, förrän vi af utlandets skol-
väsen lärt oss uppfatta dess betydelse vid
uppfostran. I flere privata skolor är den
dock redan införd, tack vare de från Nääs
utgångna ’ idéerna, och den som sett, hvilken
välgörande inverkan den utöfvar på de an-
nars med stillasittande skolarbete ansträngda
flickorna, kan ej annat än önska dess obliga-
toriska införande i hvarje undervisningsan-
stalt och ej minst i flickskolorna. Slöjdens
stora betydelse som uppfostringsmedel i öfrigt
kan ej här afhandlas; den har på senare ti-
der flitigt blifvit framhållen i pedagogiska
arbeten, men jag skulle önska, att den tid ej
är långt aflägsen, då hvarje moder ovilkor-
ligen fordrar undervisningsförmåga i träslöjd
hos den hon antager till sina flickors lära-
rinna. Det har anmärkts, att damer ej skulle
vara lämpliga att undervisa i slöjd, på den
grund att de särskildt i detta ämne ej skulle
hafva lätt att uppehålla disciplin, och att de
kanske själfva ha svårt för att utföra det ar-
bete, de fordra af sina elever. Hvad nu di-
sciplinens uppehållande beträffar, så beror den
väl ändå uteslutande på den undervisandes
personlighet, och i fråga om damers förmåga
att utföra slöjdarbetet, vill jag blott råda
tviflaren att göra ett besök på Nääs, helst
under en kurs, då där är både herrar och
damer. Jämförelsen bör då ej rättvisligen
göras med de svenske män, som kanske allt
sedan barndomen sysslat med träslöjd eller
varit vana vid gröfre arbete, utan med t. ex.
utländingarne, som komma dit utan några
fösrludier i ämnet.
Många af de svenska damer, som besökt
Nääs, hafva efter slutad kurs erhållit förmån-
lig anställning i utlandet såsom lärarinnor i
slöjd, och det är en känd sak, att slöjden
såsom undervisningsämne i flickskolor omfat-
tas med större intresse utomlands än hos oss,
oaktadt idéen är vår. I England är det
numera ej lätt för svenskor att få slöjdlära-
rinneplats, sedan under de senare åren ett
stort antal engelskor besökt Nääs och sedan
i sitt hemland öppnat kurser för utbildande
af lärarinnor enligt Nääsmetoden, men i Ame-
rika är det ännu lätt att få anställning. Åf-
ven i Sverige ha af från Nääs utexaminera-
de lärarinnor små slöjdseminarier öppnats och
blifvit rätt talrikt besökta, och det är att
hoppas, att detta blott är en ringa början
till hvad som skall blifva framdeles.
* *
*
Nu röras åter hyfvel och såg med friska
tag i slöjdsalarne vid Nääs, och friska sån-
ger tona under rasterna från skogskullarne
och Säfvelången. Det är den femtiofjärde
kursens elever, som nu lefva fram några vec-
kors arbetsfriskt lif här. Det är en så kal-
lad blandad kurs, som räknar till sina del-
tagare damer och herrar från världens alla
hörn.
Den femtiofemte blir af alldeles samma
beskaffenhet, men till den femtiosjätte ha en-
dast herrar tillträde, och under den femtio-
sjunde är det damernas tur att få vara en-
samma om undervisningen. Elevplatserna
äro emellertid mycket eftersökta till hvarje
kurs, och den som t. ex. vill vinna inträde
under någon kurs nästa år, gör bäst i att ej
dröja länge med sin ansökan härom till före-
ståndaren.
Småstadslif.
En verklighetsskildring för Idun
af
C. 0. Gumælius.
(Forts.)
ajorskan såg, plirandegenom lorgnetten, efter
henne. Ett triumferande leende krusade de
tunna läpparne, och då hon vände sig för att
lemna parken, mumlade hon för sig själf: »Seså,
min stolta Blenda! Jag tror, att da na fått till-
räckligt att tänka på, och det blir nog inte ditt
fel, om ej min goda idé om uppslagning bär de
bästa frukter. Tålamod, min käre William! Din
tid kan ännu komma . . . och min med!»
Blenda fann Elsa omgifven af nästan all sta-
dens ungdom, som i dag tycktes hafva stämt
möte här. Det under gårdagen framkastade för-
slaget om sällskapsspektake diskuterades lifligt
under ordförandeskap af doktorinnan’ Wennersten,
på det varmaste sekunderad af kandidat Ström-
stedt, en ung man med vackra, intellligenta drag
och ett hurtigt, vinnande väsende.
Blenda sattes med några ord in i situationen
och ombads att yttra sig. Men hon var trött,
visste ingenting, skulle gärna vara med, om hon
kunde, tog därpå systern under armen och lem-
nade de öfriga, något förvånade öfver hennes tvära
sätt, hvilket så betydligt skilde sig från hennes
annars så artiga och vänliga uppträdande.
Vid frukosten skämtade Elsa öfver systerns
långa tête-à-tête med »den rysliga majorskan».
»Du måtte allt fått höra åtskilligt,» sade hon
med en beklagande skakning på hufvudet.
»Ja,» svarade Blenda med en hastig blick på
modern, »hon talade mycket om Nils’ förlofning
och den nya fästmön. Löjtnant Mac-Bley känner
väl till alla förhållanden i hennes föräldrahem.»
»Nå?» frågade grefvinnan i största spänning.
»Olyckligtvis tycks icke allt på långt när vara
så, som vi skulle önska,» svarade dottern med
någon tvekan. »Faderns anseende lär vara si och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0231.html
