Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52 A. Julnummer. 24 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 IDUN 1891
; i k/4
■■■■ 5ÛW.V
fff/’-
■
”Pappa kommer!”
Med teckning af Jenny Nyström.
äkerligen har du mången gång sett
en barnskara ila sin far till mötes
och hört dess jublande: »Pappa kom-
mer! Pappa kommer!»
Hur månget moln ha ej dessa ord jagat
bort, hur mången bekymrens rynka ha de ej
slätat ut, hur månget fadershjärta ha de ej
värmt och styrkt både i glädje- och sorge-
dagar! Det ligger en värld af stämningsfull
oskuld, kärlek och lycka i detta uttryck från
barnamun. Det är en af de fagraste pärlorna
bland »hemmets ord».
Men du har nog äfven hört »Pappa kom-
mer» uttalas på helt annat sätt: i befallande,
skrämmande, hotande ton — en ton, som fyllt
ditt sinne med vemod och isat ditt hjärta.
Jag undrar, om flertalet af de mödrar, som
sålunda förvanska ett af barnens bästa ord
för att dymedels bringa dem till lydnad,
betänker, hvilken storartad inkompetensför-
klaring de gifva sig själfva. Man må visser-
ligen erkänna, att det för mödrarna kan vara
en stor frestelse att på detta sätt skaffa sig
respekt hos sina barn. Det är naturligt, att
faderns auktoritet är mycket lättare att hålla
uppe än moderns; den behöfver ej, som hennes,
stundligen nötas på en mängd småsaker. Däri
ligger dock endast en förklaring på, men
ingen ursäkt för, att modern bringar i elden
ett batteri, med hvilket hon ej kan vinna
annat än Pyrrhussegrar. Det behöfs ej många
sådana, förrän hon är insolvent med afseende
på makten att göra sig åtlydd af sina barn.
Och hur går det med barnens förhållande
till fadern, då hans mellankomst utan urskill-
ning anlitas i tid och otid? Ja, i några
lyckliga undantagsfall händer det visserligen,
att barnens respekt för och kärlek till honom
ändå trots allt bibehållas i riktiga proportio-
ner. Jag tror, att orsaken då är att söka
i en hos honom befintlig skarp omdömesför-
måga och makt att ögonblickligen fatta en
situation och bestämma sig för det rätta hand-
lingssättet. Men vanligen går det så, att antin-
gen respekten eller kärleken kommer till korta.
»Det finns ej sinne så förslitet, som ej har
barnaögat kärt,» säger Talis Qualis. Hur
kärt skall då icke det klara, förtroendefulla
barnaögat vara för en fader! Har du tänkt
på, hur han skall känna det, när han i sina
barns blickar ser misstrons, rädslans eller lik-
giltighetens skugga skymta fram eller kanske
lägrad där för alltid?
Och så oändligt hjälplös den moder är,
som i detta fall ej kan lita på sin egen kraft.
Hur skall hon bära sig åt vid de tillfällen,
då både hon och barnen veta, att faderns
Hntligtt Barns bespisning.
*Tjag narit meö om sällsam fest i öag
^ pä slaget tolf — en tiöig mtööagstimma;
öet nar i äfta tarfligt fynarbagslag,
men större festpraft jag ej förr sett glimma.
<£n tråftg mtööag? Hej — en riftigt glaö:
små blefa parflar, trasiga od] arma,
öe sfotte sfeöarna i sträfsam raö,
så långt Ijon naraöe, öen soppan narma.
(£n sfumgrå öager öfner salen låg,
i gränöen ute nar ett rusfigt näöer,
od] alla gäster, jag i salen såg,
öe buro färglöst fula, simpla fläöer.
De sutto stilla ifring öufaöt borö;
fonuersationen ljöröe till öe tröga,
ty tcfe saöes något artigt orö,
man om sin granne bryööe sig Ijelt föga.
3a, rätten njöts meö uälöigt uälbeljag,
od) blefa finöer blefuo fagert rööa:
i öag öet är en sant nälsignaö öag,
öå fattigöomens sorger ligga öoöa.
Här sfeöarna öe alla från sig lagt,
r»äl ingen tog för fägnaöen till oröet,
men ögon tinöraöe meö såöan praft,
som om öet lästes tacfsamt tyst från boröet.
Ur bruna ögon sfen öet od) ur blå,
så öet raröt ljust i mulen miööagstimma
öen tydtes srinna, uinteröagern grå,
för ljus jag såg i glaöa blidar glimma.
% n. mm.
mellankomst af ett eller annat skäl är omöj-
lig? — En af uppfostrans grundvalar, ja
kanske den förnämsta, är ju barnens förtroen-
de till föräldrarne. Barnet måste kunna full-
ständigt lita på dem, som i främsta rummet
ha deras andliga utveckling i sin vård. Tror
du då, det är så ofarligt att gång efter annan
för de små upprepa en hotelse, utan att göra
sig reda för, vare sig om man har för afsikt
eller ens är i stånd att sätta den i verket.
Barn ha utomordenligt fin iakttagelseförmåga
och godt minne, när det gäller att jämföra
äldre folks teorier om det rätta med deras
sätt att tillämpa dessa i det praktiska lifvet.
De märka snart, om sanningen är en annan
för dem än för far och mor. Tror du det
är så lätt att godtgöra den skada, som åstad-
kommes, då barnet får klart för sig, att
modern sagt en afsiktlig osanning?
Nej, skaffa dig respekt hos dina barn, utan
att anlita skräckinjagande gestalter. Men om
du ej kan undvara sådana — inrangera åt-
minstone icke barnens far i deras led! Saken
har dessutom äfven sin komiska sida. Det
kan hända, att du nödgas gripa till en sådan
klimax, som den jag en gång hörde en barn-
jungfru använda: »Björn kommer, fargalten
kommer, pappa kommer.»
En helt annan sak är att någon gång
vädja till barnens ömhetskänsla för fadern;
men månne man icke äfven i sådana fall gör
klokast i att taga sig själf med och säga:
»Tänk, hvad pappa och mamma bli ledsna,
när Lillan gör så!» Dessutom tror jag, att
icke heller detta sätt bör användas ofta, utan
sparas till »de stora tillfällena».
Och om så den dag kommer, då dina barn
stå för alltid beröfvade fadersstödet och allt
hvad du och de ega kvar blott är minnet af
hvad han varit för er, hur skall du då känna
det, om du i ditt oförstånd kastat, låt vara
en aldrig så liten, skugga öfver den kära bilden?
Nej, låt hågkomsten af de stunder, då
»pappa kom» stråla i kärlekens klara ljus
för dina barn, låt det bli en af de allra dyr-
baraste egodelarna i deras minnens skattkam-
mare! Gurli Linder.
Gamla konsulinnans
julbref.
Berättelse af Ave.
Med teclm’iig af Jenny Nyström.
t
lL.et var i fjol — 1800 — kort före jul,
^ som jag kom att besöka en af våra mest
nsenliga städer och då ej försummade att
flägga ett besök hos »gamla konsulinnan».
Hon är en flyttfågel, denna gamla dam,
1_
_
_
_ 1-
-
-
-
-
-, KlïPr^ît- /-I ^f fo mrnnro
böjelse än genom omständigheternas tvång;
men hon är glad däröfver, ty hon har häri-
genom förvärfvat sig noggrann kännedom om
samfundslifvet i åtskilliga svenska städer, och
hon gagnar därmed sin nästa.
Jag fann henne nu vid sitt skrifbord, sys-
selsatt med att skrifva och kuvertera en mängd
små biljetter, och då hon bad mig hjälpa sig
med detta arbete, fann jag, att innehållet i
dessa små bref var fullständigt lika samt af
följande lydelse:
»Min vän!
Innan du köper något till julklappar, så
var snäll och betala din sömmerska, din tvät-
terska och alla de öfriga handtverkare och
arbetare, hvilka du möjligen är skyldig något.»
Och så satte gamla konsulinnan sitt namn
under biljetten samt skref själf utanskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
