Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
öfver skönheten i det bleka ansiktet som hvilade
på hans skuldra — af en känsla af tillfällets
äganderätt till det unga väsendet i sin famn, ut-
talade han ord, som under andra förhållanden
skulle ha varit rena galenskapen.
»Kom — följ mig! Vi äro två olyckliga som
höra ihop. Ödets nyck har rustat till högtids-
stund för oss, då allt blir upp och nedvändti ens
medvetande — begrepp byter plats med begrepp
och känslan stiger öfver hvardagsgraden.»
Men så kom han ihåg sig och ville säga
något alldagligt på svenska, då hon med matt
röst redan svarade på franska:
»Följa er? Hvem är ni? Nå, lika godt, jag
går med, blott jag får värme och hvila — värme
och hvila, jag bryr mig om ingenting annat i
hela världen.»
Han halft ledde, halft bar henne in igenom
hotellets bakport, hvars ensamma elektriska låga
belyste trafvar af tomma öllådor och annan bråte.
Varm, lindrigt parfymerad af hans Wood Violet
slog luften emot inne i rummet. Han hjälpte
henne af med de snöiga ytterkläderna, sedan hade
han henne att sätta sig i den låga hvilstol, han
nyss förut skjutit fram till elden åt sig. I brist
på pall kastade han en soffdyna på golfvet under
hennes fötter.
»Konjak — har ni konjak, eller jag får ett
hysteriskt anfall», mumlade hon och öfverfölls af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
