Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ynglingar, de tappraste på jorden,
Önska gerna dö, wid wapnens sång
Före Dig och för Dig på en gång.
Herr Otto gick tyst med sin son wid hand,
En knopp till en ridderlig blomma,
Och stannade stilla wid Mälarns strand,
Nu leka dess böljor så fromma.
Men bonden han söng och körde sin plog,
Och med söng winden från norden.
Med följde, när billen i dagen han drog,
Förmultnade ben utur jorden.
Då talte till Otto hans blomstrande son,
Och ögonen stodo så spända:
”Hwar komma de multnade benen ifrån?
De äro af björnar kanhända?”
”Ryssgraf!” sade fadren med strålande blick.
”Ryssgraf,” sade bonden wid plogen;
När dragaren tyst uti fåran gick,
Han söng att det ljöd uti skogen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
