Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
misstrodde också fru v. Langen-Zieppen om att
göra det. Så gick någon tid. Herr v. Langen-
Zieppen får slaganfall och dör hastigt. Det milda,
goda väsen, som under ett femtioårigt äktenskap
stått honom så nära och dock så fjärran — ett
blomster, som vändt sina blad och blommor efter
den ljusgifvande, allherskande solen, men hem-
tande sin lifsnäring ur den religiösa jordmån, hon
var rotad i — yttrade då hon lade ihop den gamle
husfadrens ögon: »Pappa drager mig efter; han
skall ej ha hunnit långt upp i rymden på väg
till de saligas boningar, innan jag är efter honom.»
Hon höll ord. Vid hennes dödsbädd bland
barn och barnbarn är också Gunnar, sonen, hem-
kallad i sista minuten.
Bestyr med begrafning och de många extra
gästerna — tung sorg — vagn efter vagn far
åter bort med alla som samlats vid denna dödens
kallelse, Sist for Gunnar, stum, grubblande, icke
gifvande svar på frågan när han kommer åter.
Den därefter följande stillheten och ödslig-
heten skulle ha varit outhärdlig, hade icke nu
med Mina tilldragit sig händelser, som strängt
togo fru Holms uppmärksamhet i anspråk. Den
raska unga massösen räknade bland sina patienter
en medelålders, mycket sjuklig baron, som under
hennes behandling synbart blef friskare. Om af
tacksamhet eller kärlek eller helt enkelt emedan
den enstörige sjuklingen kände sig hypnotiskt
dragen till helsan och glädjen i den arbetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
