Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENT fOUer RSA 7 RR TER MS Ti PERS ET
46
par, som glupskt hugger i sig af de gröna och vio-
letta bären, utan att låta sig störas af den ensamme
vandraren. På himlen skrider en svart molnstod
i jämn takt hän mot horizontens bjärtgula rand,
hvilken långsamt smalnar och mörknar, så som när
en trög lucka skjutes för ett skylight.
Snön är ej långt borta. Nu vidrör vinterns
tunga, stönande vindilar redan de enstaka träden
ute på glintan, men möter trots i skogen — sam-
Jar hela sitt raseri till en rammande klösning
bland de hvitlurfviga furorna, hvarifrån massor af
vinterpälsen yr som vid en brottning ludna jättar
emellan. Så höres ett hvinande: signalpipan, som
förkunnar, att rasten är ute, och i ett nu är rym-
den genompyrd af myllrande snöflingor, hvilka
jagade af stormen, liksom spänna smala hvita
band snedt mellan himmel och jord. Med ett
hälften ängsligt, hälften ömsesidigt uppmun-
trande kvitter flyger det af sitt frosseri försenade
sidensvansparet sin väg.
v. Langen-Zieppen ser efter dem — går vidare
— med de små djurens låt i öronen och intages
af en plötsligt vek känsla. vå, som rida ut stor-
men tillsammans — Zvå, som sida vid sida kämpa
sig igenom snötjockan på väg mot hemmet! Om
någon därhemma väntade på honom! Någon att
vid hemkomsten retsamt stryka den kalla våta
kinden emot — en len hand att hålla i sin medan
skymningsbrasan vaktas ut — någon att gnab-
bas och rasa med i de sena aftontimmarna — att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
