Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
antagligen. Nu stodo de i magasinet — kunde
ej komma längre. Borde de återskickas med nästa
tåg eller vänta på öppen väg till W.?
Blommor! Han måste le. Det var just hvad
han beklagat att icke ha vid sina anordningar
till firandet af julaftonen i denna lilla mademoi-
selle Blanches sällskap. Han lät skicka upp en del
till sig på hotellet, resten fick en adresslapp till
Melitta och afgick med nästa tåg på bibanan, som
alltjämt var klar.
Uppbärga trädgårdar med orangerier voro
kända vida omkring, medan på Hasselhus fans
blott det lilla skröpliga växthuset, så Melitta torde
bli glad åt gåfvan. Han hade gerna låtit arm-
bandet följa med — han var i en sinnesstämning
att vilja gifva Melitta konungariken om han kun-
nat. Men för den där inskriptionens skull kunde
han icke sända gåfvan. Inte ännu — inte ännu.
Uppasserskan bar in téet. Det var en landt-
lig flicka med en löjlig sammansättning af rödt i
sitt yttre och som genast slog an bådas sinne för
det humoristiska. Rödgult hår, rödbruna ögon,
rödgredelina kinder, korallröda läppar och vinröd
kjol. Hon neg vänligt och drog sig tillbaka igen
utan vare sig knyck på nacken, snörpning på mun-
nen eller tecken till nyfikenhet. Också höjde v.
Langen-Zieppen snabbt drickspängarnes siffra i
sina tankar.
Märta lyckönskade sig till sist till ett utmärkt
lynne. De underhöllo sig jämt och muntert med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
