Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
svepa täcket om och kyssa när lampan släcks och
natten står tyst och mörk utanför fönstren.
Ja, nu sköt åter den där gossaktiga oräson-
ligheten upp, som vill inbilla honom, i trots af
allt förnuft och alla erfarenhetsrön, att ännu något
kunde hända honom, hvilket skulle göra lifvet
uthärdligt. Ekon förmodligen från pojkåren, då
han slukat alla romaner han kommit öfver.
Fru Holms ansikte var en enda nyfiken och
orolig fråga, när han kom hem. Han hade dröjt
länge ute.
»Jag har varit och hälsat på farbror doktorn,
mor Holm lilla», sade han i något af den frynt-
liga stämning, som den ovilkorligen erfar, hvilken
efter ett oväder åter är under hemmets tak, där
allt sörjts på bästa vis för ens trefnad. Den tyngd
som tryckte honom vek åt sidan och med något
af gossen Gunnars själftagna frihet ruskade han
om med den gamla skrangliga hushållerskan
— för att bli varm», sade han, men plöts-
ligt fattad af det rörande däri, att hon var den
enda, som gått här i det tysta huset och väntat
på honom alla dessa år och nu gladde sig öfver
att han var hemma igen.
»Herr Gunnar — herr Gunnar, min lekamen
har blifvit för gammal för hans grepp,» skrattade
och rodnade fru Holm förtjust. »Herr Gunnar
får se sig om efter en yngre mö.»
»Äro vi där nu igen! Nej, jag följer nog far-
bror doktorns exempel och förblir ungkarl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
