Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 35. 28 augusti 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 270
Våra vänner.
För Idun af
Helena Nyblom.
(Forts. o. slut frän föreg. n:r.)
ej, snarare ligger det i en andlig snålhet,
som mänga människor äro behäftade med.
Densamme, som utan att betänka sig ett
ögonblick skulle gripa i fickan efter sin pening-
pung, om han säg mig hungrig eller lidande,
i olyckans dagar, densamme skulle icke, om
det gällde aldrig det, kunna bekväma sig till
att säga ett vänligt, ett berömmande, ett styr-
kande ord, om jag själf eller mitt arbete har
haft framgång. Vid sådana tillfällen få ofta
ens vänner en alldeles särskildt förnäm min,
som tycks säga:
»Nu har du fått nog, — mer än nog, —
vänta ingenting af mig.»
Liksom ett dåligt lynne kan förderfva ett
gladt sällskap, liksom ett unket ägg kan för-
störa den bästa anrättning, så kan ett sådant
surt och kallt vän-ansikte lägga en dämpare,
och en mycket ängslig och plågsam dämpare,
på vår glädje. Ens närmaste tanke är alltid
den: »Mina vänner tiga, mina vänner se för-
näma ut, — alltså har jag gjort något dumt,
— mitt arbete duger ieke, min medgång har
varit en humbug.» Det är otroligt, hur många
krafter det kostar att arbeta i lifvet oaktadt
ens vänner.
Det ordspråk, som säger: »I nöden pröf-
var man vännen», ville jag hällre göra om
och säga: »Det är i medgången man pröfvar
vännen», — nota bene, icke den medgång,
som de kunna draga fördel af, och som består
i makt och inflytande o. s. v., utan ens
personliga lycka, det bifall, som kommer en
personligen till del. De vänner, som le emot
en i ett sådant ögonblick, äro ens djupaste och
sannaste vänner.
De flesta af ens vänner hålla blott af en
del af en, — det andra förstå de sig icke på.
— Jag menar icke härmed, att de skulle
hålla af hvad som är dåligt i en, ■— tvärtom
nämnde jag nyss, att en vän är en absolut fi-
ende till det onda i en, — men jag menar
att de flesta vänner blott uppfatta en afdelning
af ens natur, — det andra intresserar dem
icke. — Man har en allvarlig vän, med hvil-
ken man kan tala om lifvets stora frågor, en
vän, som lifligt önskar ens sympati för alla
etiska ting, men som med fasa skulle upp-
täcka, att man kan skämta och det till och
med grundligt, när det lynnet kommer på en.
En annan vän vill bara skämta. Han um-
gås med en, emedan han finner en »uppfri-
skande», emedan han märker, att man värde-
rar ett godt infall. Det är ens muntre vän.
Skulle man en gång se mindre gladlynt ut,
visa en eller annan allvarlig, ja, kanske mörk
tanke, då skulle han bli i hög grad öfverra-
skad, kanske tro, att också det endast var
ett skämt.
En och annan kan hysa ett varmt delta-
gande för ens praktiska arbete, ens husliga
plikter och göromål, men det skulle aldrig
falla en in att visa den minsta glimt af ens
poetiska intressen och känslor för denna
person.
Han skulle finna en både öfverspänd och
besynnerlig, under det att det finns andra, som
blott vilja tala om känslor och tankar och
skulle finna sig högst obehagligt berörda, om
de såge en visa ett lifligt intresse för bästa
sättet att steka biffstek eller det säkraste sät-
tet att sticka hälar i pojkstrumpor. (Det si-
L. Westerbergs
Smultron-Tvål
sta isynnerhet ett ganska begrundansvärdt och
tragiskt problem.) Alltså måste man tänka på
sina vänner som: »min allvarlige vän,» —
»min glade vän,» — »min poetiske vän,» —
»min praktiske vän» o. s. v. Men den som
man blott tänker på som »min vän»: ja, han
tar en hel och hållen. Med honom kan man
utan ansträngning öfvergå från det ena ämnet
till det andra, från religionen till konsten, till
hushållsbestyr och Mark Twain o. s. v. Jag
hade en gång en vän, en god vän, som jag
kunde tala med om allt — nästan om allt.
Efter ett längre samtal, som vi en dag hade
haft tillsammans, kom en tredje person in och
gjorde den anmärkningen: »Nå, här sitta ni
nog och ta er en liten repetition i universum.»
Det är just kännetecknet på en vän, att
man utan förbehåll, utan försiktighet kan tala
med honom om de mest skilda saker.
När jag första gången är tillsammans med
en person, brukar jag försiktigt undersöka om
det är en människa, som man kan skämta med.
Finner jag detta omöjligt, så vet jag, att vi
aldrig kunna bli riktiga vänner, ty den, som
icke förstår skämt, måste man behandla som
ett slags patient. Det är blott vissa saker
han kan tåla och så mycket som han befin-
ner sig illa af. Jag är mycket mera fallen för
att tro, att den, som förstår skämt, också skall
förstå allvar, än tvärt om, och en vän måste
kunna förstå allt.
■* *
*
Man skall kanske säga att jag har stora
fordringar på mina vänner De skola förstå
allt, vilja allt, göra allt. Ja, man har alltid
stora fordringar, på hvad man vill räkna till
»det bästa».
Men för att göra saken ännu tydligare, så
låt oss vända om den, det är så nyttigt och
ställer den i ett så subjektivt ljus. Låt en
hvar af oss ransaka sig själf och fråga sig:
»Hvad gör jag, — jag för mina vänner?»
Det är icke nog, att tillfället, ödet, lyckan
har skänkt mig vänner.
Man har icke en sådan vän fastbunden som
en bandhund vid en kedja. Han är en själ,
ett lefvande väsen, som blott otaliga, osynliga
trådar hålla fast.
Hvad gör jag för mina vänner.
För att göra saken lättare, låt oss blott
säga: »Hvad gör jag för min vän?»
Kanske har du blott en, — och det är re-
dan ofantligt mycket.
Kan du säga, att du tror så på din vän
eller dina vänner, att intet förtal, intet rykte,
som skulle kunna nedsätta dem i dina tankar,
har minsta möjlighet att fästa rot hos dig?
Detta anser jag för det första och absoluta
beviset på, att du håller af din vän. Inga
onda tungor, intet missförstånd på andra hand,
intet skall få dig att tvifla på den människas
karaktär och natur, som är din vän. Det
skall aldrig hos dig uppstå minsta tvifvel, som
säger: »Har jag kanske tagit miste?» Du
skall med full öfvertygelse kunna säga: »Det
är alla de andra, som tagit miste, jag tror på
honom, han är min vän.»
Men lefver du i närheten af denne vän, och
ser du, att hans svaga sidor — eller hans
starka sidor vilja fresta honom, förvirra eller
beherska honom, då håller du väl så mycket
af honom, att du säger till honom själf, icke
till andra: »Min vän, gör icke detta!»
Du säger det icke hårdt eller bittert. Du
säger det med så mycken kärlek, så mycken
vänskap, att han måste känna, att du håller
mer af honom, än han håller af sig själf.
rekommenderas för sin angenäma ock naturliga
smultronlukt och sina utsökta ingredienser såsom
en den finaste toilette-tvål ; rekommenderas särskildt
för den finare toiletten. Tillverkas endast kos
Emellertid kan det hända, att en eller an-
nan passion för ögonblicket har starkare makt
öfver honom än dina goda råd. Han hör icke
på dig, han blir kanske ond, han följer den
väg, som du ser skall föra honom i olycka
och förderf.
Du kan då sörja öfver honom, men när den
dag kommer, då han vaknar, antingen med
möjlighet att komma tillbaka, eller med ett
förspildt lif framför sig, — vill du då vara
den, som först går till honom, först räcker ho-
nom handen?»
Kan du riktigt förlåta en vän, som vänder
om? Jag säger, »som vänder om», ty till
och med Gud fordrar af människorna, att de
skola vända om för att få förlåtelse, och så
länge en vän endast går längre och längre
bort ifrän oss, ger han oss ju icke ens lof
att vara hans vän.
En sak, som vi alla borde riktigt grundligt
undersöka i oss själfva, det är just detta:
»Hvad gör jag för mina vänner?»
Kommer en vän och ber om din hjälp för
en dag, för en natt, — kan du då lätt och
gladt lemna din bekvämlighet, öfvergifva ditt
nöje, afbryta ditt arbete för att tjäna honom
en dag, för att vaka en natt med honom?
Kan du, om du på något sätt kan skaffa me-
del därtill, resa en lång väg, utsätta dig
för besvärligheter och obehag för att hjälpa
honom ?
Kan den stora ära han gör dig genom att
komma till dig, just till dig i sin nöd, icke
inspirera dig till att finna alla ansträngningar
lätta mot glädjen att kunna hjälpa en vän.
Kan du utsätta dig för att motsäga andra
vänner, motsäga ditt parti, försöka att inverka
på andras ensidiga och envisa uppfattning för
att skaffa honom plats till att arbeta, plats
till att bli hörd, plats till att lefva?
Känner du hans sorg som din egen? Läng-
tar du efter honom, om han är i sorg eller
trångmål?
Är du hans vän i nöden och olyckan?
Och i lyckan — är du då hans vän?
Är du alldeles säker på, att inga yttre för-
delar, som dina vänner bjuda dig, ha minsta
del i de känslor, som du har för dem?
Det är väl icke deras vackra hem, deras
ställning i samhället, deras förmåga att kunna
bereda dig åtskilliga nöjen och förströelser, som
du håller af, utan endast dem själfva? Skulle
de plötsligt icke längre ega något af allt detta
att bjuda på, skulle du väl med samma ifver
som nu, ja, med en ännu ömmare ifver upp-
söka dem och glädja dig i deras närhet?
Men, om de äro lyckliga, personligt lyck-
liga, kan du också då riktigt af hjärtat dela
deras glädje? — Jag frågar icke, om du kan
vara glad, ifall en väninna får den mans kär-
lek, som du älskar, om en god vän uppnår
den kvinnas kärlek, som du eftersträfvar, —
jag fordrar icke heller, att en man skall jubla,
om en vän till honom får det ämbete, som han
hoppats på som sitt uppehälle. Att vara glad
och deltagande vid ett sådant tillfälle fordrar
en sådan grad af ädelhet, en så fullkomlig
frihet från egoism, att den blott högst sällan
förekommer. Om en människa vid ett sådant
tillfälle kan bevara sin vänskap för den per-
son, som har tagit hans längtans mål ifrån ho-
nom, så är det redan stort; — att han skall
glädja sig däröfver är för mycket att begära.
Men det förekommer andra slags medgån-
gar i lifvet, som dina vänner kunna få på sin
lott, och som alldeles icke beröfva dig något,
men som du blott som åskådare kan bli vittne
till. Kan du glädja dig öfver dem?
Om en vän till dig utmärker sig på ett el-
L. Westerbergs Tekniska Fabrik, Gefle.
Filial: Österlånggatan N:r 28, Stockholm.
Finnes i hvarje väl sorterad speceri- och parfymhandel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0287.html
