Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betraktelfen so
ei ett jag utan att dagligen bli det alltmera
Derföre heter det äfwen, att man lär kanna
sig flelf Denna alltmer klarnande sjelfkänne-
dom år menniskolifwets inre Historim en Hi-
storka, som wid den yttre Hisioiiens fortin idkan-
de e1 endast winner i omfång och utsigt framåt-
Den ar tillika en återgäen d e Histotia. Hwa»
je vy giyende dag i den ena är för den andra etc
pä· det förflutna åteikasiadt ljus, hwarwid hon
söker bibehålla eller återstalla det af yttre för-
ändringar ständigt störda inre sammanhanget,
och bringa enhet och öfwerensstämmelse i det
hela. Den ena hemtar i detta afseende upp
hwad den andra lemnar bakom sig; hon hin-
·ner dermed langre Lillbaka i samma män,
som denna hinner framäh eller, som är det
samma, forntiden minner i betydelse i samma
män, som framtiden utwecklar sig meka. Det-
ta ar fä sannt, att i werldensz yttersta ti-
der det säkert blir de första, som mest in-
treßera alla. —- Dock mä man ej manta, att
detta öfwer de gängna tider ätet-kastade lins,
i· jemn ordning speidert sig; ty förhållandet till
det förflutna wexlar genom tidens egen natur-,
i hwilken man kan saga att det narwarande,
fdrflutna och tillkommande ömfewiö ha öfwer-
handen. Jutet tillkommande uppstär, som ej
födes ur en förw malning- oupphörligt återknu-
ten, emellan den stand, som ar inne, och W-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
