Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
af brytningen med sin löjtnant — hon gaf min-
sann intet af det Mina påräknat.
En framstående frenolog, som hon vid en
tids vistelse i IL,ondon låtit undersöka sin hufvud-
skål, hade varnat henne för starka sinnesrörelser,
isynnerhet vrede. »Råkar ni upp till spetsen af
den omätliga vrede, hvartill ni är i stånd, är det
ute med er», hade han sagt. Hon hade skrattat
åt detta, när hon berättade det för bekanta och
inom sig reserverat sig däremot; men hon med-
gaf att hon måtte ha varit bra nära den där
spetsen den dag, då hon lämnade morbrorshuset,
icke vaknande upp till sig själf igen, innan hon
var långt ifrån Stockholm hos »dadda». Ifrån »dadda»
hade det burit i väg till Köpenhamn — det var
tillräckligt långt borta ifrån löjtnanter och vän-
innor — och den lille nyfödde arftagaren.
Hon var ingen främling för lifvets små och
tarfliga förhållanden. Skoltiden hade ju härut-
innan härdat henne. Med tillhjälp af sin naturs
trotsiga energi höll hon också ut. Mina födde ännu en
liten baron till världen, och Märta ritade alltjämt
sina mönster, blickade från den mörka bodkamma-
rens fönster upp på det lilla stycke himmel, som
de omgifvande taken skar ut åt henne, och för-
sjönk i kontemplationer samt tvang sig att glömma
sin omgifning, medan handen mekaniskt gjorde
sitt arbete, tills småningom den vilda energien
smalt, stelnande på nytt i seg vana. Men äfven
vanan slet sig själf till sist, och nu kommo fläktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
