Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 4 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 IDUN 1891
kunna vi ej vidare yttra oss därom. I afton gifves
»Lilla professorskan» och i morgon »Ambrosius».
Om söndag middag kl. 1 gifves den första gratis-
matinén för hufvudstadens arbetarebefolkning,
hvavid skådespelet »Ära» uppföres. På aftonen
samma dag gifvas skådespelet »Stulen lycka» och
komedien »Kapten Puff».
Denna teaters nästa nya program upptager
toänne svenska originalpjäser, nämligen »En ny
roll», proverb i en akt af Vilma Lindhé samt »Två
valspråk» af Anna Vahlenberg-Kjerrman — båda
författarinnorna välkända för Iduns läsekrets.
Mozarts-fest. Hundrade årsdagen af Mozarts död
kommer att högtidlighållas af k. hofkapellet med
en konsert i Musikaliska akademien i morgon
lördag. Programmet upptager bland annat Mozartz
g-moll-symfoni.
Å musikaliska akademiens konsertsal hade förli-
den söndag ett antal af hufvudstadens läkare
föranstaltat en kvartettsångsmatiné i det vackra
syftet att samla medel till förmån för den tilläm-
nade Arbetsskolan för lytta och vanföra. En
ganska betydande kör af forna och varande stu-
dentsåugare hade hopbringats och föredrog under
lifligaste bifall för en publik, som till sista plats
fyllde lokalen, bortåt ett tjugutal bland vår stu-
dentsångs mest skattade pärlor: kvartetter af
Wennerberg, Söderman, Lindblad, Kjerulf m. fl.
Af den förstnämnde förekommo ej mindre än fyra
kompositioner på programmet, och den vördnads-
värde tondiktaren, som själf närvar bland publi-
ken, tycktes — om än i tysthet — dela densam-
mas lifliga gillande öfver det friska utförandet,
när de sista väldiga tonmassorna af »Hör oss
Svea» eller de pikanta rytmerna i »Sie contigit
in Lenom» likt den elektriska gnistan tände app-
lådernas åska.
En konsertturné till landsorten har företagits af
fru Östberg och fröken Almati samt hrr Ödmann
och Rundberg. Resan företogs i tisdags, och
samma dag gafs. konsert i Bollnäs. Resprogram-
met är för öfrigt så uppgjordt: den 2 dennes
konsert i Sundsvall, den 4 i Gefle, den 6 i Lin-
köping, den 7 i Jönköping, den 8 i Vexjö, den 9
i Karlskrona, den 10 i Kristianstad och den 11 i
Köbenhavn. Tills vidare är fortsättningen ännu
ej alldeles bestämd, men antagligen går färden
tillbaka öfver Malmö och Helsingborg upp till
Göteborg. Att de framstående sångkonstnärerna
öfveralit, hvar de komma att uppträda, skola
mötas af en fulltalig och tacksam publik, taga vi
för alldeles gifvet. Programmet upptager bland
annat duetter ur »Gioronda», »Romeo och Julia»
m. fl. operor, en ny visa af prof. Ivar Hall-
ström m. m.
I en vrå af världen.
Berättelse för Idun
af
Cecilia Bââth-Holmberg.
IV.
(Forts.)
f
an hade rest, och hon var kvar.
Men nästan som en sömngångerska gick hon
omkring, frånvarande och utan att gifva akt på
något omkring sig, ännu mindre än förr befattan-
de sig med sitt hus, upptagen af det enda: den
stora kampen i hennes inre.
Ty denna var ej ändad med hennes första ne-
kande svar. Hade han ej själf förlängt hennes
pina, hennes tvekan, då han sade henne, att han
allt jämnt skulle vänta på henne! Hon tyckte
sig ännu höra hans mjuka röst i sitt öra, kände
fläkten från hans andedräkt på kinden, förnam
hans smekande hand öfver sin — och hon vån-
dades öfver den lockande makten häri öfver hen-
nes sinne. Följa honom — ett ord, blott ett ord,
och hon skulle vid hans sida komma ut i värl-
den, hon skulle helt kunna egna sig åt konsten,
hon skulle få namn som konstnärinna.
Ett ord — och hon var för evigt skild från
sina kära här.
Natt och dag kämpade hon med sig själf, tyst
och sluten: hemmet här med mannen och lilla
Ragna; konsten där med ryktbarhet och lycka.
Lycka! Hvad var då det? — Hittills hade hon
ju funnit lycka i att arbeta, funnit den just i sin
konst, funnit den här i sitt hem, Lycka!
Hon mindes en dag — då var hon lycklig ! Den
dagen därborta pä dårhuset, då mörkret vikit un-
dan och hon som befriad trycktes i sin mans ar-
mar. Hur kär var han henne ej — hur tålig och
fördragsam! Och hon mindes en annan dag —
då hon som ung flicka första gången hörde ho-
nom tala kärlekens språk till henne.
Lycka! Ja, då var hon lycklig. Och all denna
lycka — den var ju ännu hennes ■— den kunde
hon ej lemna. Nej — men hennes konst skulle
foga sig in i hennes lycka, sådan denna nu en
gång blifvit henne beskärd. Hemmet var nu en
gång hennes värld; i den måste hon stanna, det
kände hon; hon kände, att om hon nu gick, om
hon följde målaren, skulle hon för alltid krossa
ej blott de sina, utan ock sig själf, ty hennes
hjärta var fastvuxet här, och sin konst kunde hon
dock ej skänka mera än, om ock en stor del, af
sitt väsens djupaste känslor. Konsten var dock
i hennes tanke för stor och för hög, för att hon
skulle kunna endast skänka den ett halft hjärta
och därtill fläckadt af brutna plikter. — Men, då
hon ej kunde gå till konsten, kunde ej denna
då komma till henne? Kunde hon ej arbeta som
förr? Visa världen —- och honom med — att
hon på egen hand kunde tillkämpa sig, hvad han
lofvat henne fjärran från detta hennes undangöm-
da, solfattiga hem!
Hon lefde upp i denna tanke, och hennes man,
som med sorg och ängslan tyst gifvit akt på och
följt hennes strid, såg med djup glädje, hur hon
åter blef sig själf, hur hennes ansikte åter blef
klart, hur det nervösa draget kring munnen för-
svann för hennes gamla barnsliga leende.
Han aktade sig väl att med ett ord af tvifvel
nerstämma hennes förhoppningar ; han trodde dess-
utom på hennes begåfning ; han insåg, att om
han kännt henne, för hvad hon verkligen var, då
han den gången vann hennes hjärta, skulle han
ej vågat, ej haft rättighet att fästa henne vid sig;
han insåg, att hennes plats hade bort vara en
annan, han anade, att något förefallit mellan hen-
ne och målaren, hvars välde öfver henne han
såg och förstod, med en djup känsla af för-
ödmjukelse öfver, att han — hennes man — så
helt stode utanför den värld, hvari de — båda
så vackra, så unga — rörde sig. Men han insåg
äfven, att hon aldrig skulle lyckas, om hon nu
lemnade sitt hem för att följa sina anlag; de för-
pliktelser, hon en gång åtagit sig. kunde ej bry-
tas, utan att hon lede skada till sin karaktär, och
denna var förmer än anlagen.
Ville hon gå, nåväl, då skulle han ej hindra
henne, ej klaga; men han visste, att hon aldrig
skulle kunna detta, ty med sitt sällsamma lynne,
med all sin liflighet och rika fantasi, var hennes
pliktkänsla orubblig.
Och därför, när hon ifrigt började ordna ett
slags atelier åt sig i gafvelrummet, var han hen-
ne behjälplig, så godt han kunde. Själf arbetade
han med lilla Ragna, för att hans hustru skulle
ostördt få rita och måla; han tog barnet med på
sina promenader och sysselsatte sig ständigt med
det. Ragna var också hans afbild, med hans
ljusa hår, rundlagda ansikte och lugna, glada,
förnöjsamma sinne. Och då hon satt på sin lilla
pall inne i hans dystra arbefsrum och stilla lekte
för sig själf, medan han visste sin hustru ifrigt
sysselsatt och, som han trodde, förhoppningsfull
i sin »atelier», då tyckte han, att lugnet åter blif-
vit bofast i hans hem.
Men hon kämpade förgäfves emot svårigheter-
na; det var, som om det låga huset, som om
backåsen kring den stilla viken kväfde hennes
tanke och kraft. Det var, som om målaren, då
han for, tagit med sig hennes energi, som om
hans ord: »Här sitter ni och kväfs, här är så
mörkt och instängdt,» opphörligt tryckte henne,
hon kunde ej bli fri från det intryck, de lemnat;
han hade likväl visat henne, hur oupphinneligt
det mål var, för hvilket hon förut omedvetet sträf-
vat och som genom hans ord blifvit klargjordt:
konstnärsnamn.
Hennes kärlek till detta arbete i och för sig
öfverflyttades nu till detta mål, det som endast
kunde nås långt, långt härifrån, det mål han lik-
som gaf och åter beröfvade henne, då han reste.
Tungsint betraktade hon de taflor på väggen, som
hon under hans ledning målat, och i hvilka hon
nedlagt så mycket af sitt eget inre. Nu kunde
hon ej mer göra något sådant. Med pensel och
ritstift kunde hon ej längre, hur mycket hon än
började sina utkast, frambringa något dylikt —
endast kopiera.
Detta gjorde hon visserligen till fullkomlighet
och erhöll snart beställning efter beställning, men
det var henne ej nog.
Det kom stunder öfver henne, då allt var tungt
och färglöst, då hon tyckte, att allting var så,
som när dimman ibland låg tung ner öfver bac-
karne, ner öfver vattnet, då det var blygrått och
hon ej såg »dager», ej såg dessa ljusa solstrim-
mor på den bruna ljungen, hvilka hon så högt
älskade, hvilka liksom gjorde henne världen lät-
tare. Det kom stunder af den djupaste modlös-
het och nedslagenhet, men då fann hon något
liknande jämnvikt och tro på sig själf vid sin mans
tillförsikt ; han styrkte åter hennes hopp om fram-
gång, ty om ej penseln lydde henne, så hade hon
ju dock sin nål och och sitt garn — och var
hon ej i detta alldeles ensamstående?
Och med garnet lyckades hon bättre; hon syd-
de taflor, som sändes ut — den stora med stor-
karne på taket — ; och målaren var alltjämt sitt
löfte trogen ; han svek henne ej ; det var han, som
skaffade hennes arbeten plats på stora utställnin-
gar i utlandet, genom hans försorg fästes uppmärk-
samheten på dem; och hon fick medalj —
guldmedalj.
Och år för år arbetade hon nu med ännu större
ifver; hon hade länge haft den planen att försöka
sig på en riktig tafla; hon ville med olivfärgadt
kläde, siden och garn sy ett motiv från vägen.
Och hon lyckades — hennes tafla väckte be-
undran, och några af hufvudstadens konstnärer
med hennes förste och ende läromästare i spet-
sen genomdrefvo, att den mottogs på den årliga
tafvelutställningen.
Men de hade missräknat sig på kritiken; dylika
arbeten, hette det, borde förvisas till lokaler för
handarbeten — det var ej konst, kunde aldrig
bli konst. Till konst erfordrades olja och färger
eller akvarell, till och med bara pennteckningar,
men garn och tyg — aldrig!
(Forts.)
Gösta Berlings saga
af Selma Lagerlöf, 2 delar om tillsammans ungefär
600 sidor och bundna i de nu så moderna mjuka
banden, expedieras under loppet af denna vecka
till alla dem, som rekvirerat densamma. Bokhan-
delspriset är 6 kronor. Arbetet, det i sitt slag
märkligaste, som utkommit under det senaste år-
tiondet, utgifves på Frithiof Hellbergs förlag.
På undertecknads förlag utkomma likaledes i
denna vecka följande arbeten, hvilka alla få en
synnerligen prydlig utstyrsel, skurna och bundna
som de äro i moderna mjuka band:
Solsken, sagor och berättelser för barn af Ave,
med 8 helsidsteckningar af Jenny Nyström; pris
kartonnerad 3 kr.
— Fru EvaWigström, allmänt känd under signaturen »Ave»,
torde vara den mest framstående bland vära mänga författa-
rinnor för barn.
Motvisd, två noveller af Wilma Lindhé; pris
3 kr.
_ Ett par fint Iakttagna ocb högst intressanta noveller af
denna författarinna, som hör till våra mest framåtgående.
Midt ibland oss, tvänne teckningar ur lifvet
af Eva Wigström (Ave); pris 2: 25.
— Ett par gripande teckningar ur lefvande lifvet.
Vid aftonlampan, noveller af Ernst Lundquist;
pris 2: 50.
__Växlande motiv och konstnärlig behandling är hvad
som bjudes läsaren i denna nya samling af den synnerligen
framstående novellisten.
På omvägar, berättelser af Anton Giulio Bar-
rili, öfvers. från italienskan af Ellen Nyblom; pris
1: 75.
— Barrili är en af de älskligaste och mest omtyckta
af nutidens italienska novellister.
Ofvanstående arbeten finnas att tillgå i alla bok-
lådor i riket.
Frithiof Hellberg,
utgifvare af Idun.
Innehållsförteckning:
Wilhelmina Hierta. (Med porträtt.) — Vissna rosor; poem
af Birger Mörner. — En kvinnans värld ; af Elena. — Sjuk-
besök; teckniog af Fanny Chrysander. — Behagets gåfva.
— Iduns julklappsbasar. — Vid köksspiseln ; ur en ung kvinnas
dagbok af Berna. — Husmoderlig almanack; af Slenia: De-
cember. — Barnens julglädje ; af En barnavän. — Steriliserad
mjölk; af V. Nauekhoff. — Teater och musik. — I en vrå af
världen; ber. för Idun ai Cecilia Bååth-Holmberg. (Forts.)
Förlofnlngs- ootL vigselrmsar
ständigt lager hos
Juvelerar HALLBERG Stockholm.
Order från landsorten expedieras omgående.
gammalt guld, silfver och juveler uppköpas kon-
________ ___________ i,) tant eller tagas i utbyte mot moderna arheten.
gamla saker insändas från landsorten, sändes likvid pr omgående.
’erlh.alsba.nd,
Juvelerar HALLBERG-, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
