Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Han gaf sin fåtölj en knuff, så att den kom
alldeles intill den högkarmade stol, hvari hon satt.
»Är du tokig! Nej, lät bli — Göran! =>
»Ja, det vore förargligt, om han kom.»
Fåtöljen rycktes tillbaks igen.
»Så lik du är dig! >» Zänk, om du hade kysst
mig! Det skulle ej ha förvånat mig.»
»Ja, icke mig heller.»
Hennes lilla sinnesrörelse öfvergick i skratt.
Men samtidigt kände hon sin oro förnyas. Hon
kanske borde tillkalla Göran. Den stackars Gun-
nar behöfde måhända bandet af mannens närvaro.
Men i det samma reste Sig: Vi Langen-Zieppen
för att gå.
»Redan? Vill du icke träffa Göran? Ni känna
ju hvarandra?»
»Helt litet. Var god framför min vördnad.»
»Men, Gunnar, innan du går, måste du lofva
att tänka på mitt förslag.
»Melitta eller riksgudinnan?»
»Melitta. Ja, det förstås, jag skulle icke högre
önska än att kunna få stackars Märta bortgift i
ersättning för allt hvad hon förlorat genom mig.»
»Det vill säga, du skulle frikostigt vilja be-
gåfva henne med en af dina egna, försenade friare.
>Asch — så du kan vända ihop det. Om
inte min vänskap för dig vore äldre än mitt med-
lidande med Märta och mina samvetsförebråelser
för hennes skull, så ville jag göra ett försök att föra
er tillsammans. Men nu är Melitta älskvärdare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
