Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
med förnuft och kritik — skulle han sluta med
fenomen och viljelöshet? Ja, nog vore detta bäst
i en tid, då alla lifvets värden kunde anses vara
afgjorda, då löjet sätter narrkåpa på känsligheten
och dagens famlande sens-moral är att vara trogen
i sitt arbete, äfven om man icke tror på det och
äfven om det är rent maskinmässigt — en sens-
moral, syntes det honom, som blott vore lat ro, en
bekväm flykt ifrån illa lönad undersökning — en feg
förskansning mot det man ej vågar se i hvitögat.
Om han åtminstone egde en rätt blomstrande
lifsleda, att utgå ifrån och låta bestämma sig.
Men där var ju den där hoppfullheten, den där
oresonliga, pojkaktiga hoppfullheten, som alltjämt
höll hans instinkter af lycka och fullkomning vid
makt och som ville förmå honom till något ovisst. ..
vanvettigt, blott icke ligga i träde längre.
Träde! Hvarifrån fick han det ordet, nu så
plötsligt? Hade han helt enkelt legat i träde alla
dessa år, som förlupit i dåd- och håglöshet, för
att skörden sedermera skulle bli desto rikare!
Tanken öfverväldigade honom till en början, men
så fick oppositionen öfvertaget igen. Det vore ju
den beskedligaste enfald att tro något ditåt. Säk-
rare då att antaga, det han såsom den siste af en
handlingskraftig ätt, hvilken kunde visa tillbaka
på ärorika dåd, var inkonceptiv för tidens ström-
ningar, och att därföre oppositionsbegäret hos
honom alltid måste förblifva den starkaste makten,
ställande honom isolerad vid lifvets företeelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
