Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 31 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f DUN
i«»
Svensk matgeografi.
Kåseri i »de sura gurkornas tid».
Af Karl Benson.
(Forts. o. slut från föreg. n:r.)
Och nu kommer turen till »det fattiga Små-
tand». Uttrycket är något oegentligt. I sina yp-
perliga gräsbeten ega sinåländingarne en skatt, tack
vare hvilken deras mejerihandtering intager en
synnerligen hög ståndpunkt. Och hvem har för
öfrigt icke hört omtalas den frejdade småländska
prestosten-
Lingon och blåbär exporterar Småland i stora
mängder till Tyskland, i stället för att, liksom im-
portörerna, pressa vin af dem. Men vår anpart
af »vinet» erhålla vi nog i alla händelser.
Smålands kräftor äro de yppersta i Sverige,
hvad beträffar så väl storleken som den fina sma-
ken och den ymniga fetman. Säfsjötrakten i syn-
nerhet förser de flesta skånska restauranter med
kräftor, kräftstjärtar och kräftsmör samt drifver
äfven export på utlandet.
Det »magra Halland» eger sin största betydelse
genom det laxfiske, som bedrifves i provinsens
fyra största åar: Lagan, Nissan, Ätran och Vi-
skan. Bland dessa åar är Lagan den mest gif-
vande, och det mesta, som förtäres af »Halmstad-
lax», fångas i nämnda å och icke i Nissan, vid
hvilken Halmstad är belägen.
Man skulle kunna tro, att laxfisket vore en för
Halland inkomstbringande näring, men detta är
ingalunda förhållandet, ty enligt statistiska beräk-
ningar hade laxfångsten ända till medlet af förra
årtiondet ej uppgått till öfver 70,000 kronors vär-
de om året.
Den enda som icke torde beklaga sig däröfver,
är Halmstadlaxen, hvilken är den mest välsma-
kande (och dyra) af alla nordiska laxsorter samt
den skönaste i färgtonen.
Äfven Blekinge fångar lax, som visserligen icke
står i så högt anseende som Hallands, men där-
emot utgör en hufvudnäring för landskapet.
Laxfisket i Mörrumsån, där en laxodlingsanstalt
är inrättad, är icke obetydligt. Under sextiotalet
skrefs i Lund till och med en afhandling för filo-
sofie doktorsgraden därom.
Men kustbefolkningens viktigaste inkomst ut-
göres emellertid af torsk- och stiffisket, och af
»Karlshamnssillen», som dock ofta fiskas så långt
borta som vid tyska kusten, beredas och insaltas
till försäljning ungefär 30,000 tunnor om året.
Hvem har icke hört talas om Ölands kropp-
kakor, detta vidunderliga och svårsmälta konglo-
merat af ägg, fläsk, medvurst, mjöl, potatis, mjölk,
salt, peppar och nejlikor!
Enligt gamle Tuneld är detta land »i gemen
ganska ljufligt och mestadels nog fruktbärande»
samt »har i gemen godt förråd af . skönt Smör,
samt Honing, Vax, och de bekanta Ölands-Nötter,
samt af Gås-afvel».
I förra århundradet erbjöd Oland ett för våra
förhållanden kuriöst villebråd, nämligen vildsvin,
som på försök utplanterades af den väldige jäga-
ren Fredrik den förste, men som vunno föga po-
pularitet hos bönderna.
På Gotland, med dess milda klimat, bära val-
nötsträdet öch det svarta mullbärsträdet mogen
frukt. Aprikoser, persikor och andra sydfrukter
odlas med framgång i drifhus samt trifvas och
hära blommor på kalljord, och på Linnés tid vuxo
päronträd vildt på åtskilliga ställen.
Gotlands fårkött har alltid varit fräjdadt, och
landskapets vapen är »et hvitt Lamb, som bär en
med -Korstecknet utmärkt Fana, i rödt Fält».
Bohuslän är ryktbart genom sitt sillfiske, hvil-
ket dock som bekant, icke är att lita på. Under
tidrymden 1808—1877 behagade nämligen sillen icke
infinna sig. De ans/ooisburkar, som från Bohus-
län skickas öfver hela landet och äfven söka sig
väg utom våra gränser, hehöfva icke min kompli-
mang. Det är tillräckligt att anföra namn sådana
som Lysekil, Grebbestad och Grundsund. På si-
sta tiden har man vid inläggningen börjat tillämpa
principen mera omsorg och mindre salt, och om
man fortsätter i samma riktning, torde ansjovisens
världsrykte snart varda stadgadt. En negativ egen-
skap, som utmärker Bohuslän, är den att kräftor
icke finnas någonstädes i detta landskap.
Ett landskap, af hvilket en del bär det beteck-
nande namnet »Svältorna» tyckes ej kunna ega
stor betydelse i kulinariskt hänseende. Det gör
ej heller Vestergötland. Visserligen ansågs, åt-
minstone fordomdags, Skaraborgs län som en korn-
bod för det angränsande Vermland, men den enda
läckerhet, som i denna anspråkslösa skiss kan
representera Vestergötland, är den högt uppskattade
Gudhemsosten.
Venerns sik (felsik) är den största och bä-
sta i Sverige.
Från det bördiga Östergötland berättar humo-
risten och östgöten Palmær, att »Anders» är nöjd,
»om han har ärter. och fläsk och fårskinns-
pels». Att särskildt Östergötlands ärter äro de
ypperligaste och mest lättkokade i Sverige, torde
de flesta husmödrar erkänna lika gärna som alt
Östgötakringlor äro en af kaffebordets förnämsta
läckerheter.
Tryffeln, denna gastronomiens diamant, som en-
ligt den store Brillat-Savarin besitter den mysti-
ska förmågan att »göra kvinnorna mera ömma
och männen mera älskvärda» — denna ljufliga
läckerhet lär några gånger hafva funnits i Söder-
manland. Du lidelsefulle gourmet! Erinradig, åt-
minstone för en gång, den gamla satsen: »Den
som söker, han finner!»
Värmlandssoppa har jag sett på Stockholms-
matsedlar (till och med stafvadt Hv), men aldrig
smakat den samma, hvadan jag för närmare upp-
lysningar måste hänvisa till den i nämnda land-
skap bosatta signaturen Stenia. Rätten förekom-
mer hvarken i doktor Hagdahls, Gustafva Björk-
lunds eller Margareta Nyländers kokbok. Karl-
stadskorfven har jag lärt mig värdera på Opera-
källaren.
På tal om Öland nämnde jag, att vildsvin fordom
förekommit därstädes. På senare tider hafva de
af baron Dickson inplanterats på Skeppsta bruk i
Södermanland, där man påstår, att de trifvas.
Samme magnat har, som bekant, äfven planterat
fasaner på Visingsö.
Om jag utförligt skulle uppehålla mig vid IVorr-
lands alla håfvor, komme jag att allt för vidlyf-
tigt inkräkta på Iduns område och hennes läsa-
rinnors tålamod.
Dess ymniga tillgång på vildt: ripa, hjärpe m. m.
är tillräckligt känd. Dess läckra renkött behöfver
ej mitt loford, och den afskyvärda surströmmin-
gen erhåller det aldrig. De gudomliga åkerbären
kunna möjligen täfla med hjortronen samt de syd-
svenska björnbären, men enligt min och många
andras åsikt äro de de yppersta syltbär på jorden.
Norrlands laxfiske är det betydligaste i Sverige,
om också fisken icke är af samma läckra beskaf-
fenhet som den halländska.
Norrländingarne äro emellertid patriotiska, ty
ett gammalt ordspråk säger:
»Ume lax och Kume sik
finns ej gärna i världen lik.»
* *
Många läckerheter hafva som bekant erhållit
namn efter städer.
Vi behöfva endast erinra om t. ex. namnen Lübecks
skinka, Compicgne-kakor, Berliner-munkar, Strass-
burger gåslefverpastej, m. fl.
Så är antagligen förhållandet i alla land, och
hvad Sverige beträffar behöfva vi endast erinra
om Vesterås gurkor och Enköpings pepparrot, hvil-
kens rykte täflar med själfve doktor Vesterlunds.
Om Södertelje har sina kringlor, så eger Ron-
neby sina pepparkakor, och Grenna päron torde
vara i det närmaste lika bekanta som Göteborgs-
porter.
Nu misstänker jag, att jag måste sluta.
Och jag gör det äfven med den uppriktiga ön-
skan, att den andliga spis, hvilken jag serverat, ej
måtte bli allt för hårdsmält eller fadd för Iduns
älskvärda läsarinnor.
Husmoderlig- almanack.
Augusti.
Denna månad kan för husmodern med rätta kallas
»syltmånaden». Hon tillvaratager efter råd och lä-
genhet bär till sylt och saft samt lägger in träd-
gårdsalster för att lugnt kunna motse vintern. Hon
spar hvarken tid eller besvär — trots sommarhettan.
För det oundvikliga onda, att händerna alltid blifva
färgade vid saftpressning o. d., finns ju äfven åtskil-
liga bepröfvade medel, blott man ej först försöker
med vatten och tvål eller soda. Tvättning i kjärn-
mjölk kan rekommenderas ; äfven i andra syror. Dop-
par man handen först i kallt vatten och håller den
sedan öfver svafvelånga (antända svafvelstickor), så
försvinner det mesta, och gnidning med en pimpstens-
bit eller tvättning med hafremjöl tager bort resten.
■A-il
.Ett annat medel är gnidning med pressjäst. Tvätt-
ning med utspädd Eau-de-Javelle är också af godt
resultat. — Flugorna bruka vara närgångna i augusti
och förorsaka besvär och ledsamheter i rum och
skafferier ; många medel mot dessa och andra insek-
ter hafva redan offentliggjorts i Iduns spalter. Här
en beskrifning på giftfritt flugpapper : Pulveriserad
starkpeppar blandas med sirup eller sockerlösning;
därmed bestykes läsk- eller gråpapper, som sedan får
torka. Vid begagnande fuktas en bit och lägges på
en tallrik.
I trädgården pågår skörden ; men äfven denna
kräfver omtanke. En oförsiktig plockning kan för-
störa mycket! Rensning af ogräs är just nu af vikt,
innan det går i frö. Kålmask bortplockas efter be-
hof. Nya jordgubbar kunna planteras nu, förutsatt
att de hinna rota sig fullkomligt, innan höstkylan
inträffar. Rätta tiden för häckars klippning är nu
inne.
Stenia.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Kvinlig velocipedryttare. Fröken Nanny
Palmqvist från Helsingborg har för närvarande gif-
vit sig i färd med en långresa på velociped, helt
visst enastående bland svenska damer och ett godt
uppslag för enhvar att följa — om ock i mindre
skala. Den duktiga unga damen lemnade den 6 d:s
Helsingborg och ankom till Göteborg den 9 d:s efter
att ha tillryggalagt omkring 8 mil om dagen. Den
14 fortsattes resan till Yenersborg genom Dalsland,
långs kanalen öfver Beugtfors till Fredrikshald.
Sträckan därifrån öfver Fredriksstad, Moss och Drö-
bak till Kristiania tillryggalades på en dag. Resans
hela längd belöper sig hittills till omkring 56 mil.
Den oförskräckta ryttarinnan ämnar från Kristia-
nia fortsätta färden på sin velociped till Trondhjem
och därifrån vidare öfver Östersund till Stockholm.
Ben första simuppvisningen i hufvudsta-
den med flickor för denna sommar egde rum i Stock-
holms stads bad- och siminrättning förliden söndag.
I den synnerligen vackra och jämna uppvisningen,
hvilken egde rum under musik, deltog oett 40-tal
simelever jämte flere af deras lärarinnor. Askådarin-
nornas antal var så stort som lämpligen kunde rym-
mas omkring badbassängerna.
I dykning på längd (genom hela den stora bas-
sängen) utmärkte sig särskildt fröknarne Gundla
Jahrl, Frida Ahman och Ellen Thalén. Genom
vackra hopp utmärkte sig i synnerhet bland lärarin-
norna fröknarna Emelie Nygren och Elisabet Till-
berg samt bland eleverna fröknarna Gerda och Sig-
rid Ekblom, Maria Halldin, Tyra Ljunglin, Signe
Bratt, Hedvig Johnson och Fredrika Jakobsson.
Fröken Gerda Ekblom förtjänar dessutom en komp-
limang för sitt utförande af den traditionelle gardi-
stens roll i kostymhoppen samt för flytning med
bundna händer och fötter.
Småstadslif.
En verklighetsskildring för Idun
af
C. 0. Gumælius.
(Forts.)
f
an hade fått i uppdrag att inhemta säll-
skapets mening rörande en mycket viktig
fråga. (Hör, hör!) Det har framställts
ett förslag att begagna tillfället, då så
mycket ungdom vore samlad i staden, att ställa
till något roligt. (Entusiastiskt bifall.) Man har
tänkt göra något för jultomtarne. Hvad säges
om ett sällskapsspektakel?
Allmänt bifall.
Någon tillfogar: »Och då ställer baronen sig i
spetsen.»
Baronen lyfte afvärjande sina händer mot höj-
den. »Omöjligt ! Huru ärofullt ett dylikt förtro-
ende än vore, kan jag, som bor så långt ifrån,
ej mottaga det. Jag föreslår att förslagsställarin-
nan, doktorinnan Vennersten, åtager sig detta för-
troende.»
Allmän rörelse. Doktorinnan kastar en blick
omkring sig och bäfvar för sin framtida lycka,
om hon skulle försöka sig på ett så lant äfventyr.
»För all del,» utropade hon, »hvad tänker ba-
ron på. Det kan jag visst inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
