Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Alla känslosträngar inom honom voro dock
ännu i märkvärdigt fullgodt skick; han hade trott
dem i olag, men saken var väl endast den att
ingenting under senare år haft förmåga att få
dem att vibrera. Nu kunde han till och med
skratta åt den abandon hvarmed hon sjöng sin
visa; men då vände hon på hufvudet och såg
honom rätt in i ögonen med ett kyligt, öfverläg-
set småleende, som tydligare än ord sade honom
— tyckte han — att detta väl var mademoiselle
Blanches repertoir, men att sångerskan var så höjd
öfver den, att hon kunde tillåta den — en passant.
Och han satte en ära i att med samma lugn och
köld återgifva hennes blick, så att när båda åter
sågo åt hvar sitt håll, voro de ömsesidigt öfver-
tygade om hvarandras öfverlägsevhet gert emot
den banala sida af lifvet, som hon med sin visa
ansett sig kunna tangera.
»Minsann, om hon icke öfvergår mitt förstånd»,
mumlade han gång på gång till sig själf.
Till sist sjöng Märta, med afseende på att
det var julafton och att hennes värd var fransman
och sannolikt katolik, ett innerligt och gripande:
Ave Maria.
»Sainte Marie, Sainte Marie
Viens secher nos larmes
Dans nos alarmes implore ton fils pour nous»
— tonade det så högtidligt bedjande, att han må-
ste bita ihop tänderna af smärta. Han greps bit-
tert af sin ståndpunkt till religionen, som lät ho-
IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
