- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1891 /
333

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 16 oktober 1891 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1891 IDUN 333
TJtgångexi
af
Ms stora jristäfling.
Sedan den besvärliga och maktpåliggande
granskningen af de insända skrifterna af-
slutats, ha de ärade prisdomare, som ställt
sin erfarenhet till Redaktionens tjänst, i
samråd disponerat öfver de utsatta prisen,
och ha vi i dag nöjet för våra läsarinnor
kunna framlägga täflingens resultat.
Inom den, enligt täflingsplanen, första
gruppen: den bästa novell eller roman om
minst femton oktavark vanligt romanformat
ha prisdomarne icke ansett sig kunna ode-
ladt tillerkänna det utsatta priset, 1,000
kronor, åt någon af de täflande skrifterna.
Efter moget öfvervägande ha de därför be-
slutat prisets delning på så sätt, att:
Sjuhundra (700) kronor
för stilistiska förtjänster, ypperlig tidsfärg
och synnerligen intressant uppränning till-
erkännes romanen:
”Under Salomos insegel”,
hvars författarinna befunits bära ett för
Iduns läsarinnor välbekant och kärt namn,
nämligen
fru EYÄ WIGSTRÖM (Äve), Helsingborg;
och den återstående delen af priset, eller
Trehundra (300) kronor,
tilldelas berättelsen:
”Vårluft”,
hvars namnsedel inneslöt ett likaledes för
vår läsekrets kändt namn,
fru LAURA FITINGHOFF, Stockholm.
Inom den andra gruppen —den bästa
novell om ungefär fyrtio Idunsspalter — har
det utsatta priset:
Femhundra (500) kronor
tillerkänts novellen:
”Den rätta”.
Vid namnsedelns brytande framgick, att
den prisbelönade skriftens författarinna är
fru F. M. CHRYSANDER, Stockholm.
Inom denna grupp ha emellertid Here
skrifter, som ej kunnat ernå det utfästa
priset, dock af prisnämnden ansetts förtjäna
erkännande, hvarför den med hedersamt om-
nämnande beslöt framhålla följande tre:
”Familjen på Annedal” af mär
ket ”Fagnar Nord”, ”Idealerna”,
utan uppgifven författare, och ”Stora
barn”, affru Ebba Larsson, Lund,
hvilka skrifter Redaktionen förbehåller sig
rätt att, efter närmare aftal med de resp.
författarne, för Idun använda.
Inom den tredje gruppen — den bästa
utredning af frågan : ”Huru skall kvinnan bäst
kunna bidraga till höjande af familjens eko-
nomi?" — ha tvänne bland de täflande
skrifterna ansetts framstå med hvar för sig
så stora förtjänster, att på nytt en delning
af priset blifvit nödvändig, sä mycket mer
som de tvänne uppsatserna i flere punkter
komplettera hvarandra. Till den ursprung-
liga summan af 300 kronor har dock här-
vid Redaktionen ytterligare lagt 50 kronor
för att därigenom höja prisen, och ha af
dessa 350 kronor
Tvåhundra (200) kronor
tilldelats
fru ELLEN BERGSTRÖM, Stockholm,
och
Etthundrafemtio (ISO) kronor
som pris anslagits åt
fru MARIA NYSTRÖM, Lovisa, Finland.
Den fjärde gruppen* gick som bekant ut
på: den bästa uppsats om 3 à 5 spalters
utrymme i något ämne rörande kvinnan eller
hemmet, och har här det utfästa priset å
Etthundra (100) kronor
tilldömts skriften:
”Modern, barnets första lärarinna”.
Densammas namnsedel innehöll endast
märket :
J. P. M—g, Westerås,
och uppmanas denna förf., liksom alla öf-
rige med pris eller mention nämnda, hvilka
härutinnan brustit, att omgående meddela
Redaktionen fullständigt namn och adress.
Med hedersamt omnämnande framhålles
uppsatsen: ”Vikten af en god.
början” af märket ”Maina”, hvilken
vi ock efter aftal med förf., hoppas få an-
vända för våra läsarinnors räkning.
Inom den femte och sista gruppen —• den
bästa skiss eller berättelse om 3 à 5 spalter
— tilldömes priset:
Etthundra (100) kronor
åt skissen:
”En weddingtrip”,
hvars namnsedel innehöll märket:
”Excelsior”,
Med hedersamt omnämnande belönas skis-
serna : ”Vårsådd”, af Edith Forss-
man, Salo, Finland, och ”För
all tid”, af fröken Ellen Kle-
man, Karlskrona.
Efter närmare öfverenskommelse äro äfven
de afsedda att meddelas i Iduns spalter.
Utom de här prisbelönade eller nämnda
skrifter inom skilda grupper finnes mycket
både godt och användbart bland det in-
sända, som Redaktionen förbehåller sig att
få nyttja efter närmare aftal om vilkoren.
De tilldelade prisen finnas att lyfta å Re-
daktionsbyrån. Alla öfriga deltagande, som
önska få sina manuskript återsända, torde
senast inom en månad från datum insända
nödigt porto och adress samt fullständiga
uppgifter å manuskriptets grupp, titel och
signatur.
Stockholm i oktober 1891.
REDAKTIONEN.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
* Som en af prisdomarne, fru Eva Wigström
återfinnes bland pristagarne, anse vi oss böra er-
inra, att fru Wigström liksom fru Langlet endast
tagit befattning med denna grupp af täflande skrifter.
Ätt dö.
Skiss af Wilma Lindhé.
S
oktor Falk satt hopsjunken öfver sitt
skrifbord, med pennan i den slappt ned-
bängande venstra handen och hufvudet lutadt
mot den högra, som hvilade på bordskanten.
Han hade försökt att arbeta, försökt som
hvarje dag den sista tiden — och misslyckats.
Det var ingen reda i tankarne längre, ingen
klarhet och skärpa, och handen — verktyget
— lydde honom ej ens.
När han lyfte upp hufvudet, låg det ett hårdt
beslutsamt uttryck öfver de sammanpressade
läpparne.
Från sitt fönster kunde han se ut öfver en
liten parkanläggning, som varit hans glädje
och som vuxit upp under de år han varit
stadsläkare i X. Äfveu nu drogos hans blickar
ofrivilligt ditut. Det var en höstdag med grå
mild dager och solstänk här och där, allt efter
som de mjuka molnmassorna skildes eller för-
tätade sig. Han öppnade fönstret och lutade
sig mot fönsterposten.
Hur härligt att känna den svala vinden
fläkta mot den heta pannan ! Det kändes ett
ögonblick, som kunde den ega kraft nog att
återskänka det förlorade — möjliggöra det omöj-
liga. En ljusning for blixtsnabbt öfver det
mörkskäggiga, gulbleka ansiktet, för att sedan
så mycket tydligare visa huru dystert, tärdt
och härjadt det var.
På en gång öfverfölls han af en längtan,
som han aldrig förr kännt — åtminstone ej som
nu — längtan att ega någon, som stod honom
nära, som grät öfver honom, eller med bonom,
och borttog denna förförande känsla af ensam-
het, som följde honom dag och natt.
Det varade ett ögonblick endast, så var han
sig själf igen. Bäst som det var! Just att
han stod så ensam, så fri, så utan allt ansvar,
alla förpliktelser, gaf honom rättighet––––
Utanför susade det i trädkronorna, sakta
söfvande, liksom inbjudande till hvila. Ett blad
föll då och då ned till marken, vissnadr, för-
torkadt, uttjänadt ooh utlefvadt. Emellanåt kom
en starkare vindpust, och då föll ett helt regn
af blad; men de flesta hängde ännu fast vid
träden, utan must och saft, som människan
hänger fast vid lifvet, äfven när det som gifvit
det värde är borta.
På en af parkens aflägsnare gångar gick en
kviona, fram och tillbaka, lodande en liten
flicka vid handen. Han kunde se dem allt
emellanåt, där buskgrupperna ej skymde — några
andra promenerande syntes ej.
Det var något friskt, spänstigt, kraffullt och
på samma gång graciöst hos den högresta kvin-
nogestalten, som fängslade hans blickar — eller
var det kanske ej så mycket allt detta som
ett vaknande minne — ett igenkännande?
Ja, han hade sett henne förut — för länge
sedan! Huru länge sedaD, tog det tid att reda
ut.’ Men hvad han aldrig förut brytt sig om
att klargöra, det kände han nu med förfärande
tydlighet — att hon, som gick därborta, varit
honom kärare, än han vetat, samt borde och
kunnat vara honom nära, om han ej själf stött
sin lycka ifrån sig.
»För sent», hviskade de skälfvande läpparne,
medan ögonen slöto sig som för att fånga en
inre syn.
Han hade hotat henne från en svår sjuk-
dom och ansetts göra en underkur, som med
ens skaffat honom ryktbarhet och praktik.
Hon hade varit den tåligaste, lydigaste, älsk-
ligaste patient, och han hade lefvat för endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free