Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sällan Konung Olof himlen skåda får.
Eld är werldens warma, rena andedrägt;
Men när köld är ofwan, ibland menskors slägt,
Flyktar Eld med alla warma minnens här
Djupt i jordens sköte och regerar der.
Alla Nordens minnen och dess hjeltenamn
Brinna härligt, yngling! ned i Heklas famn.
Ännu ingen Mimer med en wäldig hand
Täljde wåra runor, löste wåra band.
Lossa wi dem stundom, flamma lågor opp,
Strö wi ut i natten wåra stjernors tropp,
De till is forfrysa under himlens blå,
Och wi, bundna flammor, ned tillbaka gå.
Men när Siarn kommer med sitt ögas sken,
Wis som gamle Oden, såsom Balder ren,
Och hans harpa klingar, då förlossas wi,
Och den höga elden far kring jorden fri.
Sturleson! ditt hufwud jag wälsignar nu.
Upp! Statt upp och handla: Siaren är Du.““
Då han detta talat, syntes han ej mer.
Purpurslöjan sänktes från mitt öga ner.
Stark jag mig nu känner: munter är min själ;
Ut skall jag och wandra. Fader min, far wäl!
Swerige skall jag skåda, Norrige far jag till;
Ty de gamla minnen jag förlossa will.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
