Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 23 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1891
344
härstädes i
håller där
n:r 28 Humlegårdsgatan och tillhanda-
såsom förut mat för billigt pris. Fru
Grönqvist har nnder sin mångåriga verksamhet på
detta område förmedlat ett mycket stort antal väl-
görande människors utdelning af mat till hungrande ;
under de gångna 25 åren har hon i medeltal bespi-
aat 100 personer om dagen under de 6 månader,
som anstalten är öppen hvarje år.
Teater ocli musik.
Kungl. operan. I afton gifves andra abonne-
mentsföreställningen för säsongen.
I morgon lördag eger den forsla symfonikon-
serten rum. Programmet upptager Suite af Saint-
Saëns, scen och aria ur »Friskytten» (fröken Esther
Sidner), Siegfrid-idyll af Wagner och Beethovens
symfoni (A-dur) n:r 7.
K. Dramatiska teatern, som nästan hvarje afton
denna vecka för fullsatt salong gifvit Knut Micha-
elsons 3 akts komedi »Skandalen i natt», gifver
samma stycke äfven i afton. 1 morgon lördag
uppföres »En varning» och »Stulen lycka».
Vasateatern lockar fortfarande en talrik publik
med sin repris af »Sköna Helena».
De omtyckta kammarmusiksoaréerna, för hvilka
konsertmästaren Tor Aulin står i spetsen, taga
snart ånyo sin början i Vetenskapsakademien.
Biljetter, gällande för alla fem soaréerna, erhållas
i Ahr. Lundquists Hofmusikhandel.
Hr Ragnar Grevillius, under de senaste åren bosatt
i London, förbereder en konsert härstädes.
I en vrå af världen.
Berättelse för Idun
af
Cecilia Bââth-Holmberg.
II.
(Forts.)
XSI-on var mycket ung, då pastor Törne kom som
hjälpprest i hennes fars hus.
Så långt hon kunde minnas, hade liksom en
underlig tyst stämning legat öfver hemmet. Hen-
nes far, kyrkoherden, hade i många år varit sjuk ;
som helt ung hade hela hans lust och trängtan
legat åt ett helt annat håll än det presterliga;
han hade velat bli konstnär; han hade drömt sin
ungdomsdröm om ryktbarhet och ära — men så
bade han kommit att studera teologi, blifvit prest,
och så kom sjukdomen. Olika läkare hade under-
sökt honom och föreslagit mycket olika kurer ;
följden blef, att den sjuke, långt ifrån att förbätt-
ras till helsan, tvärtom ständigt försämrades och
därtill förbittrades till sinnet.
Hans retlighet tilltog nästan i proportion med
sjukdomen; ban var dyster och sluten, höll sig
mest inne i sin kammare, dit han oftast lät bära
in sin mat, emedan hustruns ocb dotterns säll-
skap tröttade honom, som han sade. Han tålde
intet buller; sedan hon var liten flicka, hade hon
vant sig att smyga på tå, något som senare efter-
lemnade hos henne denna tysta, lätta gång, som
kom en att att tycka, det hon nästan som en an-
de sköt upp framför en, då hon inträdde.
Aldrig sågos gäster i detta hus ; endast en gång
om året lyste ljus ur den stora prestgårdens mån-
ga fönster: nyårsafton, då socknens honoratiores
ojh främste bönder gjorde nyårsuppvaktning.
Då visade sig den sjuke en liten stund i salen,
då rådde en viss skenbar glädtighet, det kom ofta
ungdom med, och man till och med lekte och
skrattade under några timmar — så foro gäster-
na, det blef åter tyst, ljusen släcktes för att ej
tändas, förrän ett långt år åter gått.
Ett år, fullt af mörker, tyngd och sjukrumsluft,
men mycket fattigt på glädje.
Och fastän dessa nyårsaftnar läto henne liksom
ana, att världen därute kunde ha mycket af godt
att bjuda, tänkte hon dock aldrig på, att hennes
lif kunnat vara annorlunda, ty framför allt annat
hade en grundsats, en lära inprentats i hennes
sinne: pliklen framför allt.
Delta var hennes mors trossats, den hade gjort
henne stark och tålig. Under dessa år hade den
unga Hickan aldrig hört modern klaga eller sett
henne bli otålig öfver mannens ofta oberäkneliga
retlighet. Stilla och tyst skötte hon det enkla
hushållet och egnade alla sina krafter åt den
sjuke; och då hon ej pa något sätt kunde göra
sin dotters ungdom gladare, sökte hon i stället
stålsätta henne med denna sin egen stödjelära:
plikten framför allt.
Det var således helt naturligt, alt en främlings
ankomst, då fadern blef så dalig, att han ej
längre ensam kunde tjänstgöra, blef liksom en
vändpunkt i det enformiga hemlifvet i prestgarden.
Visserligen var pastor Törne mycket äldre än hon,
och nog var han tystlåten och lågmäld äfven han;
men han —- som nästan från början intogs ^af
den unga flickans skönhet, om hvilken hon själf
ej ens var medveten, och som starkt förhöjdes
genom den underkufvade ungdomseld och liflighet,
som aldrig fått luft att uppflamma, men som dock
mången gång kunde röja sig genom en hastig
sprittning och en plötslig glans i de stora ögo-
nen, då något väckte hennes intresse — han var
doek en man med bildning och hjärta, alldeles
olik socknens båda ungherrar, den rödblommige
landtpatronen med det gulröda håret, de hopknip-
na iäpparne samt med guldknappar i öronen, och
den lille flintskallige kaptenen; han var dessutom
en redan känd man, ty han var ifng historisk
forskare och af det historiska verk, han höll pa
att utarbeta, hade redan de första häftena blifvit
väl omtalade.
Och han var så vänlig, han talade sa mycket
med henne, berättade så mycket för henne
hon anade då ännu ej, hvilken tjusning för ho-
nom det låg uti att se, huru, då han för henne
upprullade taflor ur historiens lif, han liksom höll
ttådarne till hennes själslif i sin hand, se, huru
hennes ögon växlade uttryck, skiftade i vemod,
munterhet och beundran, allt eftersom hans ord
föllo, och huru detta lifvade honom, rent af in-
spirerade honom, så att hans ord= fingo ett lif ocb
en makt, som hon sedan, då åren gått, aldrig
mera fann spår af i hans sälliga predikoröst.
Med ett ord, efter hans ankomst blef hennes
värld inom hemmet förskönad och förljufvad;
något utifrån hade kommit till och gjort den lät-
tare, något som åter försvann, så fort han reste
bort’, var det så endast för en enda dag.
Och så kom det sig, att hon till slut trodde,
att han — det var lyckan; utan honom fanns en-
dast denna dödande tunga tystnad och så: plik-
ten framför allt; med honom, det trodde hon at-
minstone, skulle denna plikt aldrig mera bli kall,
aldrig bli tung — den skulle bli henne lätt och
ljuflig att bära. „
Och när han en dag böjde sig ned och sag
henne in i de mörka ögonen, och med sin milda
låga röst sade henne, hur kär hon var honom,
hur lyckligt lifvet skulle bli för honom, om hon
med sin hand i hans ville följa honom, huru log
då ej den lina munnen, huru glödande besvarade
hon ej hans kyssar. — Ja, hon älskade honom,
hos honom, med honom skulle alltid vara sol-
sken, alltid luften vara lätt — alltid plikten vara
ljuf! , ,„ ,
Och huru stor blef ej hennes lycka, da han
efter någon tid erhöll den plats, han sökte som
komminister i den lilla staden vid bukten, väl så
långt borta, så aflägset och främmande, men i
alla fall något nytt, något annat än denna flack,
där hon hittills som en vingklippt svala halft i
vemod framlefvat sin första ungdom.
Med en obestämd känsla af, att den framtid,
hon gick till mötes, åt henne skulle medföra nå-
got underbart, något alldeles olika det enformiga
lif, hon hittills fört, gjorde hon sitt inträde i det
nya hemmet.
Det intryck hon fick, da vagnen passerat de
sista sandkullarne och viken utbredde sig framfor
henne — denna vik med de mjuka sandasarne
på sidorna, med vattnet glimmande och blänkan-
de midt ute, mörkt lockande därborta vid stran–
den, och med staden inbäddad i^ grönska — detta
intryck var så starkt, att hon, så länge hon lefde,
förblef öfvertygad om, att denna plats öfverträf-
fade hvarje annan; från denna stund kände hon
liksom omedvetet, att det underbara, som skulle
hända henne, det skulle stå i samband med vi-
ken, vattnet, skogen därborta, med den dunkla
tjusningskraft, som naturen häromkring hennes nya
hem från första stunden utöfvade på henne.
Och att lefva här med honom, denne man, som
hon så djupt beundrade, åt hvilken hennes egen
glödande kärlek gaf liksom ett skimmer af Iidelse-
fullhet, hvilket hon tog för att vara hans egent-
liga natur, och som berusade henne — hvilket
rikt lif skulle ej detta bli!
Och så att lefva i en siad; endast detta var i
och för sig något märkvärdigt. Deras första hem
hade legat vid »Adelgatan», den del af stadens
enda långa gata, där fina världen, borgmästaren,
apotekaren, doktorn och stadsfogden bodde. Den
öfriga staden —■ »Stor»- och »Lillgatorna» be-
boddes nästan uteslutande af smärre handlande,
handtverkare ocb småborgare för öfrigt.
Mellan dessa och Adelsgatans fina herrskaper
var emellertid ett vidt svalg, enär den lilla sta-
den, så aflägset den än låg, dock ej förblifvit
oberörd af de politiska partistormar, som rasade
på andra sidan sandåsarne, utan var delad i
tvänne hälfter, af hvilka den ena, den konserva-
tiva, bestod af ofvan nämnda fyra familjer och
visserligen var liten till antalet medlemmar, men
så mycket mera »vald» ; den andra, represente-
rande alla småborgare, alla mer eller mindre fat-
tiga handtverkare, fiskare och dylikt enkelt folk,
var vid till omfånget, men bestod som stadsfog-
den brukade säga, uteslutande af »plebejer».
Denna senare del af stadens befolkning hade
dock något, som de fina familjerna i »Adelsgatan»
saknade, de hade en förening, en folklig, musika-
lisk förening, där det sjöngs fyrstämmigt, hölls
föredrag och dracks kaffe. I Adelsgatan hade man
länge drömt om att kunna stifta en »högerklubb»,
men man var för få — staden var för liten, för
att man i den skulle kunna bilda en aristokrati.
Man nöjde sig tillsvidare med att förakta »före-
ningen» med samtlige dess medlemmar, och se-
dan man sport, att den nye komministern helt
öfverlemnat sig åt »plebcjerna», d. v. s. Iofva.t
hålla föredrag på »föreningens» möten och öfver-
hufvud taget tydligt lagt i dagen sitt intresse för
»de små i samhället», beslöt man, att han också
därmed uteslutit sig själf från »salongerna»,borg-
mästarens, apotekarens, doktorns och stadsfog-
dens, de enda salonger, som funnos i staden.
Nog var det synd, tyckte man, om den unga
vackra frun, men »som man bäddar, så far man
ligga», och när hennes man begått den oklokhe-
ten, att några dar efter sin ankomst taga emot
bjudning af hjulmakaren på hörnet och där halla
tal eller föredrag om »utsträckandet af den poli-
tiska rösträtten», så fick han också skylla sig
själf för följderna.
(Forta.)
Gösta Berlings saga.
Med anledning af en mängd förfrågningar från
lduns läsekrets, om och när »Gösta Berlings saga» afSel-
ma Lagerlöfut/commerfullständig i bokform, vill under-
tecknad, på hvars förlag dd märkliga arbetet kommer
att utgifvas, härmed meddela, att manuskriptet mc af
författarinnan afslutats och till mig öfverlemnats. Dess-
förinnan har hon uppläst arbetet i dess helhet för en
vald literär krets och härvid mottagit de amplaste lof-
ord\ hvilka gifva vid handen, att de stora förväntnin-
gar^ som framkallades af de lösryckta kapitel, somjvid
detta års början publicerades i Tdun, efter att nagt a
veckor förut hafva i Iduns pristäfling af prisdomarne
enhälligt tillerkänts högsta priset, snarare komma att
öfverträffas än tvärtom. Och säkert är, att »Gösta
Berlings saga» blir ett af de märkligaste skönlitcrära
arbeten, som under de senaste årtiondena skadat da-
gen i vårt land. m ..
Arbetet, som kommer att omfatta ej mindre än o
ä 700 trycksidor, utgifves i tvänne skurna band med
prydlig utstyrsel. Bokhandelspriset blir minst 6—7
kronor. De- af Iduns läsarinnor, som emellertid före
den 30 dennes (Obs.! utsträckt tid på begäran) direkt
hos /duns Expedition, Stockholm, beställa arbetet, er-
halla detsamma för
endast 5 kronor,
som böra åtfölja beställningen. Denna kan ske an-
tingen på vanlig postanvisningsblankelt eller i rekom-
menderadt bref, i hvilket senare fall den i annonsbi-
lagan i detta nummer befintliga beställningssedeln kan
urklippas och ifyllas.
» Gösta Berlings sagan utkommer inom loppet aj
nästa månad och båda delarne samtidigt.
Stockholm den 6 old. 1891.
Frithiof Hellberg.
Red. o. utgifvaré af »Idun».
Innehållsförteckning:
Aurore Karamzine; af Matilda Bergendahl. (Med porträtt.)
— Gammalt och vanligt; af Anna Knutson. - Det m&l, dar
»allt är nädt» ; af Hilda Mylirman. — Hester Mac Dellen ; ett
minnesblad för Tdun af Herm. — Frän Finland, minnen och
intryck tecknade lör Idun af Vxlh. Lundstrom 1 : M»nd fin-
ska kvinnor. — Iduns julklappsbasar. - Vddduivan , berät-
telse ur verkligheten af John Johnson. — Svar till Anna Lisa ,
af Snorre. — Skona barnens ögon. — Annu en gäng den
finska kvinnogymnastiken. — Smänotiser från kvi"noZ" Ä
_ Teater och musik. — I en vrå af världen, her. foi Idun
af Cecilia Bååth-Holmberg. (Forts.)________________________
Förlofnlngs- och. vigselrinsar
ständigt lager hos
Juvelerar HALLBERG Stockholm.
Order frän landsorten expedieras omgående.
_ __ _ , « gammalt guld, silfver och juveler uppköpas kon-
2p@3rllXSllsl3äXl&j fant eller tagas 1 uthyte mot moderna arheten.
Om gamla saker Insändas frän landsorten, sändes likvid pr omgående.
Juvelerar HALLBERG Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
