Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. 18 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 I DU N 405
henne att icke få titta in, men hon hade ju nyss
fått allt, hvad hon kunde önska sig i den firmans
branch. Men snedt emot till Maria Ferlin måste
hon in. Den gravitetiska storken med sin handske
i näbben såg så lustigt förförisk ut, och handskar
behöfde hon verkligen.
Utanför Th. Lunds kapphandel gjorde herrn balt.
Han måste njuta af det effektfulla perspektivet i
det stora fönstret och sade, att detta var den vack-
raste butiksutställning i hela Stockholm. Frun
visade ut en hel hop med kappor, som hon fann
utomordentligt stiliga.
Så promenerade man öfver gatan och in till Fr.
Marcus. De läckra, lätta ylletygerna med deras
hänförande färgsammansättningar — se bara hnr
man förstått att ordna det där ljust gräsgröna tyget
mot det laxfärgade! — drog oemotståndligt, och
här måste plånboken fram för andra gången.
Men det var sant, de måste gå tillbaka och göra
en visit hos Percy F. Luck på Jakobsgatan, medan
man var i närheten. De förträffliga varorna kände
man godt till: kaffe, te, choklad, viner, frukt, kon-
server och allt det där. Och hur aptitligt och
smakfullt var icke allt ordnadt! Det riktigt vatt-
nades i munnen, och hela den storartade lokalen
var mättad af doften från ädla frukter och aroma-
tiska kryddor.
Så var man snart ute på Drottninggatan igen.
Ah, det var sant, Bolinders stora utställning! Ett
blomsterbord visste han, att hon ville ha, ett para-
plyställ behöfdes också, och han började smått
fundera på, om icke en af de där smakfulla och
praktiska kaminerna skulle taga sig bra ut i deras
salong.
»Drottninggatan 38», sade frun efter att ha tittat
i sin lilla näpna anteckningsbok—Hultman & C:o
filial. Nej, den var flyttad till Klara vestra, upp-
lyste mannen, men man behöfde icke gå dit, ty
Hultmans utmärkta kakao, hans förträffliga bords-
kryddor och konfektyrer kunde man få billigt hos
hvarje välförsedd specerist. Och den utsökt läckra
smultronmarmeladen den måste hon då ha.
Så fortsatte man till 51, hos P. G. Bjurström.
Där hade frun så mycket vackra saker att se på
— lampor, serviser, arbete i terracotta och biscuit
och allt möjligt — så att herrn hann mycket väl
kila ned i 55 till Tjulander & C:o för att skaffa
sig »varor» för julen. Dufvas parfymhandel, det
var ju sant! Nå, den fick man ta på återvägen.
Sedan styrdes färden till Regeringsgatan, där
man gjorde visit hos Pripp & Son och i Böhlmarks
välförsedda lampmagasin. Då man sedan på vä-
gen neråt passerade Nilsson & Dahlbecks rikhaltiga
utställning af vackra och smakfulla gosskläder,
rodnade lilla frun så vackert. Längre fram i tiden,
när det behöfdes, så visste man, hvart man skulle
vända sig.
I Kostamagasinet, n:r 24, gjordes åtskilliga upp-
köp af de läckra glasserviserna och Hylin & C:o
butik i n:r 8 blef ej heller bortglömd. Lilla frun
formligen flög öfver gatan till juvelerare Hallberg.
Ah, hvilka vackra saker ! Dessa briljanta pärl-
kollier med sällsynt vackra pärlor, dessa halfmån-
formiga smycken eller dessa förtjusande små
broscher, miniatyrer på elfenben, som nyss kom-
mit in från Paris och således äro ytterst moderna.
Herrn lockades af en utmärkt smakfull halsduks-
nål och en käpp med elegant krycka i matt, drif-
vet silfver. Aj, därinne gjordes ett djupt grepp i
plånboken.
Till staden! 1 Telegrafgränd 1, där ha vi både
Winborg &. C:o och Henrik Gähn, men den förra
firmans ypperliga bordskryddor, såser och lacto-
serinpreparat liksom den senares världsberömda
aseptin kan man då få hvar som helst hos hrr
specerihandlare. Alltså gör man först en titt in
till Anstrin på Norrbro, som slutrealiserar sina
utmärkta tyger m. m. till särdeles billiga priser,
och styr sedan färden till Storkyrkobrinken 7,
K. M. Lundberg. Här kan man minsann ej se, att
julhandeln är dålig, ty den stora butiken är full
med köplystna. Den nya lavoarmattan af kork till
2: 50 à 3 kr. lägger man sig genast till med, fön-
sterskärmar, divansmattor, kuddar, borddukar, läck-
ra irländska näsdukar, gardiner och strumpor af
hr Lundbergs egen tillverkning ha en strykande
afgång, och de många biträdena ha otroligt brådt
med att expediera.
På Vesterlånggatan tittar man först till A. Lam-
berg, gör en visit i Barnängens eleganta butik, där
en flaska Linnæaparfym och några tvålar med äkta
syréndoft icke kunna undvikas, och så har man
Aug. Carlsons sidenaffär, som ej får försummas.
Det är solida och präktiga varor, försäkrar lilla
frun. Så bär det af till G. Petterssons pianomaga-
sin för att välja ut ett godt instrument åt kusin
Julia. På hemvägen öfver Stora Nygatan gör man
diverse uppköp af ljus och såpa i Lars Monténs
butik, och så erinrar sig frun, att makartbuketter
kan man få köpa bäst och billigast i Svenssons
fröhandel, Lilla Nygatan 17. På hemvägen kör en
ståtlig bagarvagn förbi dem. På bakre gafveln
läses C. Risings bageri. Detta erinrar frun om,
att hon vid hemkomsten måste telefonera till
nämnda bagerifirma att de hädanefter hvarje mor-
gon skicka hem ett par af de utomordentligt goda
i särskilda papperspåsar inlagda franska bröden,
som ett par väninnor så varmt rekommenderat
henne.
Så är man då hemma igen. Det var minsann
en grundlig promenad detta. Men naturligtvis har
man ändå glömt åtskilligt. Frun erinrar sig att
hon skulle ha varit in till Schumacher, Norrlands-
gatan 17, och Abr. Lundquist Malmtorgsgatan, och
herrn att han hade en viktig sak att uträtta i John
Bernströms präktiga utställningslokal på Vasagatan.
Dessutom skulle han ju köpa åt sin lilla husliga
fru gemål en af P. Perssons oöfverträffliga stick-
maskiner (tillverkade å J. E. Eriksons mek. verk-
stad). Men det skall bli en fullständig öfverrask-
ning, så att det är bäst han går dit ensam.
Vid brasan.
u är vintern åter kommen med sina långa
kulna kvällar, och helgen stundar med
is och snö. I arbetsrummet är familjen samlad,
brasan sprakar så muntert i kakelugnen, och
ingen bryr sig om, ifall regnet piskar rutorna
eller stormen höljer- land och stad i ett tjockt
snötäcke. Hvar och en har sitt arbete ; kanske
det icke alltid är så lätt att hitta på något
nytt? Se här ett, som säkert ej många tänka
på, men som emellertid borde tilltala en hvar.
Visserligen klagar man öfver, att vår tid är
så prosaisk, men det torde näppeligen finnas nå-
gon, som ej sätter värde på och kan njuta af
allt det sköna, som våra stora författare och
skalder hafva skrifvit. I allmänhet läser man
det dock en eller ett par gånger, och sedan
glömmer man det mesta. Att lära sig utantill
ett och annat bry sig de flesta ej om. Och
dock har detta många stora fördelar. Först
och främst kommer man därigenom i besittning
af ett förråd af ädla, upphöjda tankar, hvilka
alltid i någon mån verka på sinnet, och hvilka
vid en längre framskriden ålder, när man till
största delen lefver i minnet, blifva en skatt,
som kan skänka mycken glädje. Vidare tjänar
en sådan sysselsättning i hög grad till att
stärka minnet, och detta är en fördel, som man
ej bör underlåta att taga vara på.
Tegnér, Runeberg, Wallin, Franzén o, s. v.
utom våra nyare författare — se där ett hart
när outtömligt förråd, där hvar och en lätt kan
finna, hvad som passar honom. Som sagdt, finnes
det på lediga stunder någon sysselsättning, som
är vinstgifvande, så är det den nyssnämnda.
Iduns panoptikon.
f
iden lider, mina damer, tiden lider, och julen
närmar sig med stora steg. Ännu några få
dagar till, några korta, skumma dagar, då
lampan knappt hinner släckas, innan man behöf-
ver tända den igen, och så stå vi införjulaftonen.
En hel hop besvär gör den oss, den kära väl-
signade julafton, det är nog sant. Men det är
kärt besvär. Fråga husmödrarna på landet, som
hela veckor före jul stå i stöket upp öfver öronen,
som skola slakta, brygga och baka, koka och steka
skura och feja, öfvervaka, att lutfisken blir lyckad,
och tänka öfver, hur julgranen skall kunna bli
ännu vackrare än i fjol — fråga dem, om de vilja
försaka julen, blott de bli kvitt alla Marthas be-
kymmer! Nej, minsann de det vilja. Och frök-
narna se’n, tror ni de skulle vilja afstå från allt
sitt nattarbete i smyg, från sitt trägna sysslande
vid brodérbåge och knyppeldyna för att få jul-
veckan förvandlad till en vanlig banal vecka med
sex hvardagar och en rät och slät söndag utan
ottesång? Sällan.
Ty om julen har sina stora fröjder, så är det
icke utan, att förberedelserna i och för sig också
ha sitt stora behag. Alla dessa hemlighetsfulla
öfverläggningar, om hvad man skall ge den och
den, detta lisslande och tasslande i vinklar och
vrår, detta smusslande i lådor, bakom soffkuddar
och på alla möjliga och omöjliga gömställen, när
pappa eller bröderna oförmodadt äro öfver en,
dessa förtjusande och oskyldiga små osanningar,
som man med mer eller mindre väl bibehållen
kontenans »smäcker i» sina närmaste, när de —
nyfikna och retsamma, som de ibland kunna vara
— söka lista ut, hvad de skola få — allt detta
innebär så mycket pikant och retande, att man
ej skulle vilja vara af med det för något pris.
Och så den där förtjusande pinsamma ovissheten,
om man själf skall få det där, som man sä rysligt
gärna vill ha, och som man själf skjutit fram
några lagom tydliga vinkar om både åt far och
mor. Åb, man afsäger sig minsann inte god-
villigt en sådan rikedom af vexlande känslostäm-
ningar, af önskningar, aning och hopp, bara där-
för att de föra med sig en smula besvär och
hnfvudbry.
Men här sitter jag och pratar om, hvad da-
merna känna och hoppas och önska, om hvad
de tänka och tycka om julstök och julbestyr.
Hvad vet jag egentligen om den saken?
Ingenting, alldeles ingenting. Men jag kan ju
få gissa. Har jag kanske inte gissat rätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
