Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 4 september 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
; .
Kvinnan
Stockholm, Gemandis Boktr.-Aktieb.
4:de årg
Fredagen den 4 september 1891
N:r 36 (194)
[Sjf C
»il
wmttiÉ
Prenumerationspris pr år:
Idun med Modetidningochko-
lorerade planscher ............. kr. 8: —
Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50
Idun ensam................................ »4: —
Byrå:
Hamngatan 16, 2Vs tr.
(midt för Kungsträdgården.)
Prenumer. sker i landsorten å post-
anstalt, i Stockholm hos redaktion.
Redaktör och uigifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Utgrifningstid:
varje helgfri fredag.
Träffas å byrån kl. 10—11.
Allm. Telef. 61 47.
Lösnummerpris: 15 öre.
(vid kompletteringar).
Annonspris:
35 öre pr nonpareillerad.
För >Platssökande» och »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annonser 70 öre pr nonp.-rad.
Claude Vigno n.
(Madame Maurice Rouvier.)
med han prydt den nyas
utkomna första delen af
hennes arbeten*. — Och
han skrifver vidare bland
annat: »Under en af mina
resor till Marseille efter
republikensinförande hade
hon den utmärkta artig-
heten att åtfölja sin man,
som kom och mötte mig
vid bangården. Jag hel-
sade på följande dagen
i den landtliga fristad,
som de hade hyrt vid
Strandvägen, och jag kom-
mer ihåg, att jag mycket
afundades dem. De voro
unga bägge två, hon var
tjusande vacker, de äl-
skade hvarandra, de hade
bägge en hög begåfning,
de voro genom en hård,
men fruktbärande erfa-
renhet vanda vid lifvets
strider. De hade där
framför sig den skönaste
utsigt i världen och öfver
sina hufvuden söderns
strålande sol. Jag vet
ej, om hon blef lyckligare,
när hennes man, ännu
helt ung, nådde maktens
och ärans höjd. Dä för-
lorade jag henne ur sikte,
ty jag hörer ej till den
officiella världen, och jag
har, äfven jag, min ens-
liga fristad i själfva Paris.
Man kommer och helsar
på mig där, men själf
lemnar jag den sällan.»
* Oeuvres de Claude Vignon. I.
Nouvelles. Paris1891. A. Lemerre,
ed.
» VTag har kännt Claude
vl Vignon i hela glan-
’^7 sen af hennes ung-
dom och skönhet. Hon
var allena i världen och
försökte skapa sig en ställ-
ning genom sin talang
och sitt arbete. Vi följ-
de alla med uppmärksam-
het detta djärfva företag.
Hon lyckades fullständigt
och snart. Hon var på
en gång skriftställare och
bildhuggare, hvilket gaf
henne sin originalitet.
Jag vet dock ej, om icke
denna dubbla kallelse var
henne till något men.
Man tog henne den för-
sta tiden för en artist,
som gjorde sina ströftåg
in på literaturens fält.
Sedan, när det gällde att
uppskatta henne som
skulptör, sade man, att
det var en författarinna,
som förirrat sig in på
konstens område. Vi ha
i allmänhet så svårt att
att erkänna en öfverläg-
senhet, att det sannerli-
gen riktigt kostar på oss
att nödgas blicka upp
till tvål»
Med dessa ord inleder
den åldrige och evigt
nngdomlige Jules Simon,
den berömde franske
statsmannen, filosofen och
skriftställaren, den lilla
teckning af Claude Vig-
nons personlighet, förfat-
tare- och artistlif, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
