Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
som ville tvinga sig fram. Han måste — han
måste —
Men då han sprang upp, stötte han en bok,
som låg ytterst på bordskanten, i golfvet. Hon
spratt till, vaknade och såg sig spanande omkring
i mörkret, tills hon tycktes komma ihåg sig.
» Jaså, sofvit — ensam hos en herre! Och
världen brakar dock icke ihop! Hur reder man
sig nu med detta?»
Han hade stannat, när boken föll i golfvet,
från sina obestämda rymder med ens försatt på
verklighetens banala mark. Han kände sig under-
ligt bortkommen och fick ingenting att säga. I
det svaga ljuset från glöderna kunde han se att
hennes läppar satiriskt knepos ihop, ömsom med
att kinderna gropades i skalkaktigt löje, medan
hon tyst fullföljde sin tankegång. Men då han
alltjämt teg, reste hon sig upp och han såg nu
blott konturerna af figuren skära sig ut mot bak-
grunden af svagt rödt ljus.
»Man har visst varit mycket god emot mig.
Vill man icke öka godheten med — lite ljus».
Han vred skyndsamt på den elektriska knap-
pen, och först nu kunde de fullt se hvarandra i
det blixtsnabbt öfver dem nedströmmande hvita
ljuset. Hon blinkade till några gånger, men sedan
möttes deras blickar i skarp ömsesidig forskning
— ömsesidigt frapperade af hvarandra.
»Törs jag fråga, hos hvem jag har den äran
befinna mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
