Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
inom, Uppbärga hade varit tongifvande, man kunde
hviska om okorrektheter från det hållet, men man
demonstrerade ej däremot. Och så var man allt-
för nyfiken på den nye patronatsherren — den tid
var glömd, då Uppbärga-ynglingen varit ett dåligt
exempel för sönerna, men ett ännu farligare säll-
skap åt döttrarna. Det talades om såsom en vik-
tig händelse, när han framåt julen bjöd hela orten
till sig på en lysande tillställning — bal och supé.
Han hade nu bestämt sig för Melitta. Men
han uppsköt afgörandets stund gång på gång och
höll härigenom alla i största spänning — natur-
ligtvis Melitta själf mest. Besök, småbjudningar
och slädfärder omväxlade, utan att det afgörande
ordet blef utsagdt. Man litade nu på balen. Fru
Hasselkrona afstod för denna afton den blå färgen
åt sin äldsta dotter och tog dessutom ett så djupt
grepp i den sparade ägg- och ullkassan, att Me-
litta kunde uppträda i sammet — blåklintsfärgad
sammet, hvarur de sköna axlarnas lena hull stack
fram utan förmedling af täflande spetsar. Verkan
var förtjusande — man enades om detta. Men
de tider voro förbi för v. Langen-Zieppen, när
vackra axlar hade bestämmanderätt.
Efter att ha öppnat balen med Melitta förde
han henne in i sin mors boudoir, men föll i tan-
kar — när han åter kom till sig, var det försent
för den gången igen. Han satt och stirrade in i den
stora trymån midtemot dem, såg sig själf frack-
klädd, elegant och utmärkt vacker med sitt gre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
