Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
mellan mina hvita fingrar. Och så gör jag så i
förargelsen öfver att den liflösa varelsen ej kan
äta och fröjdas med mig. Åh, lifvet är skönt, och
det är lätt att älska Gud. Inte är det något att
tänka öfver och göra dystert med grubbel och
nunneceller.»
v. Langen-Zieppen reste sig upp, han var fär-
dig med henne. »Ett barn, som aldrig blir kvinna,»
tänkte han. »Ett silkeslent och ystert litet djur,
som mannen kan roa sig åt, men som det vore
ett brott att famntaga.»
»Ämnar ni gå? Vill ni icke stanna till mid-
dagen?»
»Men mamma, hvad tänker du på! Vi ha ju
endast klot och klabbedunsar», ljöd Benediktas
röst med ett lustigt tonfall bortifrån soffan.
Alla tre fruntimmerna skrattade.
»Det är en rätt af äggklimp, sviskon och ugn-
stekt skinka», sade fru Hasselkrona förklarande.
»Då Melitta och jag i somras vistades vid en
tysk badort, fingo vi denna rätt ofta och blefvo
förtjusta däri. Då vi kommo hem ville Melitta
försöka tillaga den, men första försöket utföll så
att pappa och Benedikta genast döpte anrättnin-
gen till: klot och klabbedunsar.»
>Ja, men numera lyckas den utmärkt, och om
herr Langen-Zieppen stannar, så går jag i god
för middagen», inföll lifligt Melitta.
Likt huset i Andersens saga, som icke visste
åt hvilket håll det skulle ramla och därföre blef
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
