Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
vara postkarlen, någon annan gick sällan den
vägen.
Måtte nu underrättelserna från Mina vara
goda. Hon var åter i grossess och fru Holm var
orolig för utgången. Hon hade varit hos dottern
vid de två föregående tillfällena och undrade om
hon skulle behöfva resa äfven denna gång. Hon
for ju gerna, det förstås; baronen var beundrans-
värdt artig och vänlig, gick på teatern med henne
och var angelägen att barnen skulle respektera
mormor. Men alltjämt väntade fru Holm på att
han skulle föreslå henne att lemna sin plats och
slå ned sina bopålar hos dem. Inte för att hon
ämnade gå in på detta. Nej, men det skulle vara
så skönt att få säga dem, att hon i alla fall var
hvad hon var: en gammal trotjänarinna, som all
friherrlig glans i världen i alla fall icke förmådde
förgylla om till något annat, och att hon då så
godt kunde bli där hon var. Hon hade det ju
så bra — bättre kunde hon aldrig få, men —
Nå, nu borde väl ändå postbudet vara här.
Sån drummel att gå långsamt. Fru Holm var
särskildt angelägen om underrättelser i dag. Skulle
hon väl bli kallad till Mina eller hoppades Mina
alltjämt att mannens systerdotter vid den väntade
händelsen skulle vara hos henne såsom hon an-
tydde i sitt förra bref. Fru Holm knep ihop
munnen. Den grefvinnan Märta! Ja, om hon och
Mina åter kunde bli sams, vore det ju nog så
bra, men fru Holm tviflade därpå. Mina hade nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
