Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 27 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 I DU N 381
hafva vi hört sägas, att i skogsvårdens hem-
land, Tyskland, allvarsamma åtgärder blifvit
vidtagna för att stäfja förstöringen af unga
träd för att användas till »Christbäume».
Om man åtminstone nöjde sig med granar
af så anspråkslös storlek, att de bekvämligen
kunde få sin plats på julbordet, men nu har
man kommit därhän i öfverdrift och lyx, att
träd, som vidröra taket i ganska höga rum,
blifvit ett mode!
Och äro verkligen julgranarna så poetiska?
Åtminstone skall man medgifva, att deras
poesi är ytterst kortlifvad, framför allt då,
när i rummen tillika finnes en kamin. Efter
ett par dagar börja de skräpa med sina fal-
lande barr, och efter ännu några dagar se vi
dem, trista och ängslande att skåda, ligga
utkastade på gården och liksom anklaga oss,
att vi förkortat deras unga lif. De skulle
fått stå kvar i skogen, och på våren skulle
trasten glammat i deras topp eller den ljuf-
liga gransångaren från dem låtit höra sina
flöjttoner.
N. K. S.
-Ssf-C-
Något om tvätt och tvätt-
anstalter.
Af Mathilda Langlet.
» Tp n god tvättinrättning — det vore en riktig
jpjf välsignelse!» hörde jag en dag en ung hus-
moder utropa. »Ty sedan rotborstar och
amerikanska tvättbräden koromo i bruk, kan man
då aldrig mera få någon tvättgumma, icke ens
om man lemnar bort tvätten till landet, för att
icke tala om, huru man får bortbytt näsdukar och
dylikt.»
»Men finns det då ingen bra tvättinrättning i
hela Stockholm?» frågade jag.
»Ja — jag vet inte. Jag har försökt ett par
sådana — den ena gången blef det bra — den
andra inte.»
»Nå, än ’gummorna’ då? Blir tvätten alltid
bra hos dem?»
»Ja, ibland misslyckas det också, förstås. Jag
hade en gumma, som tvättade så utmärkt bra,
men sista gången skämde hon alldeles bort hela
tvätten.»
»Har du försökt Inedal?» frågade jag mera för
namnets skull, som tycktes mig ha en vacker
klang, än af egentligt intresse för saken, då jag
ju själf var nog lycklig att bo i en landsortsstad,
där utrymmet medgaf att »tvätta hemma».
»Nej — somliga säga nog, att det är bra, men
andra säga, att det är där som på andra håll,
ibland bra, ibland illa.»
»Låt oss följas åt ditut och bese inrättningen,»
föreslog jag. »Det är en af de nyaste anstalterna
i den vägen, så att den bör väl hafva tillgodo-
gjort sig de nyaste uppfinningarna.»
»Det är väl en sådan evighetsväg ditut,» sade
min väninna dröjande, »annars kunde det nog
vara roligt att se––– »
»Vi åka på ringliniens spårvagn till Kungsga-
tan,» afgjorde jag, »där stiga vi på Kungsholms
spårvagn, och så måste vi väl komma åtminstone
i närheten af tvättanstalten.»
Sagdt och gjordt. Då vi åkt ett tämligen långt
stycke på Flemminggatan, fästes vår uppmärksam-
het på en hvit husgafvel, där med ofantliga svarta
bokstäfver stod: »Inedals färgeri och blekeri.»
Här i närheten måtte det i alla fall vara. Vi
stego ur och gingo utför en bred, icke stenlagd
gata, förbi ett par plank och till en port, som
ledde till en föga inbjudande gård. Bortom denna
lyste ett stort hvitt hus, på hvars vägg i alns-
höga bokstäfver lästes: Kungsholms tvättinrätt-
ning. Nå, nu voro vi där.
Gården var, som sagdt, icke just treflig och en
argsint, tigerfläckig, lyckligtvis bunden hund ru-
sade skällande emot oss. Men vi hade knappt
hunnit in och för den fryntlige direktören fram-
ställt vår önskan att bese tvättanstalten, förrän
intrycket blef helt annat. Genast fördes vi in i
tvättstugan, en mycket stor sal med stora fönster
på två sidor, ljus och hög — mycket hög — och
så pass luftig och treflig, som en sådan lokal
kan vara.
Allt utfördes här med maskinkraft, Hjul snur-
rade, remmar svängdes, pumpar stönade — ett
vådligt larm, som min väninna anmärkte. Och
tvättkläderna — hvar voro de? Inneslutna i ame-
rikanska tvättmaskiner, där de oaflåtligt svängdes
omkring i varm såplödder. Dessa maskiner bestå
af en med en mängd hål försedd vid cylinder, i
hvilken kläderna inläggas; dessa cylindrar åter
befinna sig i en stor trätrumma fylld med såp-
vatten och kringsvängas däri. En och annan har
den föreställning, att kläderna genom denna vagg-
ning skulle slitas mera än vid gnuggning mellan
händerna, men detta är tills vidare obestyrkt och
förefaller otroligt. Några af dessa tvättmaskiner
voro afdelade med mellanväggar, så alt flere min-
dre tvättar på en gång kunna inläggas, och man
slipper den extra märkningen af tvätten.
Från tvättmaskinerna kommo kläderna i skölj-
karet — ett kar ungefär så rymligt som en me-
delstor sängkammare i en vanlig stockholmsvå-
ning — i hvilket rörde sig en maskin, närmast
liknande vingarne på en af de små väderkvarnar
af bleck, som för 30—äO år sedan ännu hade
förmåga att förtjusa 6—7-åringar, men hvilka nu-
tidens avancerade ungdom antagligen redan i vag-
gan skulle med förakt betrakta. De fyra något
böjda vingarne eller skoflarne vredo sig omkring
i långsam takt och med en viss försiktighet, att
icke säga grannlagenhet i sina rörelser. Detta
var också behöfligt, då det var dessa vingar, som
skulle varsamt skjuta framåt de tvättade kläderna
så att dessa gingo omkring i karet, i hvilket en
ström af friskt vatten oupphörligt strömmade in.
Rinnande våta, som kläderna nu voro, lades de
i vridmaskinen, som kanske var den listigaste af
alla de illpariga maskiner, vi hade besett, och
ytterligare fingo bese. Alla känna vi den vanliga
vridmaskinen med sina kautschukcylindrar, mel-
lan hvilka vattnet pressas ut ur tvättade kläder.
Men detta var helt annat. Föreställ er en stor,
rund gryta — så ungefär såg den ut —• med fullt
med hål rundt väggarne. Här inlades de våta
kläderna intill grytans väggar, så att ett tomrum
uppstod i midten, en duk breddes öfver öppnin-
gen, någon drog i ett handtag eller vred på en
skruf eller hvad det var för hokus pokus, och
grytan sattes i en på en gång vaggande och kring-
svängande rörelse. Efter tio minuter stannades
denna, och kläderna upptogos förträffligt urvrid-
na, utan alt dock vara det ringaste »vridna», la-
des i hissen och skickades upp i torkrummet.
Vi följde med — det vill säga icke i hissen —
utan uppför trappan till en annan sal, ändå lju-
sare och större och utmärkt treflig.
Salen var i ena ändan afdelad till torkrum, där
kläderna torkades i varm luft (så snart väderle-
ken tillåter, torkas likväl ute på en stor rymlig
tomt på andra sidan huset.) I denna sal stodo
långa bord, där kläderna drogos ut och hoplades
till mangling. Vi gingo omkring och synade de
torra kläderna och luktade också på dem — ty,
påstod min väninna, om tvättkläder också se rena
ut, äro de det icke, om de ej lukta rent. Vi no-
sade på handdukar och näsdukar och hvad det
nu allt var, men måste sanningsenligt erkänna,
att alltsammans hade, om ej en söt, så åtmin
stone en ren lukt i vår näso.
Så bar det af ännu en trappa upp i en tredje
sal, stor, ljus och treflig, den också. Här mang-
lades på amerikanska manglar, bestående af två
cylindrar, en af metall och en beklädd med filt.
Dragna af maskin, de också. En enda rullning
— och så var det gjordt. Att »valsa» servietter
och handdukar gick som en dans — på mindre
än en fjärdedels minut var det gjordt. Att detta
skulle mindre nöta kläderna än den vanliga rull-
ningen, var nu alldeles ögonskenligt.
Längst fram i salen stod en ofantlig strykugn
med ett par tjog strykjärn, och vid strykbord och
bräden sysslade flitiga händer med all slags stryk-
ning. Stärksaker strökos med maskin. Det låter
underligt, men så var det dock. En blank järn-
cylinder, i hvars inre gaslågor glimmade, vandra-
de, drifven af osynlig makt, fram och åter öfver
ett ställbart strykbräde, som efter behof höjdes
och sänktes; på detta utbreddes fyra, fem herr-
kragar i bredd, cylindern gick öfver dem två, tre
slag, och de voro färdiga; därpå gingo de emellan
två smalare cylindrar — ett enda tag och de
voro både glättade och krökta. Att stärksaker på
så sätt utsättas för betydligt mindre nötning, än
när man med strykjärn glättar och filar därpå,
kan ju hvar och en inse. Äfven skjortbröst stry-
kas på maskin, men denna såg jag icke i verk-
samhet.
I öfversta våningen märktes och räknades tvät-
ten och kontrollerades tvättnotorna. Ditupp från
bottenvåningen fördes de orena kläderna förme-
dels hiss.
Intet fläckvatten får någonsin begagnas annat
än till uttagning af fläckar, och den såpa, som
användes, är uteslutande s. k. oleinsåpa, som vid
fabriken kokas af bästa ingredienser. Allt vatten
pumpas upp ur sjön och filtreras.
Den gamla tvättinrättningen — här har förut
varit sådan anstalt — är omändrad till färgeri
och kemisk tvättanstalt, där ljusa sommarkappor,
rockar, dukar, gardiner o. d. tvättades och bok-
stafligen blefvo som nya. Gardinerna uppsattes
på en väldig spänndyna, garnerad med knappnå-
lar eller hvad det nu var för taggar, som stucko
ut från dess kanter. På en s. k. ångbräda (där-
af fanns två), pressades herrkläder, och det såg
lustigt ut. Genom vridning på en kran, eller hvad
det var, insläpptes ånga under strykbädden, som
pöste upp som en dyna, och därpå pressades det
tvättade, icke söndersprättade plagget (det jag såg
var en fin nattrock af ljusbrunt kläde med bro-
derier).
Jag uttryckte till vår vänlige ledsagare min för-
våning, öfver att anstalten icke kunde erhålla fullt
arbete.
»Fruarne vilja ej skicka hit sin tvätt,» sade
han småskrattande; »de lita mera på sina gum-
mor med rotborste, zinkbräde och klappträn.»
»Törhända,» invände jag, »att många också
tveka att afskeda sina »gummor», som väl be-
höfva sin arbetsförtjänst.»
»Det bryr jag mig inte om,» sade min väninna
med kraft. »Min »gumma» nästan totalt förstörde
hela tvätten sista gången. Nästa tvätt skickar
jag till Inedal,»
Och det gjorde hon. Och jag har inte hört, alt
hon ångrade sig,
Men jag tänkte inom mig, att det ändå är på
tok, alt ett arbete, som kan utföras af maskinér,
skall lemnas i människohänder, när det är så
tungt och hårdt som tvätt. Jag tänkte på mina
»gummors» uppsvällda, ofta blödande, söndergnug-
gade händer, på huru det kännes att liggande på
knä — låt vara i klapphuset — skölja de tvät-
tade kläderna i det iskalla vattnet draga upp
dem blytunga af vatten och sedan »klappa» dem
af alla krafter, själf våt och genomkyld af berö-
ringen med det kalla vattnet, och med »nagel
spricka» i fingrarne — ja, det är just inte något
afundsvärdt arbete för våra tjänande systrar.
Skulle vi ej kunna genom något lättare arbete af
dem och något större uppoffring af oss förskaffa
dem tillfälle till den »förtjänst», hvarmed de må-
ste öka de knappa tillgångarne, genom en liten
minskning af öfverflödet i våra hem öka det dag-
liga brödet i deras? Och det utan att de stac-
kars »gummorna» behöfde slita ut sina krafter
och sina rotborstar på våra tvättkläder — eller
huru?
På fralsningsestraden.
Bilder ur nutidslifvet,
tecknade för Idun af Wilh. Lundström.
3.
(Sista artikeln.)
Generalens dotter.
CTa?
^/A\fver den gamla Fyrisstadens gator sänkte
*Ao/ höstkvällen sin tunga slöja, och rundt
omkring utbredde sig den enformiga
Uplandsslätten, än mera enslig och dyster än
vanligt i sin ruggiga höstdräkt.
Långt uppe vid Skolgatan i Svartbäckens
utkanter, där ännu för icke så många år sedan
knappt ett hus var till finnandes, reser sig nu
bland annat en underlig byggnad, från hvars
tak en röd flagga svajar — det är »Arken»,
frälsningsarmens kvarter i Upsala. En brokig
skara strömmar som oftast om kvällarne vid
åttatiden in genom dess portar, men den
höstkväll för icke så länge sedan, till hvilken
vi nu i tankarne vilja försätta oss, var skaran,
om möjligt, talrikare än någonsin förut. Och
när man trädde in i den stora samlingslokalen,
förvånades man öfver att se den fylld en half-
timme före den utsatta tiden. Och hvilken
publik! Eljes är det mest medlemmar af arbets-
C. W. SCHUMACHER / För Sveriges Spisbröd Cakes o. Biscuits 1 STOCKHOLM,
Kongl. Hofteverantör. \ Husmödrar! försändes öfver liela riket. / 17 Norrlandsgatan 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
