Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52 A. Julnummer. 24 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 IDUN 1891
UM?*’
mm
ver. Tror du, att farbror ger dig något extra —
det kunde han gärna göra! Kan du inte bedja
honom, månne? Min ljusa sidenklädning kunde
ändras åt dig, och jag skickar den med första.
När skulle jag begagna en sådan klädning? Jo
på ditt bröllop, förstås, men det kan vara långt
till dess, och–––-Jag skickar den i alla fall.
Tro inte, det är någon uppoffring. Det kan ju
hända, att jag förr tyckte om att vara fin och se
hygglig ut, men det är öfver nu — jag har så
mycket annat att tänka på.
Bruna och Stjärnros ha kalfvat. Den efter Bruna
lägga vi på, den andra sälja vi, när den blir rik-
tigt fet — det betalar sig. Pappa säger, att som
jag sköter mjölkkammaren ger den dubbelt — jäm-
förelsevis, förstås — mot hvad den gafjråHolma.
Ja, hvad jag förebrår mig, att jag inte då låg i allt,
som jag borde.
Skrif nu om, hur du har det med kläderna, får
jag se, hvad som kan göras. Jag har en hatt och
en sommarkappa också, som jag tänker på. — Så
lyckligt, att du har ordentligt med skodon!
Farväl nu! Tvätten skall läggas in, och Leo-
pold har rifvit sönder sina byxor igen — jag vet
inte ens, om de kunna lagas. Syskonen helsa!
Trädgården här är nät-t, och det blir mycket krus-
bär och inte så litet frukt heller — det är godt
på många sätt — mest för barnen.
Oroa dig nu- inte för oss, utan tänk bara på, att
du själf får största möjliga nytta och nöje af dina
sommarferier. Helsa farbror och fasterl Jag skref
genast och tackade, naturligtvis. Nu ropar Elsa
från köket. — Lef väl och skrif snart till
Din egen moder.
O.C-
Ebba hade läst brefvet två gånger och satt ännu
med det i handen, så lade hon det ifrån sig, steg
upp och lemnade rummet.
Farbrodern satt ännu vid sin skrifpulpet, och
hon stannade i dörren till kontoret, tvehågsen om
hon vågade störa eller ej.
Ändtligen såg han upp. »Hvad är det om?»
»Det är bara några ord. Har farbror tid?»
»Tid?! Genast! Vänta ett ögonblick.»
Hon satte sig och såg ned på den trånga, af
murar instängda gården.
Hon hade varit kontorsbiträde hos sin farbror
i ett helt år. Allt sedan fadern förlorat på en
borgensförbindelse — mer än han egde — och
Holma måste gå under klubban. Sedan dess hade
hon ej sett föräldrarne eller delat deras bekymmer
■— annat än som man delar på afstånd, med några
ögonblicks smärtsamma tankar då och då — ej
mera. Hon hade sin lilla lön och allting fritt.
Mycket arbete för resten, men godt på det hela,
om hon också alltid kände sig främmande och
öfverflödig i det rika hemmet.
Kvällssolen föll in i rummet, förskönande de
mörka väggarna, de digra kontorsböckerna, den
skinnklädda soffan och farbroderns stränga, mar-
kerade profil. Att han bjudit henne till badorten
var ändå ett tecken till, att han hade hjärta och
tankar för annat än affärerna. Eller var det bara,
för att hon var öfveransträngd, och af fruktan, att
hon ej skulle göra nytta för sig framdeles? Det
var en ful tanke, och hon sökte stöta den ifrån sig.
»Nå, hvad är det nu?» Han såg på sin klocka,
som räknade han minuterna.
Hon reste sig hastigt. »Jag kan inte fara med
till Marstrand. Jag reser hem!»
»Hem? Prat!»
»Jag reser hem.» Hon upprepade det långsamt,
men med en beslutsamhet, som kom honom att se
på henne, som hade han aldrig sett henne förr.
»Till slit, släp och fattigdom i stället för till
nöje och hvila?»
Sommarferien.
Skiss af Yilma Lindhé.
Med teckningar af Viktor Andrén.
Björkvik den 10 juni 1891.
Min älskade flicka!
Du må tro, det bief en uppståndelse, då vi fingo
ditt bref med underrättelsen, att farbror bjudit dig
med till Marstrand i sommar. Jag fruktar små-
syskonen aldrig tröttna med sina frågor, hur där
ser ut, om kungen skall dit i år också, om det
kommer mycket rikt och fint folk — och först af
allt, om du kan begagna dina gamla klädningar
eller måste ha nya, och om farbror består dem
också. Gud gifve, han gjorde det!
Pappa säger, att det kanske är till din lycka,
och att vi ej ha rättighet att neka. Han hade
nog annars gladt sig så mycket åt att få hem sin
flicka på en tid och började redan tala därom i
vintras — men det skall du inte tänka på — han
får väl trösta sig —■ och här ha vi sannerligen
intet roligt att bjuda på.
Du vet, att vi hade stygga frostnätter långt fram
i maj och sedan svår torka hela försommarn, så
det ser inte Iofvande ut för skörden.^ Hur arren-
desumman skall kunna betalas, är vår tanke natt
och dag. Han skall vara en sträng herre, löjt-
nanten på Holma. Jag har inte sett honom ännu
och ser helst jag slipper. Det svider i hjärtat hvar
gång jag tänker på, att vi skulle behöfva gå ifrån
vår gård — vårt kära Holma — dit jag flyttade
som nygift, och där du och de andra barnen äro
födda.
Det skulle också vara svårt för dig att komma
hem nu, sedan allt blifvit så förändradt. Rummen
här äro små och låga — ja, allt är så smått och
annorlunda, men få vi bara vara friska, och pappa
går i land med arrendet, så vet jag, att jag skall
bli lycklig äfven här.
Jag har bara en tjänarinna till hjälp inomhus,
som du vet, och kniper det, måste hon ut på åkern,
hon också, och då står jag där ensam med bar-
nen, maten och allt. Ja, det är svårt, men när
jag ser, hur pappa sliter, ville jag göra dubbelt,
om jag kunde — och hvad gör det också, att jag
är dödstrött på aftonen, bara jag är uthvilad på
morgonen och kan ta i på nytt.
Lilla Elsa försöker ersätta dig och hjälper mig,
så godt hon kan. Språk, musik och sådant, som
du kunde få lära, är ej för henne, nu när vi ej
kunna ha guvernant, men hon kan ju bli en dug-
lig flicka på annat sätt — och lycklig också, hop-
pas jag.
Öfver dina kläder oroar jag mig mest, ty din
lön kan ju inte räcka till allt, hvad du nubehöf-
,
MtÄ
> ’ i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
