Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 38. 18 september 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 ! DU N 303
Harmoniskt sammansmälte de olika rösterna
till en ungdomlig sâng, full af friskhet oeh
kraft, som skallande klingade öfver de glö-
dande sandvågorna, livilka af harm att ej längre
vara så fria som hafvets böljor fortogo dessa
utsikten till stad och by.
Solen strålade ned på de ströfvande.
Vinden suckade af kärlek.
* #
*
Tvänne kommo efter de andra. En »han»
och en »hon».
Hade de med afsikt skilt sig från de öfriga ?
O, nej !.. .
Uppsökte de hvarandra? Hvem vet!...
Älskade de hvarandra? Måhända! De talade
föga, tänkte ej mycket. Båda förnummo en
främmande känsla, som de ej förstodo. Då
deras ögon möttes, rodnade hon, han blef
blek . . .
De kände hvarandra först sedan få dagar,
dock tycktes det dem vara mycket längre. De
gingo sida vid sida, men gåfvo hvarandra ieke
armen.
»I morgon lemnar jag staden och landet,»
sade han efter en paus.
»Det vet jag,» svarade hon sakta.
Åter tego de.
»I morgon tar jag mig plats,» sade hon.
»Det vet jag,» svarade han.
De tego oeh suckade omvexlande.
* *
*
Vid denna samma strand — många stor-
mar draga öfver den evigt unge gudens panna,
som vi kalla jord; hafvets vågor äro hans hår,
floderna hans fingrar, sjöarne hans ögon, ber-
gen dana hans ben, i hans inelfvor finnas kost-
liga stenar, ur hvarje por i hans jättehud upp-
stiga underverk, med hvilka han söker locka
sin älskade, den sköna Luna, att gifva honom
en enda kyss, medan hon sväfvar med honom
genom världsrymden och egnar honom en kär-
lek utan lidelse — vid denna samma strand
sluta de sig till sina kamrater.
Väl skämtade och skrattade de med, dock
ej så högljudt. Väl talade de, men ej så myc-
ket. Det drog ut så länge, tills den stora sol-
lyktan togs ned oeh doppades i hafvet för att
rengöras till följande dag, och himlahvalfvets
små nattlampor vordo tända.
Sällskapet gick par om par, sjungande,
hemåt.
Hon och han voro åter — tillfälligtvis ? —-
de sista.
* *
*
Hennes arm låg nu i hans, han lutade sin
skuldra mot hennes. Medan de gingo där fram
efter takten af den framför dem tonande sån-
gen, sade han med klappande hjärta:
»Jag var så tyst i dag, då allt påminde mig
om min förlorade lycka. Jag älskade en flicka,
hon älskade mig. Jag svor henne trohet...
hon bröt sin ed.»
Efter en stund sade hon bäfvande, med
dämpad stämma:
»Jag älskade en ung man, han älskade mig.
Jag svor honom trohet — han bröt sin ed.»
Efter en lång tystnad sade han:
»Jag är ensam i världen. Mitt hjärta träng-
tar efter kärlek. I morgon reser jag allena
till Indien, jag, som hade hoppats att kunna
begifva mig dit med en kär, liten hustru.»
Därefter sade hon, och hennes röst skälfde:
»Jag lefver hos min styfmor, som ej kan
L. Westerbergs
Sm ultron-Tvål
lida mig. Lifvet skulle bli mig outhärdligt.
Jag hoppades att vid en älskande makes sida
få sträfva att skapa honom och mig ett hem,
fylldt af solljus oeh poesi. Nu går jag i tjänst
hos främlingar.»
De lutade sig så innerligt till hvarandra,
som om deras hjärtan ville växa samman. I
djupa tankar vandrade de öfver dynens sand-
slätt. Tystnad omgaf dem.
Han bröt den.
»Till en början, sedan min älskade tagits
ifrån mig, trodde jag ej, att jag skulle kunna
uthärda lifvet. Nu, aftonen före min resa» —
hans stämma stockade sig i strupen — »nu,
när det är for sent, ack, oåterkalleligen för
sent, tror jag mig ha funnit . . . hvad jag sökte.»
Han hörde, hur hon sökte undertrycka en
snyftning, och de stannade. Månen blickade
fram mellan molnen. Hvad frågade han efter
månen? Han såg-in i två ögon, fulla af tå-
rar. Han kände hennes andedräkt smeka sin
kind. Han anade, att en själ smäktade efter
kärlek . .. Han kysste henne . .. Hon hejdade
honom ej.
Då de kommo till hennes hem — ack, allt
för snabbt! — sade han hastigt: »I morgon
måste jag resa. Men jag kommer mycket snart
tillbaka. Glöm det ej.»
Hon sänkte sin blick djupt i hans, tryckte
med sina späda fingrar hårdt hans hand och
hviskade:
»Jag skall icke glömma det.»
* x
*
Nära tio år ha flytt hän.
Det var marknad. Skämtande, jublande
drogo gammal och ung, fattig och rik genom
Haags salustånd. Förnöjelsen tog sig uttryck
i banala visor, i fadt sladder. I det nittonde
århundradet är glädjens hosianna ett hedniskt
larm af pipor, trianglar och trummor. Allt
hvad upptänkas kan af smaklöshet och färg-
prål måste tagas till lockmedel för att vinna
mängden.
Molnhöljd skådade himmelen ned på för-
vildningen.
Han, tio år äldre, återkommen till sitt fä-
dernesland, flydde det allmänna larmet och
sökte ensamheten i den evigt sköna »Bosch».
Våren var ifrigt i färd med att smycka de
kala stammarne och grenarne med nya blad.
En gestalt kommer honom till mötes under
träden.
Han ser ... bleknar . . . igenkänner henne.
Äfven hon igenkänner honom.
Sakta trycker hon den henne räckta handen.
De långa, blonda lockarne pryda henne ej
mer, utan kröna, uppfästa, det af tankar böjda
hufvudet. Ögonen glänsa mattare. Kindernas
friska färg är blekt.
»Känner ni igen mig?» frågade han.
Hon log trött.
»Hur lefver världen med eder?»
Hon rycker på axlarna och frågar:
»Inte sannt, ni är ju gift?»
»Ja, sedan åtta år.»
»Mår er fru bra?»
»Åh, utmärkt!»
»Och... barn?»
»Tre präktiga små. Jag väntar just min
hustru och mina barn, som varit på ett besök
utåt landet. Jag känner mig så ensam.»
»Det kan jag förstå.»
»Hvad har ni nu för er?»
»Jag är ännu alltjämt främmandes tjänare.»
Plötsligt frågar han oförberedt, leende åt
sitt infall :
»Säg, minns ni möjligen ännu . . . vår af-
tonpromenad på de Katwykschska dynerna?»
En skugga drog öfver hennes ansikte, en
tär glänste; hon arbetade att undertrycka ett
förtviflans skri, när hon till afsked svarade:
»Jag har icke glömt det!»
Smånotiser från kvinnovärlden.
Svensk slöjd i Amerika. Staden San José
har besökts af miss Selma Söderberg från San
Fransisco. Hon skulle söka att bland amerikaner
väcka intresse för den svenska handslöjden och
dess metod som allmänt läroämne samt med det
samma se, huru vida upprättandet af en svensk
privatskola skulle kunna uppmuntras. Fröken
Söderberg rönte mycket tillmötesgående. Metoden
har redan införts i flere af österns skolor, vitt-
nande om svenskarnes öfverlägsenhet i denna
bildningsgren, yttrar en brefskrifvare till en svensk-
amerikansk tidning.
Line Luplan f. En af kvinnosakens var-
maste förkämpar, fru pastorskan Line Luplan,
afled den 11 dennes på diakonisstiftelsen i Köpen-
hamn.
Fru Luplan har spelat en betydande roll i de
senare årens danska kvinnosaksagitation. Fastän
hon var en äldre kvinna, kämpade hon med ung-
domlig ifver för sin sak både i tal och skrift.
Särskildt var hon intresserad för frågan om
kvinnors rösträtt. Alla de eftergifter, som så små-
ningom gjordes åt kvinnosaken, voro för henne
små och betydelselösa, så länge kvinnan ej i
rösträttsfrågan var likställd med mannen. Det var
också på fru Luplans initiativ den danska kvinno-
rösträttsföreningen kom till stånd.
Svensk, kvinlig läkare i Amerika. Fröken
Hanna Kindbom, dotter tilll stadsfiskalen J. P.
Kindbom i Kalmar, genomgick under åren 1889
och 1890 dels å lasarettet i Kalmar, dels å Sab-
batsbergs sjukhus och Karolinska institutet i
Stockholm föreskrifna kurser i anatomi och kirurgi
för fältskärsexamen, men var för ung (18 år) för
att få taga densamma. Hon afreste för den
skull den 20 oktober förlidet år till Amerika.
Sedan hon därstädes bosatt sig i Campello, en
förstad till Brookton, nära Boston, har hon för
någon tid sedan af myndigheterna därstädes, efter
företeende af sina betyg, fått tillåtelse att vara
praktiserande läkare med rättighet att utfärda
dödsattester och att bära titel doktor.
m*
Teater och musik.
Kungl. operan. De trenne Arnoldsons-föreställ-
ningarna hafva nu gått af stapeln. Vid den första
och tredje uppfördes »Mignon», vid den andra »Tra-
viata». Både som Mignon och Violetta hade fru
Arnolclson-Fischhof tillfälle lägga i dagen sina
ovanligt framstående egenskaper som dramatisk
sångerska, hvarjämte hon i konsten att använda
en i sig själf ej stor röst, så att den på samma
gång förmår göra sig fullt gällande och hörbar i
den största operasalong och dock bibehålla sitt
välljud, framstår som ett efterföljansvärdt exem-
pel för de allra flesta sångerskor. Vi kunna nu
mycket väl förstå, att hennes röst verkligen kan
räcka till för utlandets ofantligt mycket större ope-
rasalonger. Hennes sångmetod med den regelbund-
naste, nästan omärkbara andhemtning är ock den
förträffligaste man kan lära känna. I koloraturen
besegrar fru A. likaledes alla svårigheter. Dril-
larne flyta med en lätthet och afrundning, som ej
lemnar något öfrigt att önska. Då härtill kommer,
dels att hennes stämma är alltigenom sympatisk
och välljudande samt textuttalet det tydligaste man
kan önska, dels ock att hon förfogar öfver ung-
dom och skönhet, är det ingalunda underligt, att
hennes framgång öfverallt är gifven, och att hon
för närvarande räknas som den kanske mest lof-
vande stjärnan på sångkonstens himmel. En god
del af hennes styrka ligger dock i hennes ovan-
liga förmåga att i dramatiskt hänseende gifva lif
åt de karaktärer, hon har att framställa. I detta
afseende står hon säkerligen öfver de flesta.
Att fru Arnoldson-Fischhof vid dessa föreställ-
ningar skördat bifall och blommor i oändlighet,
rekommenderas för sin angenäma ock naturliga
smultronlukt oeh sina utsökta Ingredienser såsom
en den finaste tollette-tvål ; rekommenderas särskildt
för den finare toiletten Tillverkas endast hos
L. Westerbergs Tekniska Fabrik, Gefle-
Filial: Ösierlånggatan N:r 28, Stockholm.
Finnes i hvarje väl sorterad speceri- och parfymhandel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0311.html
