Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
»Ja! Och det var förbaskadt bra att du går
nu — jag har i alla fall inte tid med dig längre.
För tusan, hvad klockan är mycket — jag borde
ha varit ditöfver för längesen.»
Han snurrade med en tankspridd, men icke liflig
persons sätt, rundt några gånger, innan han kom
ihåg att det var hatt och rock han skulle ha.
»Följer du med öfver till sanatoriet kanske?»
»Nej tack, farbror, inte i dag.»
»Men snart i alla fall. Hur mår fru Holm?»
frågade han medan de följdes åt ned till stranden,
där en pojke väntade med båten.
Tack — bra. Trodde jag var en andeuppen-
barelse, då hon så plötsligt fick se mig igår, men
jag lugnade henne med att fråga om hon hade
ett par torra byxor att låna mig, tills mina kof-
fertar komme.»
»Ha, ha, ha! Ja, adjö med dig. I morgon
är isen tjock nog för en promenad; men akta dig
för rännan här! Vi få nog mera snö, så jag skall
redan i dag låta staka ut den med ruskor.»
De små irrande, gulbruna ögonen sökte sig
upp mellan trädstammarna, där tants graf låg, så
gled båten bort i den smala ränna, som blifvit
huggen i nattisen. v. Langen-Zieppen stod kvar
på bron en stund; sedan vände han hemåt med
steg, tyngre än dem han kommit med.
Sådana där halft allvarliga, halft skämtsamma
ordstrider hade han och farbror doktorn utkämpat
många förut. Men det nyss förda hade dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
