Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
jag kunde vilja hålla er kvar», tillade han nästan
hviskande. |
Hon skiftade färg, syntes ett ögonblick oviss
men såg sedan åter frimodigt på honom med något
dröjande i blicken, som om den skådade på något
allt för vackert att brådt åter kunna lösslita sig.
Men han hade lärt sig att tyda uttrycken i kvin-
noblickar — han förstod att det här endast var
konstnärlig beundran i de ögon, som fästades på
honom — beundran och forskning.
»Men det brukas ju icke», sade hon med ett
halft leende, som åter gropade kinderna som på
ett barn. »Vi äro obekanta för hvarandra — jag
måste hysa vissa betänkligheter — jag har burit
mig så dumt åt, att jag inte ens törs säga er
mitt namn».
»Säg det då icke, men låt oss likafullt bli
samman ännu några flyktiga minuter af vårt lif».
Hon svarade icke och glömde bort att ta
blicken ifrån honom, för den undran han upp-
väckte — hon till och med glömde bort sin före-
sats att gå Hon blef stående i tankar, obeslut-
samt slätande ut näsduken, hvarmed hon innan
hon somnat torkat sina nervösa tårar.
»Det är så besynnerligt — nej, jag får nog gå».
»Gå, men då åtminstone säga ert namn, så
att vi kunna träffas under andra förhållanden.
Eller stanna, och vi förbli okända för hvarandra».
»Ni måtte tillfälligtvis vara utanför gränserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
